Tom Clancy är död men hans minne består. Innan det att hans namn blev synonymt med en rad olika militärorienterade spelserier (Rainbow Six, Ghost Recon, Splinter Cell och The Division, för att nämna några) så syntes det främst på omslagen till hans otaliga välresearchade, och tjocka, böcker.
För att hylla Tom Clancy verkar Ghost Recon Wildlands valt att ta vara på några av hans författarskaps mest tveksamma element. Dels i att spelet förmodligen hade tjänat på att kortas och konkretiserats på precis alla fronter. Dels i att det är så förblindat amerikanskt chauvinistiskt att det rentav blir obehagligt.
Nej, inte mer politik
Det är mycket politik nu. Folk vill förmodligen inte ha mer av det. Kanske speciellt inte i sina spelrecensioner. Men problemet är att Ghost Recon Wildlands är ett högst politiskt spel och Ubisoft har själva valt att sätta in spelet i det sammanhanget. Och som det heter. “Den som ger sig in i leken…”
I spelet reser du som en av medlemmarna i en amerikansk specialtrupp till ett Bolivia – där kartellen Santa BLanca gjort om hela landet till en knarkstat. Här ska du, enligt det politiska konceptet av att Sydamerika i princip är att klassa som USA:s “bakgård”, utföra ett personligt hämnduppdrag till följd av en mördad amerikansk DEA-agent och neutralisera kartellen och dess ledare El Sueno.
Wildlands skildring av Bolivias historiska förhållande till USA, amerikansk utrikespolitik i största allmänhet och vad som i stort sett är amerikas “The War on Drugs” är, snällt sagt, en smula nyanslös och ganska förolämpande mot precis allt och alla. Detta sträcker sig från spelets själva upplägg och ända ned till saker som karaktärernas korkade repliker. Som narrativ är Wildlands något som riskerar att göra dig mer ignorant gällande hur världen ser ut. Framför allt genom att det tar komplexa och högst aktuella frågor och gör om dem till Sagan om Ringen, en binär kamp mellan gott och ont.
Förmodligen kommer majoriteten av Wildlands spelare förvisso inte ens att registrera handlingen. Verkshöjden är pinsamt låg och dessutom behöver du ofta inte ens titta på storysekvenserna, vilket förstås visar hur lågt prioriterad en ordentlig handling varit.
Men problemet är att Ubisoft egentligen gjorde samma unkna grej förra året med The Division, som också ville komma undan med att vara ett harmlöst underhållande skjutarspel, men samtidigt också gärna betraktas som vuxet och realistiskt – varpå det bidrog med ett av de sjukare samhällsporträtten som spelvärlden sett den senaste tiden. Och vill du skildra verkligheten måste du också hantera verkligheten med respekt. Det gör inte Wildlands. Det gör inte Ubisoft. Och de får hemskt gärna ändra på detta.
