Efter det utskällda misslyckandet Resident Evil 6 var det många som ställde sig frågan hur fasen Capcom skulle bära sig åt för att få spelserien på rätt köl igen. En försiktig återgång till seriens korridorssmygande rötter blev svaret – men den här gången i första person och med full support för virtual reality (det sistnämnda förutsätter att du spelar på Playstation 4).
Resident Evil 7: Biohazard utspelar sig djupt inne i Louisianas ogästvänliga träskmarker. Du kontrollerar den nye protagonisten Ethan Winters, som efter att ha genomlidit flera års radiotystnad från försvunna frun Mia tar emot ett desperat rop på hjälp. Spåren leder till en isolerad gård med ett kusligt förflutet, och det är upp till dig att rädda Mia och samtidigt nysta i det bisarra och tragiska öde som drabbat Baker-familjen som har sin hemvist där.
Stämningsfullt skräckinjagande
Med en undermålig arsenal och en mängd obesvarade frågor som enda sällskap börjar vi utforska gårdens lönngångar, skymslen och prång i bästa Resident Evil-stil. Att vi hela tiden blir jagade av diverse vansinniga halvmänniskor beväpnade med gårdsverktyg försvårar utredningen markant. När vi minst anar det dyker Baker-familjens överhuvud upp med en spade i högsta hugg, drar ett illa tajmat galghumorskämt och sätter iväg efter oss med ett blodtörstigt skratt. Känslan av att hela tiden fly påminner om mötena med Nemesis i Resident Evil 3: Nemesis, om ni kommer ihåg. Samma ständiga, fenomenala fruktan.
De inledande timmarna i Resident Evil 7: Biohazard är fyllda av panik och psykologisk tortyr. Ibland blir det rent av så läbbigt att vi måste lägga ifrån oss kontrollen och ta en kaffe. Upplevelsen är välregisserad och ramas in på ett övertygande sätt av vass grafik, underbar ljussättning och detaljrikt ljud. Vi läser kartor, lyssnar efter fotsteg, skyndar oss igenom de knarrande gångarna och ser skuggorna spela över gamla familjeporträtt, avrivna tapetrester och dammiga möbler. Ledtrådarna samlas på hög tillsammans med de nycklar och andra föremål vi behöver för att ta oss vidare på den mardrömslika färden. Så jäkla bra, helt enkelt.
Ja, Resident Evil 7 har mer gemensamt med de zombieinfesterade mysterieliren som såg dagens ljus under andra halvan av 90-talet än de högoktaniga actionfester som tog sin början med Resident Evil 4. Ett smart drag av Capcom som visar att de fortfarande bemästrar det långsamma atmosfärbyggande som en gång i tiden gjorde spelserien till något alldeles unikt.
