Femmans växel strejkar, elektroniken strular och det vänstra framdäcket sjunger på sista versen. Teamet ropar över radion att bränslet räcker i två varv till, men det är tre varv kvar. Händerna börjar bli fuktiga, samtidigt som föraren bakom knappar in sekund efter sekund. Tre varv till, det ska gå.
Med hjärtat i halsgropen
Det är inte många racingspel som lyckas skapa samma nerv som F1 2017. Att hålla de snabba men ack så ömtåliga bilarna på banan kan vara nog så svårt, speciellt när de sköra däcken ofta bara är några centimeter från barriärer och andra bilar.
Men det är inte kollisioner och avåkningar som skrämmer mest, de går att få ogjorda genom att spola tillbaka tiden om man så vill. Att spola tillbaka en utsliten växellåda eller skadade däck är däremot inte lika lätt.
Precis som i den riktiga F1-cirkusen ska däck, motor, växellåda och så vidare föras vidare från racinghelg till racinghelg och det är endast tillåtet att byta komponenter ett antal gånger per år utan bestraffning. I karriärläget är det därför ett måste att spara på materialet och inte byta komponenter förrän det är absolut nödvändigt, vilket ökar risken för mekaniska fel.
Starta från botten eller toppen
Precis som förra året inleds karriärläget med att du ska skapa din egen förare i en löjligt begränsad karaktärseditor. Namn, ansikte, födelseland, hjälm och nummer – mycket mer än så går inte att ändra. Därefter får du utse vilket stall som ska föräras ditt sällskap. Samtliga stall står till ditt förfogande direkt från start; du kan till och med kicka Lewis Hamilton och ta hans plats i Mercedes om du så vill. Inte illa för en rookie.
Om du väljer ett av de bättre stallen är dock kraven höga. Mercedes förväntar sig idel podiumplaceringar, medan till exempel Sauber mest blir glada om du tar dig i mål. Det innebär också att du får räkna med att harva i mitten eller botten av fältet om du väljer ett sämre stall, men samtidigt blir glädjen desto större när du lyckats knipa poäng.
Om du istället väljer att starta din karriär i ett av de bättre stallen, som Red Bull i vårt fall, är segerns sötma fortfarande ganska välsmakande – men det går inte att förneka att glädjen avtar efter en handfull förstaplatser. Lyckligtvis finns det gott om inställningar för att skräddarsy svårighetsgraden efter dina önskemål.
Övning ger poäng, poäng ger kraft, kraft ger… champange?
Oavsett i vilket stall du bränner ditt gummi är det fler saker än placering vid målgång som är viktiga. Inför varje lopp är det möjligt att öva på banan och testa inställningar under tre träningssessioner. Under den tiden finns det också ett antal fasta uppgifter som ska slutföras, exempelvis köra så bensinsnålt som möjligt eller passera portar för att ta kurvor på bästa sätt.
Ju bättre dessa tester går desto fler poäng får du, poäng som sedan används för att förbättra din bil inom en mängd olika områden. För den som vill finns det stora möjligheter att utveckla din bil precis efter eget tycke, men det går också att få rekommendationer för den som inte orkar sätta sig in i vad alla förbättringar betyder.
Välbekanta menyer
Vid sidan av karriärläget finns det dessvärre inte mycket att hurra för. Huvudmenyn är minst sagt välbekant och allt ifrån design till spelalternativ och inställningar är till stor del direkt hämtat från förra årets upplaga. Det bjuds på en tävlingshelg komplett med träning och kvalificering, traditionsenlig tidsträning, onlinerace, samt ett spelläge med utvalda sekvenser från årets säsong.
De olika spelalternativen kanske låter bra på pappret, men i praktiken erbjuder de inte något mer finessrikt än race på race utan nämnvärda belöningar. Att onlineläget för tillfället knappt fungerar gör inte saken bättre.
Ojämna curves
Något som också behöver fixas till så snart som möjligt, och inte till nästa års version, är en rad grafiska och spelmässiga buggar. Till exempel slits motordelarna onaturligt snabbt och motståndarnas skicklighet skiljer sig underligt mycket mellan kval och race.
De mest märkbara buggarna hittas emellertid i grafiken. Överlag ser F1 2017 väldigt bra ut med väldetaljerade bilar, realistiska banor och utmärkta väder- och ljuseffekter som får ett extra lyft av hdr-stödet. Lägg därtill de välgjorda sekvenserna utanför banan och inför loppen som tillsammans med levande kommentering sätter helt rätt stämning.
Tyvärr får inramningen en ordentlig törn av att vissa texturer, speciellt logotyper, plötsligt kan se ut som något som Playstation 1 har hostat fram. En annan defekt som envist hängt sig kvar i Codemasters F1-serie i många år nu är screentearing. Lyckligtvis håller det oftast till i övre delen av skärmen och stör därför inte alltför mycket, men det är ändå ett onödigt irritationsmoment som borde vara löst vid det här laget.
