Det är lätt att drabbas av åldersnoja när man inser att det är exakt 14 år sedan det första Far Cry-liret såg dagens ljus. Där och då liknade spelet ingenting vi tidigare sett, med sin enorma paradisö där vi kunde gå vart som helst, åka speedboat över glittrande vatten och peppra drivor med fiendesoldater på våra egna villkor. I regelbunden takt har vi därefter försetts med ett försvarligt antal uppföljare och spin-offs som – med ett par undantag – uppskattats av såväl spelare som kritiker.
Förväntningarna på Far Cry 5 är således höga. Spelet har dessutom omgetts av en del kontroverser då det för första gången i seriens historia utspelar sig i ett nutida USA, och på ytan genomsyras av politiska undertoner. I undersköna Hope County, Montana, har den bindgalne extremisten Joseph Seed lyckats bygga upp kulten Eden's Gate, med ett stort följe med underhuggare. Kulten är missnöjd med "fega politiker som bygger murar", domedagsrubriker i tidningarna och samhällets förestående kollaps i största allmänhet. I herrens namn är det dags att börja om från början – med ett blodigt, religiöst inbördeskrig som främsta verktyg.
Din plats i det hela? Du är "Rookie", ett sheriffsbiträde som i spelets början följer med dina kollegor för att arrestera Joseph Seed och sätta stopp för den fanatiska kult som plågar landsbygdsbefolkningen. Naturligtvis går allting käpprätt åt helvete.
Just introsekvensen är något av det häftigaste vi spelat igenom i Far Cry-seriens historia. Poliskollegornas fruktan är påtaglig när helikoptern går in för landning utanför Joseph Seeds kyrka. Dömande blickar och glåpord kantar vägen fram till porten och det är uppenbart att åskådarna vill slita oss i stycken med sina bara händer. Joseph själv – med fulltatuerad bringa, gula pilotglasögon och en helt orimligt stark karisma – ingjuter känslor som fruktan, äckel och tvivel.
Nackhåren står på ända när Amazing Grace efter en tumultartad upplösning på gripandet får ackompanjera orden "FAR CRY 5" och själva spelet faktiskt ska börja. Är det här framtiden för serien, med mer tyngdpunkt på storydrivet gameplay, bakomliggande orsaker och samtidskommentar?
Nä – det blir bara mer av den krutosande sandlåde-action som blivit spelets signum. Hope County, med sina många hektar barrskog, odlade fält och bergsutlöpare ligger vid våra fötter. Det är bara att kränga på sig bössan och axla ledarrollen i lokalinvånarnas befrielsekrig. Den stora kartan är indelad i ett antal zoner som kontrolleras av de högsta hönsen i Seed-familjen. De onda ledarna är alla välregisserade, fascinerande individer som i ett antal starka mellansekvenser under spelets gång gör det uppenbart vad som driver dem.
Vi erövrar utposter, mördar framstående ledarfigurer inom kulten och befriar hundratals fängslade Hope County-invånare för att få de onda ledarnas fulla uppmärksamhet och locka ut dem ur sina gömslen. Med en stor, modifierbar vapenarsenal och en smått bisarr mängd olika fordonstyper finns det stor valfrihet i hur du tar dig an varje uppdrag. Eftersom alla i Montana tydligen är "preppers" har de gömt massvis av värdeföremål och vapen i olika bunkrar som du kommer åt genom att lösa olika minipussel. Hela spelupplevelsen är väldigt Far Cry, men formulan har fått sig några välbehövliga justeringar.
Borta är (gudskelov) klättrandet i de torn som i tidigare spel använts för att blottlägga delar av spelkartan. Det är också mindre fokus på vilddjursjakt, men det är inget som hindrar Hope County från att formligen drälla av livsfarliga grizzlybjörnar, vargar, järvar, pumor och skallerormar. Vissa av dem är dessutom höga på Seed-familjens egentillverkade drog Bliss, som annars används för att bryta ned människor innan de kan förmås att byta sida i det storskaliga krig som pågår i dalen.
Större fokus ligger i stället på samarbete; nu kan du rekrytera upp till två följeslagare som slåss vid din sida för att betvinga de fanatiska kultisterna. Vissa tar helt enkelt tar upp ett gevär och följer dig – andra är specialkaraktärer som blir tillgängliga när du utför ett visst uppdrag. Du kan kontrollera dina följeslagare med enkla "stanna här" eller "följ mig"-kommandon för att exempelvis få någon att täcka en utpost från en höjd medan du tar dig in och stänger av larmen. Dina allierade är precis som fiendesoldaterna inte speciellt intelligenta, men kompetenta på gränsen till obalanserade när det kommer till strid. Ofta är det faktiskt lättast att bara locka till dig fienderna och låta ai-kompisarna nedlägga dem, eller ringa din pilotkompis för att krossa ett hårdbevakat kultistfäste från luften medan du tittar på.
Hope County är klätt i väldigt vacker grafik och en imponerande ljudmatta av fågelkvitter, gräsprassel och vindsus. Dock är det svårt att få en lugn stund i detta paradis eftersom fienderna lurar precis överallt. Vi försöker utnyttja den nya fiskefärdigheten, men blir oftast avbrutna av en kula i ansiktet från en patrullbåt eller en gisslan som ropar på hjälp från andra sidan floden. Radion knastrar oavbrutet när countyts invånare ber om vår hjälp för att lösa sina problem. Eldstrider mellan de olika faktionerna pågår vid varje rastplats, bensinmack och vägkorsning. Det finns hela tiden väldigt mycket att samla, se och göra, och vi slungar oss gladeligen in i olika typer av kaos för att fylla bossarnas uppmärksamhetsmätare och ta oss vidare i spelet. Upplägget är kort och gott lika fritt som i tidigare Far Cry-spel, ibland till den grad att det är svårt att veta vad vi ska göra för att komma vidare.
Nytt är också att du skapar en egen karaktär av manligt eller kvinnligt kön och klär denne i olika hillbilly-utstyrslar för att "bli en i gänget." Valet känns lite märkligt med tanke på att huvudpersonen är mer anonym än någonsin, saknar en egen röst och bara går under namnet "Rookie." För den lovande co-op-funktionen (som låter dig spela igenom hela Far Cry 5 med en kompis) känns det dock välmotiverat. Precis som i tidigare Far Cry-spel belönas du regelbundet med erfarenhetspoäng som gör dig till en mer kompetent överlevare, krigare eller gruppledare. Dessa följer inget hierarkiskt träd utan kan alla låsas upp så fort du har tillräckligt med poäng. Detta uppskattar vi, eftersom det gör karaktärsutvecklingen mer mångsidig.
Far Cry 5 är ett massivt spel. Att täcka hela kartan till fots i en sittning är knappast att tänka på, även om det sett till allt som går att utforska är väldigt lockande. Du som gillar denna typ av upptäckarstil kommer nästan att ha svårt att bestämma dig för vart du ska ta vägen. En bastant mängd med sidouppdrag ser till att du aldrig är sysslolös. Vart du än bestämmer dig för att gå kan du emellertid vara säker på att det bjuds upp till eldstrid inom fem minuter. Våldet finns överallt, i större skala än någonsin, och är precis så roligt som det ska vara i ett Far Cry-spel. Skotten ekar mellan trädstammarna, kultister och motståndskämpar slåss för sina liv bakom varje åskam och det är bara att korka upp en molotov och kasta dig in i sammandrabbningarna.
Det mesta är – på gott och ont – sig likt i Far Cry 5. Du kastas rätt ned i en gigantisk, bedårande vacker sandlåda och gör precis vad du vill med dina förutsättningar. Religion och fanatism som underliggande tema kan för vissa vara känsligt eller upprörande, men Seed-familjens kompletta vansinne och en god portion humor gör ett ganska bra jobb med att ta bort eller skapa distans till obehaget som infinner sig emellanåt. Patriotismen och kampen för det fria landet skildras med lika delar sarkasm och kärlek, och Ubisoft ska ha beröm för att de lyckats skapa ett spel som lyckats balansera på rätt sida av gränsen till osmaklighet.
Omdöme
Ubisoft väljer ännu en gång att bygga vidare på den framgångsrika Far Cry-formulan snarare än att ta nya kliv i andra riktningar. Striderna är större, grafiken är vackrare och valfriheten i hur du väljer att spela ett Far Cry-spel är mer generös än någonsin. Den här gången känns det okej (eftersom det är så förbaskat kul), men nästa gång ser vi gärna att utvecklarna vågar prova mer drastiska grepp för att förnya en spelserie som kanske inte står och stampar, men som skulle må bra av lite nytänk.
Fakta Far Cry 5
Genre: Action/äventyr
Utvecklare: Ubisoft Montreal
Utgivare: Ubisoft
Plattform: Pc, Playstation 4, Xbox One
Lansering: 27 mars
Pris: 549 hos Dustin till PS4 och Xbox. 499 kronor hos CDON till pc.
Enorma, vackra omgivningar att leka krig i
Intressant premiss, grymt karaktärsgalleri
Mer dynamiska strider med följeslagare
Sanslöst rolig action till fots, till sjöss och i luften
På tok för anonym huvudkaraktär
Inte speciellt storydrivet trots bra förutsättningar
