Upptäckarglädje och blomplockning
Den spelbara världen i Horizon Zero Dawn torde räcka för att tillfredsställa de flesta fans av det öppna upptäckarformatet. Den stora kartan är indelad i varierande klimatzoner och har gott om intressanta platser att utforska, men kommer förvisso inte i närheten av giganter som Elder Scrolls- och Fallout-serierna. En försvarlig mängd sidouppdrag och ärenden håller oss sysselsatta bredvid huvudstoryn, och utöver detta snubblar vi flera gånger över grottsystem som leder oss vidare till hemligheter och sällsynta föremål.
Just insamlandet av föremål och resurser har en framträdande roll i Horizon Zero Dawn. Tidigare har vi sett många exempel på när spelutvecklare dragit det hela för långt. I Horizon fungerar det emellertid bra, mycket tack vare att det är så förbaskat kul att resa runt i spelvärlden. Denna är kryddad med ett överflöd av växter, maskindelar och djurskinn som går snabbt att lokalisera och skörda. Aloy tar sig snabbt fram genom landskapet på ett sätt som påminner om såväl Nathan Drake (Uncharted) som Lara Croft (Tomb Raider), men med mindre tonvikt på klättring och akrobatiska manövrar. Vissa av maskinerna går att tämja och blir således utmärkta riddjur.
Karaktärer som blandar och ger
Aloy är en sympatisk huvudkaraktär som vi får följa ända från vaggan. Hon genomgår flera omtumlande händelser på sin väg ut i vuxenlivet, vilka tydligt bidrar till att forma hennes person. I övrigt är karaktärsutbudet hyfsat generiskt och det är sällan vi träffar våra vänner och fiender vid mer än ett par tillfällen.
Röstskådespeleriet är okej, men vår hjältinna har en påfrestande ovana att vilja tala för sig själv i tid och otid. Ibland för att vi ska förstå hur ett problem ska lösas, men också när hon plockar upp något, blir blöt efter att ha simmat eller råkar halka nedför en sluttning. En del av Aloys kommentarer är så platta eller fåniga att det skapar irritation – de känns helt enkelt inte värdiga i ett spel av den här kalibern.
Någonting gammalt, någonting nytt
Det är svårt att spela Horizon Zero Dawn utan att hela tiden jämföra det med andra titlar, som ni kanske märker. Influenser som The Witcher, Elder Scrolls, Tomb Raider och Uncharted kan skönjas, men Guerrilla Games har snickrat ihop en helhetsupplevelse som verkligen plockar russinen ur storsäljarkakorna. Det unika i sammanhanget är just den överväxta miljön; fantasieggande, mystisk och livsfarlig. Och så frekventa inslag av alldeles lysande strider på liv och död med ett mångfacetterat och imponerande fiendegalleri.
Det här är till syvende och sist ett Actionrollspel med stort A, för karaktärsutvecklingen och färdighetsträdet är snabbt avklarade historier. Du kan inte utveckla Aloy till att bli en specifik klass eller typ, utan gör henne i stället bättre på saker som bågskytte, närstrid och resurssamlande. Garanterat har du hunnit köpa samtliga färdigheter innan spelets slut. En liten besvikelse, kanske, men som samtidigt visar att utvecklarna prioriterat halsbrytande actionsekvenser framför pillande och finjusteringar i menyer.
