Sju år, sex månader och tre dagar. Så lång tid har passerat sedan vi för första gången fick se The Last Guardian. Om det har varit värt väntan är bara det en omöjlig fråga att svara på. Det var ju trots allt tyst som i graven kring spelet under flera år, och få trodde väl att det fortfarande var under utveckling när Sony plötsligt chockade spelvärlden genom att visa upp det igen under E3-mässan 2015.

Nu står vi alltså här med det färdiga resultatet. Hur ska vi egentligen förhålla oss till det? Alla rykten om problem kring projektet och inte minst den abnormt långa utvecklingstiden inger inte direkt något förtroende. Se bara på Duke Nukem Forever för ett par år sedan, som knappast lyckades leva upp ens till våra lågt ställda förväntningar. 

The Last Guardian

Inget nytt Duke Nukem Forever

Lyckligtvis går inte The Last Guardian i samma fälla. Det här är visserligen ett spel med ena foten fast i det förgångna, och vars brister kommer att vara tydliga för alla som vant sig vid de senaste årens superpolerade och påkostade AAA-titlar. Men det är också ett äventyr som i sina bästa stunder håller minst lika hög klass som de bästa i genren.

Men låt oss gå in på det senare.

The Last Guardian kretsar kring en pojke och hans gigantiska, fågelliknande vän Trico. Till en början är det oklart vad den udda duon har för band till varandra, eller hur de båda har lyckats hamna i en mörk och ogästvänlig grotta. Trico är utslagen, fastbunden och hungrig – och knappast särskilt tillmötesgående. Men med små steg vinner vi förtroendet, och snart kan vi klamra oss fast i pälsen på djuret och ta oss vidare. 

The Last Guardian

Mycket är sig likt

Att The Last Guardian är utvecklat av samma studio som gav oss Ico och Shadow of the Colossus framgår med all tydlighet. Här finns lika mysig borggårdsromantik med samma typ av dra-i-spakar-pussel som i det förstnämnda. Trico själv hade passat utmärkt som en av kolosserna i det sistnämnda. Även tematiken kring vänskap, trygghet och att hitta sig plats återfinns.

Likheterna med Ico och Shadow of the Colossus slutar inte där. Precis som de två klassikerna lyckas The Last Guardian berätta otroligt mycket med väldigt små medel. Det finns en handling, men antalet mellansekvenser är få och dialogen sparsmakad. Att få den här typen av lågmält och långsamt berättande i en tid då utbudet på AAA-fronten mest består av spektakulära actionhistorier är faktiskt riktigt, riktigt välkommet.

Sida 1 / 2

Innehållsförteckning

The Last Guardian Pris vid test: 578 kr.

Bästa pris just nu: 222 kr