Fire Emblem, Intelligent Systems fusion mellan strategi och rollspel. har på kort tid växt till att bli en av Nintendos mest ambitiösa spelserier. Utöver mobilspelet Fire Emlem Heroes är även två helt nya spel på gång till Switch. Men först släpps har vi Nintendo 3DS-titeln, Fire Emblem Echoes: Shadows Of Valentia. Och nog skiljer sig sidospåret markant från fjolårets Fire Emblem Fates.
Två arméer samtidigt
Inledningsvis är mycket sig likt. Fire Emblem Echoes: Shadows of Valentia fortsätter nämligen på samma spår som Fates och bjuder på en historia berättad från två olika perspektiv. De oskiljbara barndomsvännerna Alm och Celica tvingas tidigt i berättelsen att gå olika vägar. Ett par år senare kastas vi in i en konflikt som får båda huvudpersonerna att lämna sina respektive hembygder för att ta sig an fienden. Klassiskt, men föga originellt.
Efter korta introduktioner där vi får bekanta oss med huvudpersonerna samt varsin ensemble får vi möjligheten att växla fritt mellan arméerna. Av narrativa skäl kan de inte korsa varandras vägar, men vi kan ändå få en överblick på hur långt ifrån varandra de är på kartan. Precis som i stridssystemet är även färden mellan olika platser turordningsbaserat. Satsar du för mycket på den ena armén finns det risk att fienden hinner hopa sig mot den andra.
Ett simplifierat stridssystem
När det är dags att tampas mot antagonisterna möts vi av en stor, oväntad överraskning. Det sten-sax-påse-system som definierar Fire Emblem är som bortblåst till förmån för… ingenting. Vi slipper med andra ord att oroa oss för att ställa vissa trupper mot andra, men bjuds inte på något alternativt system som utmanar oss.
Till råga på allt kan karaktärernas vapen inte längre förstöras av slitage, något som förenklar det redan simpla stridssystemet ytterligare. Resultatet blir att vi använder oss av starkare karaktärer eller personliga favoriter – det finns ju inga riktiga konsekvenser av överanvändandet som i vanliga fall. Om det enbart beror på att Fire Emblem Echoes: Shadows Of Valentia är ett sidospår eller inte är svårt att sia om, men oavsett känns det som ett märkligt beslut.
Utforska grottor i tredjeperson
Ett betydligt trevligare inslag är de tillfällen då vi utforskar grottor och fästningar i tredjeperson. Inget ont om stillbilderna, som dessutom fortfarande huserar i spelet, men det faktum att vi har ett alternativ gör Fire Emblem Echoes: Shadows Of Valentia mer levande än föregångarna, åtminstone vad gäller presentation.
Fire Emblem Echoes: Shadows of Valentia känns i slutändan som två steg framåt, men ett stort kliv bakåt.
Men det rör sig inte om rena action-inslag, utan snarare navigation i stil med andra spel i genren. Känner du för att springa runt fienden är det fritt fram, men springer du in i en förflyttas all action till det sedvanliga, turordningsbaserade rutsystemet. Här får vi också tillfälle att påverka striderna på förhand. Hinner du dra ditt svärd, och träffar, får du klara fördelar när matchen väl är igång, och vice versa om fienden hinner ikapp dig.
