Det digitala sexet är pinsamt roligt
Både spelet och karaktärerna kommer fram i sitt bästa ljus under karaktärsuppdragen. I de här mindre historierna som fokuserar på medlemmarna i ditt team lyckas Mass Effect Andromeda ta ut svängarna lite mer, ge både ett emotionellt och intellektuellt djup till karaktärerna och berättelserna.
Precis som i tidigare Mass Effect-spel kan i princip alla karaktärer charmas även här, och även om det kan kännas lite lökigt är det en viktig pusselbit i att få spelaren känslomässigt engagerad, och som faktiskt funkar. Dessutom är det alltid sådär pinsamt roligt att titta på digitalt sex. Har något spel någonsin gjort det bra?
Paradoxalt nog, med tanke på tidigare Mass Effect-spel, är det så fort vapen ska avfyras som det är som roligast i Mass Effect: Andromeda. Ryder har fått tillgång till en raketmotor på ryggen vilket gör varje strid mer dynamisk, det går snabbt att röra sig både framåt mot fienden eller bakåt mot skydd. Alla vapen har dessutom ett tryck och mekanisk känsla som helt saknades från de förra spelen.
Följer sina föregångare – fast sämre
Den största förändringen är att vi numera kan välja fritt mellan vilken klass vi vill ha även under spelets gång. Om man tröttnar på att spela som skjutglad ångvält kan man när som helst byta till en defensiv biotic som slungar iväg sina krafter en bit bort från fienden. Hela det systemet är kopplat till ett aningen invecklat men ändå flexibelt erfarenhetsträd där olika förmågor låses upp genom de generösa poäng som delas ut varje gång karaktären når en ny nivå.
Det finns tillfällen då en riktigt bra version av Mass Effect Andromeda lyser igenom. Ett som kompletterar intressanta historier med hetsiga strider, som modigt försöker nya saker och nya berättelser. De finns utrströsslade lite här och var i spelet. När Ryder åker med sin rymdbil på en måne och ser tre planeter gå ner vid horisonten. Eller när vi får träffa en helt ny ras med en smärtsam kollektiv historia bakom sig. Tyvärr försöker spelet alltför ofta följa sina föregångare i samma fotspår, utan att lyckas göra det bättre.
