Det finns få spelserier som känns så utbrända som Assassin’s Creed. Det är nästan som att Final Fantasy lägger handen på axeln och frågar om det inte är “läge att varva ner lite?” I år firar serien tio år och under den tiden har det hunnit släppas lika många spel i huvudserien. Plus flera bärbara sidospel och otagliga nedladdningsbara tillägg. Och med tanke på hur löjligt stora de här historiska lönnmördarsimulatorerna är har det i princip varit som om Ubisoft gjort ett nytt Grand Theft Auto varje år. I tio år.
Mitt namn är Ozymandias
Men 2016 tog Assassin's Creed en paus. Det var som att efter magplasket 2014 med Assassin's Creed Unity så vaknade Ubisoft. Unity var nämligen en så teknisk och spelmässig katastrof att det gjorde så att hela Assassin's Creed-varumärket sålde sämre än tidigare. Det trots att Ubisoft året efter släppte det betydligt bättre Assassin's Creed Syndicate. Var det här början på slutet? Inga imperier varar trots allt för evigt.
Assassin's Creed åkte på semester. Ubisoft meddelade att nästa spel skulle komma först under 2017 och istället låg fokuset för serien under 2016 på en filmatisering med Michael Fassbender. Och det var som att hela spelvärlden andades ut. Det här var verkligen på tiden. Kanske kunde vi till och med få tillbaka suget för serien igen? Kanske kunde vi börja längta lite efter den? I vanlig ordning började förstås snacket också gå bland fansen om att serien nu äntligen, efter alla dessa år, skulle ta sig an nutiden.
"Senaste delen utspelade ju sig trots allt i det viktorianska England!"
"Och nästa spel behöver ett helt extra år på sig för att bli färdigt!!!"
Så blev det inte. I Assassin's Creed Origins tar Ubisoft istället sin lönnmördarserie längre bak i tiden än någonsin tidigare. Det är inte riktigt hela vägen till civilisationens vagga, men nära på. Till antikens Egypten och före alla de andra spelen. För att försöka rädda serien har de gått tillbaka till Assassin's Creeds början.
Kungarnas kung
Assassin’s Creed Origins är ett spel som ofta påminner oss om att vi nu för tiden är väldigt bortskämda som spelfantaster. Ubisoft placerar oss i en metaforisk tidsmaskin som tar oss till en fantastiskt vacker version av antikens Egypten – som återskapats med manisk detaljrikedom under vad som måste varit långa dagar och nätter av oerhört hårt arbete. Och sedan låter de oss fritt vandra runt i den! Det helt otroligt. Vi får resa över dess magnifika sanddyner, utforska dess uråldriga katakomber och häpna över dess majestätiska städer. Och som om inte det räckte har Ubisoft sedan lagt in ett melodramatiskt äventyr i alltsammans! Där vi får spela rollen som medjayn (en slags elitvakt för faraon) Bayek och färdas runt om i landet i jakten på hämnd.
Men trots att Assassin’s Creed Origins ger oss allt detta, har vi inte jätteroligt med det. Det är inte ett dåligt spel. Verkligen inte. Men mycket av upplevelsen är mest okej. Elakt beskrivet är den förglömlig mellan varven. Något som kan spåras till främst två saker.
Känns igen
Först och främst är Origins ett av många spel som den senaste tiden präglas av väldigt starka deja vu-känslor. Det finns få uppdrag här som du inte gjort tidigare. För fans av Assassin's Creed-serien gäller det förmodligen dubbelt upp. På senare tid känns det rent av som att Ubisoft låtit sina spel nästan rinna ihop med varandra. Ghost Recon, Assassin's Creed, Watchdogs. Alla är de massiva sandlådespel där du inte interagerar med sandlådan så mycket som tittar på den och där det finns påtvingade skicklighetsträd, levlande, mikrotransaktioner och drönare. Assassin's Creed Origins har förstås allt detta. Om än att drönaren här är en örn som kan se genom väggar.
Den andra orsaken är att Assassin's Creed Origins inte riktigt innehåller några intressanta spelmässiga nyheter. Serien har sedan startarten alltid definierats av att försöka skruva till sin lönnmördargrundformel på olika sätt för att hålla igång intresset. Ibland har detta lett till spelelement som stadsplanering och gänghantering. Ibland till något så lyckat som Assassin's Creed IV: Blackflag som var ett piratspel så bra att Ubisoft nu hoppas på att göra en egen serie av det med Skull and Bones.
Något sånt finns inte i Origins. Istället får vi ett stridssystem byggt på låsta animationer istället för kontextbaserade animationer. En uppdragsdesign i flera led som ofta innehåller någon slags vändning på vägen. Och ett rollspelssystem där allt från din karaktär till din utrustning går att uppgradera. Där vapen är färgkodade beroende på hur sällsynta de är och där nummer dyker upp över huvudet på fienderna när du skadar dem. Spännande...
Se på mina Verk, ni Mäktiga och förtvivla!
Den som är vaken märker förstås att Assassin’s Creed Origins tycks lånat, för att inte säga lyft, en del från Dark Souls, The Witcher 3 och Destiny. Det är förstås helt okej. Om Ubisoft ändå är på gång att låta alla sina stora actionserier smälta samman i en gemensam blobb kan de väl lika gärna absorbera resten av AAA-spelen också. Ubisoft har ju ändå inspirerats av väldigt bra spel här. Men de har därmed också bjudit in till en jämförelse med dem. Och då får Origins snabbt svårt att hålla jämna steg.
Dess animationscentrerade stridssystem har exempelvis inte en suck mot From Software-spelens dito. Det inte på något sätt en katastrof, och vi uppskattar att Ubisoft ger sig på en förändring här efter år av klagomål från fans och kritiker. Men just nu är stridssystemet varken bättre eller sämre än vad som erbjöds tidigare. Bara annorlunda.
Och även om formen på uppdragen är mer intressant så är de aldrig lika välskrivna eller snyggt designade som i The Witcher 3. Oftast handlar det om att antingen döda eller hämta något. Kanske om att smyga. Det är trots allt ett lönnmördarspel.
Men det nya rollspelssystemet är nog det vi har mest bekymmer över. Level-systemet skalar nämligen svårighetsgraden väldigt märkligt. Ubisoft har på förhand lovat att Assassins’s Creed i och med Origins ska bli mer av ett spelmässigt sandlådespel än någonsin men spelsystemen stängs ändå in strikt efter ramarna för vad level-systemet tillåter. Är du rätt level för ett uppdrag går det som en dans. Är du bara någon level under är det som att springa rakt in i en vägg.
Därför blir rytmen densamma som den varit sedan 2007. Du gör ett gäng sidouppdrag för att sedan få göra ett huvuduppdrag varpå du behöver göra nya sidouppdrag för att kunna klara av nästa huvuduppdrag och så vidare. Skillnaden nu är att det i Origins i alla fall finns betydligt fler sidoaktiviter att ägna sig åt. Spelet är rent av löjligt stor. Synd bara att det nya fokuset på loot och levlande gör så att erfarenhetsgrindande går före saker som lustfyllt utforskande.
Märk väl att ingen av den här kritiken betyder att spelsystemet som helhet är vidare dåligt. Bara att det inte är vidare bra heller. Billiga kopior på bra spelsystem är fortfarande billiga kopior.
Kinestetiken, eller som folk sa på 90-talet, "spelkänslan", är alltså inte vidare behaglig. För att vara ett spel om att smyga och slåss är det inte jättespännande att vare sig smyga eller slåss. Och så har det egentligen alltid varit i serien. Allt är liksom lite snett, som att gå på ojämnt underlag. Du hoppar mellan hustak för att jaga efter någon men kontrollen gör så att Bayek istället dyker ner i vattnet. Du rider på din dromedar genom stan men X-knappen gör inte längre så du ökar farten likt på marken utan istället ställer den in dromedar på autopilot. Och varför får fienden spader och börjar kräla på väggarna när du försöker parkoura runt dem? Och varför har din dromedar ens autopilot? Och varför låter den så konstigt? Och varför kan Bayek klättra rakt uppför lodräta väggar men har inte en aning om vad han ska göra med en palm?
Om du spelar Assassin’s Creed Origins i tio minuter och sedan växlar till tio minuter av The Legend of Zelda: Breath of The Wild eller Metal Gear Solid V: The Phantom Pain så kommer du förstå precis. Det handlar om en helhet.
Inget omkring är kvar. Runt om förstörelse.
Det som istället är den stora behållningen med Assassin’s Creed Origins, och det som kanske egentligen är den stora behållningen med hela serien, är världen. Egypten är verkligen helt otroligt. Bara en sådan sak som att vi får spela ett sådant här massivt spel med öppen värld i något så osäljigt som ett lidelsefullt historiskt återgivet Egypten är en gåva i sig. Kanske inte värt att betala full prislapp för men oj, oj, oj vad vackert det är. Det lyfter verkligen ett ganska mediokert spel till nivåer av ren magi. Så pass att våra största stunder med Assassin’s Creed Origins egentligen inte har någonting alls att göra med att lönnmörda folk.
Istället är det att låta Bayak dra händerna genom ett gyllene vetefält där varje strå är omsorgsfullt återgivet, att segla längs Nilen under soluppgången och se flodhästarna leka under vattnet, att se stjärnhimlen från fyrtornet i Alexandria, uppleva en rytande sandstorm i öknen eller första gången du rider på din dromedar över de väldiga sanddynerna och får se pyramiderna dyka upp på andra sidan. Och alla gånger efter det.
Visst grafik är en färskvara och Assassin’s Creed Origins kommer en dag att se gammalt ut. Men just nu ser det helt otroligt ut. Och då har vi bara testat det på en Playstation 4 än så länge. Bara tanken vad en pc kan göra med ordentlig bilduppdatering...
Och kanske är det ett så gott avslöjande som något. Assassin’s Creed Origins är som bäst när du inte gör någonting alls i det.
Av denna kolossala ruin, gränslös och bar
Vi vet förstås inte vad det där extra året av utveckling gjort för Origins. De klassiska Ubisoft-buggarna är fortfarande här med AI som flippar ut mellan varven, animationer som plötsligt får spasmer och en och annan teknisk krasch. Och spelets utformning är som sagt i stort densamma som den varit under många års tid.
Men vi är ändå glada att Ubisoft tog det där extra året. För även om vi verkligen inte saknat Assassin’s Creed det minsta. Och även om vi förmodligen inte kommer göra det i framtiden heller så... nu när det ändå är här.
Vi är inte direkt arga över det heller. I dessa tider är det ändå kanske bara bra att bli påmind om att inga imperier varar för evigt.
Och den ensliga och jämna sanden sträcker sig långt bort i fjärran.
Fakta: Assassin's Creed: Origins
Genre: Action/Äventyr
Format: Playstation 4, Xbox One, PC
Testat format: Playstation 4
Utgivare: Ubisoft
Utvecklare: Ubisoft Montreal
Lansering: Ute nu
Pris: 599 kronor till PS4 och Xbox hos CDON, 498 kronor till PC.
Egypten!
Supersnygg grafik
Enorm och varierad värld
Dåligt med spelmässigt intressanta nyheter
Lite väl mycket buggar och tekniska besvär
