2017-09-12 14:00

Metroid: Samus Returns – efterlängtade comebacken imponerar stort

Item: Metroid: Samus Returns
Rating: 10

Nya Metroid är en tillbakagång till den sidoscrollande action som en gång i tiden definierade serien. Bakom rodret står dessutom spanska Mercury Steam. Frågan är hur väl de förvaltar arvet.

Det har varit alldeles för tyst om Metroid-serien de senaste åren. Visserligen fick vi Metroid Prime: Federation Force förra året, lagom till seriens 30-årsfirande. En flerspelarupplevelse där vi inte ens fick styra Samus var långt ifrån det vi önskade och återseendet inte så kärt som vi hade hoppats. Men istället för att låta Metroid än en gång falla i dvala överraskade Nintendo stort under årets E3-mässa. En uppföljare till den eminenta Metroid Prime-trilogin släpps nästa år, men tills dess bjuds vi på en remake av Samus Arans andra äventyr – Game Boy-spelet Metroid II: Return of Samus.

Läs också: Så bra är Quake Champions

Stämningsfulla och interaktiva omgivningar

Och en total makeover var verkligen välbehövligt. Inget ont om Metroid II – där och då var det en utmärkt uppföljare till NES-originalet. Mest imponerande var hur utvecklarna lyckades behålla den kusliga stämningen och upptäckarlusten trots mindre skärmyta och gigantiska pixlar. Tyvärr gör de tekniska begränsningarna i själva Game Boy-hårdvaran en omspelning svår. Åtminstone år 2017. I Metroid: Samus Returns har utvecklarna Mercury Steam behållit stommen från originalet och gjort det till en upplevelse lik de allra bästa spelen i serien.

Läs också: Monster Hunter Stories – Pokémonhybrid når inte hela vägen fram

Det har alltså återigen blivit dags att utforska Metroid-varelsernas hemplanet SR388, utplåna samtliga varelser och hitta olika uppgraderingar till din arsenal längs vägen. Mer bakgrund än så existerar inte. Istället är det genom miljöerna som vi får chansen att bilda oss en egen uppfattning om vad som pågår. Här märks det att spelet verkligen pressar hårdvaran till det yttersta. Detaljrika och varierande omgivningar och fiender blandas med interaktiva bakgrunder. Stämningen höjs ytterligare ett par steg när vi navigerar runt och plötsligt överraskas av fallande byggnader eller rasmassor långt bortom vår räckvid.

Spektakulära kontringar

Men hur spännande återbesöket än är vore det inget utan den tajta spelkontrollen som präglat serien. Puritaner lär avskräckas över att Samus numera styrs med den analoga spaken. Men resultatet är faktiskt väl över förväntan. Tack vare spaken kan vi dessutom sikta helt fritt på omgivningen, istället för enbart diagonalt som i tidigare spel. Något som däremot tar längre tid att vänja sig vid är pekskärmen. En del av Samus funktioner har nämligen förpassats dit och känns ibland svåråtkomliga. Speciellt i stridens hetta då vi testar olika strategier mot bossarna, enbart för att fumla runt och förlora dyrbar hälsa.

Läs också: Life is Strange: Before The Storm – ett oerhört kärt återseende

Detta kan bli problematiskt inledningsvis, speciellt när vissa funktioner ska användas samtidigt. I vanligt manér kommer du dessutom att behöva samtliga av Samus egenskaper för att utforska och hitta allt. Lyckligtvis presenteras dessa gradvis och vi hinner vänja oss innan det är dags att nöta in nästa vitala funktion. Vi har även tillgång till, för serien, helt nya inslag. Mest spektakulärt är kontringssystemet. Genom ett snabbtryck i rätt ögonblick avvärjer du fiendens attacker varpå denna lämnas öppen för din armkanon. Vissa bossar kräver noggrannare planering och observation. Men känslan av att lyckas med en kontring efter elfte försöket, och då överraskas med en av raden häftiga animationer, är oslagbar.

Linjär utforskning

Det bör dock påpekas att kontringsattacken kommer i skymundan ju starkare vapen vi låser upp. Här hade vi föredragit ett större fokus på vanliga fiender som enbart kan besegras genom kontringar, istället för att förpassa det till bossar. Tjusningen är ju annars att hitta fiendernas svagheter, och här hade vi ett ypperligt tillfälle att få oss att tänka i andra banor.

Läs också: Knack II - färgstark uppföljare gör många rätt

Ett annat inslag som lär störa vissa fans av genren är det linjära upplägget. Historiskt har detta varierat från spel till spel. Super Metroid är det bästa exemplet på hur spel av denna typ kan utforskas fritt, så länge vi bemästrar spelkontrollen till fullo. I kontrast har vi Metroid Fusion, som följer en viss linje utan att ge oss möjlighet att avvika. Metroid: Samus Returns lutar mer åt det senare alternativet. Utöver att hitta expansioner till befintliga vapen finns det sällan anledning till att återbesöka tidigare platser.

Sammanfattning, omdöme och betyg

Men detta är bara petitesser sett till helheten. Metroid: Samus Returns har

nästan allt det vi önskat från en regelrätt uppföljare till de sidoscrollande Metroid-spelen. Såväl stämning som kontroll är på topp. Efter ett tag känns dessutom all multitasking naturlig. Och trots att spelet är någorlunda linjärt finns det ändå en viss variation i hur vi kan ta oss fram genom att anamma vissa av Samus funktioner.

Utvecklarna Mercury Steam, med tre Castlevania-spel i bagaget, har visat att de är mer än kapabla att förvalta arvet efter Super Metroid, Metroid Fusion och Metroid: Zero Mission. I sina bästa stunder får de oss att till och med för ett ögonblick glömma bort att Metroid: Other M och Metroid: Federation Force ens existerat. Bara det är kanske den största bedriften i denna historia.