Den 21 september 2016 skriver den då nystartade sajten Dissidenter för första gången om Stefan Löfvens påstådda Patek Philippe-klocka. 32 000 dollar, motsvarande ungefär 275 000 kronor, sägs den vara värd. Artikeln pyntas med en bild på Stefan Löfven där hans klocka är inringad med en röd cirkel. På kort tid får inlägget över 3 000 interaktioner på Facebook. Dagen efter lägger även Facebook-sidan Politisk Inkorrekt upp en bild på Stefan Löfven och hans klocka, nu tillsammans med texten: ”Vår folkliga statsminister bär klocka för 275 000:-”. Även den får tusentals interaktioner. Kommentarsfältet till bilden fylls snabbt av ilskna svar.

Läs också: Kraftig ökning av Facebook-bluffar: ”Kan få hundratals tips i timmen”

Problemet är bara att det inte är sant. Stefan Löfven bär vid tidpunkten visserligen en klocka som har likheter med den Dissidenter och Politisk Inkorrekt hänvisar till, men statsministerns variant kommer från fackförbundet Internal association of machinists, och kostar mellan 700 och 1 000 kronor.

Stefan Löfven

Man behöver knappast anstränga sig för att hitta fler exempel på tvivelaktiga historier som på rekordkort tid fått enorm spridning. Ena gången är det en bild på pensionären Selma, som påstås ha några futtiga hundralappar över att leva för varje månad (bilden föreställer egentligen den avlidna Instagramstjärnan Grandma Betty), andra gånger handlar det om att regeringen ska ta bort Vasaskeppet från Vasamuseet (en påhittad historia från sajten Vindögat som i skrivande stund har en bra bit över 6 000 delningar).

Så hur lyckas de här historierna gång på gång få sådant genomslag? Ulrika Hedman är doktorand på institutionen för journalistik, medier och kommunikation vid Göteborgs universitet och har bland annat intresserat sig för vad som händer med journalistiken när olika sociala medier blir vanligare. Hon förklarar att många av oss reagerar instinktivt på det vi tar del av, och att plattformar som Facebook är konstruerade för att dra nytta av just det.

Läs även: 7 enkla knep för att undvika att framstå som en idiot på Facebook

– Facebook drivs av en delningslogik. Det är grunden som de sociala plattformarna vilar på, allt handlar om att gilla, kommentera och dela med sig. Och det gör vi när vi blir engagerade och upprörda. Det här ställer till det, framför allt när vår instinkt att dela är starkare än eftertanken. Då händer det att vi är för snabba på delningsknappen, säger hon.

På sociala medier kan informationen komma från från vem som helst, och vi har ingen aning om vem som är avsändare.

Ulrika Hedman
Ulrika Hedman är doktorand på institutionen för journalistik, medier och kommunikation vid Göteborgs universitet. Hon menar att många delar saker utan att tänka efter särskilt noga.

– Problemet är att vi inte läser mer än rubriken. Vi ser ett flöde av korta uppdateringar, och skapar oss därefter en bild av hur världen ser ut.


Äldre sämre på källkritik

Eftersom Facebook sedan länge är en gigantisk aktör kan man tänka sig att vi borde ha insett faran med att dela med oss av artiklar utan att först granska så att informationen verkligen stämmer. Men det verkar bara delvis stämma. I rapporten Svenskarna och internet 2017 kan vi läsa att unga i allt större grad betraktar information med skepsis, medan äldre har desto större tendens att dela vidare utan att ta reda på om innehållet är korrekt eller inte.

– När vi skummande tidningen förr fanns det åtminstone en redaktör som hade kollat så att materialet stämde. På sociala medier kan informationen komma från från vem som helst, och vi har ingen aning om vem som är avsändare. Vi äldre är lite naiva, ungdomar har ju inte sett något annat, för dem är det helt normalt att kolla upp källan, förklarar Ulrika Hedman.

Att just äldre är sämre på källkritik är en bild som Hugo Ewald på Viralgranskaren – Metros tjänst för att avslöja falska nyheter på nätet – håller med om. Varje år tar Viralgranskaren upp hundratals fall, och inte sällan är det främst äldre som sprider vidare historierna.

Om vi har uppfattningen att vaccin är dåligt eller att invandrare är brottslingar är det också enklare att trycka på dela-knappen när vi ser något som styrker det

Hugo Ewald
Foto: MetroHugo Ewald på Viralgranskaren menar att det är enklare att dela med sig av material styrker ens uppfattning.

– Jag tror inte människor generellt sett har blivit sämre på källkritik, men det finns en okunskap kring ämnet. Många glömmer av hur enkelt det är att hitta på saker. Unga är mer medvetna om att det florerar så mycket falska påståenden som det gör.

Dessvärre är det inte helt lätt att komma åt den falska informationen. För bara något år sedan kunde vi säga till om vi hade någon bekant som delade uppenbara felaktigheter eftersom materialet dök upp i vårt flöde, men klimatet på Facebook håller snabbt på att förändras. Numera är det betydligt vanligare att folk tillbringar tid i slutna grupper, som ofta har en tydlig agenda – och där det delas information utan att det når ut från gruppen.

– Människor vill inte stöta sig med andra, därför håller man håller tyst om en åsikt om man känner att man är i minoritet. Istället går man med i grupper där det finns andra som tycker samma sak. Och det är ett problem eftersom det är omöjligt för en oberoende granskare att se vad som händer i slutna grupper, säger Ulrika Hedman.

Inom psykologin talar man om begreppet konfirmeringsbias, som enkelt förklarat betyder att vi är mer positivt inställda till sådant som bekräftar våra egna uppfattningar. Att vi tenderar att tro på saker vi redan har en föreställning om kan bli ett problem i stora grupper där alla tycker samma sak.

Hugo Ewald:

– Om vi exempelvis har uppfattningen att vaccin är dåligt eller att invandrare är brottslingar är det också enklare att trycka på dela-knappen när vi ser något som styrker det.

Pengar att tjäna

Så det står alltså klart att falska nyheter på sociala medier inte bara är hyfsat vanliga, utan också att det har blivit svårare att komma åt dem. Men varför tar människor fram information som uppenbart inte stämmer? Som med så mycket annat handlar det om pengar. Den där fejkartikeln om ämnet som upprör oss så mycket ligger förmodligen på en sajt som drivs av någon som är ute efter att tjäna snabba pengar på Google-annonser. Ju fler klick deras sajt får, desto mer pengar hamnar i deras fickor.

– I USA är det mer professionellt, så till vida att det går att tjäna stora pengar på att sprida påhittade historier. I Sverige är det bara några enstaka som tjänar pengar på det här. Målgruppen är så mycket mindre här, säger Hugo Ewald.

En del av alla de här falska uppgifterna sprids för att underminera nyhetsjournalistiken.

Finns det då någon ljusning att skåda på horisonten, eller ska vi ta för givet att vi framöver tvingas vada i falsk information och hela tiden vara på vår vakt? Att vara mer källkritiska är förmodligen nyttigt för oss alla, men frågan är om inte klimatet trots allt håller på att bli bättre. I nämnda USA har Facebook redan lanserat en rad verktyg för att sortera bort falska nyheter, bluffar och annat otyg – och även om vi i Europa får vänta på samma sak görs det insatser även här. Nyligen inledde Facebook ett samarbete med tyska medier för att försöka stoppa spridningen av falska nyheter.

Ämnet är extra aktuell i dagens klimat, framför allt sedan termen "fake news" blev allmänt känd i samband med den amerikanska presidentvalskampanjen, hösten 2016.

– En del av alla de här falska uppgifterna sprids för att underminera nyhetsjournalistiken. Det kan finnas någon bakom som har en politisk vinning på det. Donald Trump är typexempel på någon som riktar stor misstro mot vanliga medier. Till slut är det möjligt att folk resonerar som så att ”CNN har nog trots allt fel, han är ju ändå president”, säger Ulrika Hedman.

Ser du någon risk för att det blir samma sak i Sverige under 2018, nu när det är valår?
– Nej, jag tror inte att det kommer bli som i USA här, vi har ett helt annat förtroende för våra politiker. Men det kommer garanterat att spela en större roll i valrörelsen nästa år. Man kommer nog försöka sprida rykten på sociala medier, framför allt via slutna grupper. Där behöver man vara uppmärksam.

Läs vidare: 7 enkla knep för undvika att framstå som en idot på Facebook