Uppgraderad optik och ny zoom

Det Huawei mest av allt säljer sina flaggskeppslurar på är den unika kameran. De var en av de första med dubbla linser baktill, men det är den monokrom sensorn som gör kameran speciell. Färgfoton tas genom att bild från bägge sensorerna kombineras i efterhand (rgb-information från den ena och ljusstyrka från den andra).

Nytt i P10 Plus är att kamerorna har fått uppgraderad optik från Leica som ska släppa in lite extra ljus. Annars är det samma sensorer och samma funktioner som i P10. Det innebär ett snyggt och lättjobbat kameragränssnitt med många roliga (och en del ganska onödiga) extrafunktioner. Här finns även speciallägen nära till hands, framför allt ett intuitiv skärpedjupsfunktion, så kallad bokeh, med virutell bländare.

Vi får en bildkvalitet som för det mesta övertygar men som tappar en del vid kraftig inzoomning. Numera har de samma zoomfunktion som Iphone 7 Plus, med optisk zoom en del av vägen, tack vare två linser med olika upplösning, och sedan digital zoom en bit till.

Huawei P10 Plus
Det enda reglaget i porträttläge ställer in det något kryptiska "artistisk effekt". Vad det nu är.

Porträtt är grejen, tydligen

Funktionen som Huawei själva vill lyfta fram är ett nytt automatiskt läge som ska ge ”perfekta portträtt”. Det porträttläget främst gör är att upptäcka ansikten i 3d (möjligt just tack vare två parallella sensorer) och automatiskt ge dem rätt fokus och skärpedjup. Det verkar också som en viss efterbehandling finns för att jämna ut ljudtoner sker, men vi får ingen detaljerad information om exakt vad läget egentligen innebär.

Det känns som mycket hajp för rätt lite effekt. Istället tycker vi fortfarande att kamerans svartvita läge är den stora stjärnan, och något ingen annan mobilkamera gör lika bra.