Nederländska Guerrilla Games, spelstudion bakom "helt okej, men sämre än Halo"-skjutarna i Killzone-serien byter med Horizon Zero Dawn riktning och satsar på storskalig, utforskande postapokalyps. Ett drag som initialt höjde ett och annat skeptiskt ögonbryn, men som med facit i hand tar krafttag om vartenda litet strå – ett i taget – och kör ner dem i halsen på oss allt eftersom historien om Aloys och planeten Jordens öde vecklas ut.
Horizon Zero Dawn är ett actionrollspel med viss övervikt mot just action. Vi kontrollerar den utfrysta bågskytten Aloy i en haltande civilisation som slungats tillbaka till stenåldersnivå en sisådär tusen år in i framtiden. Korrupta, livsfarliga robotar strövar fritt runt i landskapet och de kvarvarande människorna lever i ett klansamhälle präglat av misstro och konflikt. Förutom att hitta och bekämpa orsaken till den korruption som knuffat ned människosläktet ett hack i näringskedjan vill Aloy lösa mysteriet kring sitt ursprung och hitta sin plats i världen.
Horizon Zero Dawn - det vackraste du sett på en spelkonsol
Sagda värld levereras till dig i ett öppet format och bjuder in till utforskning i den omfattning och takt du själv har lust till. Det dramatiska landskapet påminner starkt om det som gjorde succé i Elder Scrolls-spelet Skyrim; höga snötäckta berg, skogbeklädda sluttningar och hemlighetsfulla ruiner som efterlämnats av människan. Alltihop målat i en grafik och med en sådan omsorg till detaljer att vi tappar hakan gång på gång. Vi snackar Uncharted 4-nivå här, men i en mångdubbelt större skala. Renderingsavståndet är omöjligt bra, ljussättningen spektakulär och det vajande, höga gräset ser så mjukt ut att man vill somna i det.
Har du en Playstation 4 Pro och 4k-tv är det bara att gratulera – Horizon Zero Dawn klargör med all önskvärd tydlighet att nuvarande konsolgeneration står i zenit. Det kan helt enkelt inte bli mycket bättre än så här under rådande hårdvarubegränsningar. När vi, efter ett långt intro, äntligen släpps lösa i terrängen känns varje mjuk solstråle som kikar fram mellan de bleka björkarna som ett eget litet konstverk. Ursäkta natursvärmeriet, men man sitter mest bara där med ett fåraktigt leende och mumlar "näe?" under spelets första timme. Ett utmärkt, stråkbaserat soundtrack ramar in upplevelsen på bästa sätt.
När grafikbedövningen släpper märker vi dock att läppsynken haltar i dialogerna, och karaktärerna vi pratar med tenderar att röra sig ryckigt. Aloy och några av de andra betydande karaktärerna är riktigt välgjorda, men världen är välbefolkad med npc:er som hade förtjänat samma energi från utvecklarna. Inte heller vattnet i sjöar och floder är speciellt välgjort, och känns inte responsivt i förhållande till våra rörelser.
Tajta strider och kontroller
Aloy möter en rik flora av både mänskliga och mekaniska fiender på sin väg, och det är framför allt striderna med de sistnämnda som sticker ut. I början gör vi processen kort med löparrobotar och spanare, men allt eftersom ställs vi inför den ena formidabla fienden efter den andra. Alla har sina svagheter, men när en metallkoloss på två ton avfyrar ett dussin jättegranater mot oss för att sedan ta sats och mullra framåt med de meterlånga hornen riktade rätt mot solar plexus är det lätt att glömma vart vi ska rikta bågen. Actionfest!
Många strider är ohyggligt svåra i Horizon Zero Dawn – det räcker ofta med ett par fullträffar för att skicka Aloy till Nangijala – men kontrollschemat sitter som en smäck. Vi rullar, hoppar och retirerar friktionsfritt. Det hade varit välkommet med en konventionell lock on-funktion, även om det sett till stridernas natur (vi slåss ofta mot fem, sex fiender samtidigt) hade varit svårt att implementera på ett schysst sätt.
Arsenalen vi har till förfogande är relativt liten, men naggande god och högst uppgraderbar när du hittar resurserna. Förutom närstridsspjutet finns det ett par olika typer av pilbågar, slungor och fällsnaror med potential att göra elementskada. Mer krävande strider kräver flertalet vapenbyten, vilket går smidigt via en snabbmeny. Via denna bygger vi också ammunition i ett huj, något som ofta sker mitt i stridens hetta. Det går även snabbt att inta helande drycker och växter på stående fot.
