Testat spel: Anthem
Pris: PS4: 548 kronor hos CDON. Xbox: Från 549 kronor hos Prisjakt. PC: Från 528 kronor hos Prisjakt.

Glöm den uppblåsta premiärtrailern som lovade en stor, sömnlös värld full med liv. Glöm också Biowares tidigare äventyr med storslagna berättelser som delvis påverkades av spelarens val. Förvänta er inte heller någon spelmässig revolution.

Tänk er istället en blandning av onlinespelen Destiny och The Division, inklusive deras barnsjukdomar, så har vi Anthem. En blandning som inte alls är så dum faktiskt – trots att vissa delar hade behövt betydligt längre tid i ugnen.

Anthem

Uppdaterat och klart
Vårt första ordentliga möte med Anthem var den öppna betan som släpptes några veckor innan spelets release. Vi gav den några timmar, men det enda vi fick ut var en förvirrad axelryckning och en rejält nedkyld hajpmätare – inte minst på grund av både tekniska och spelmekaniska problem. När vi nu sitter med det färdiga spelet är våra intryck lyckligtvis betydligt bättre.

Att all vår tid med Anthem har skett efter två stora uppdateringar är sannolikt en stor anledning till att våra spelpass har varit förvånansvärt smärtfria. Trots många långa speltimmar har vi enbart råkat ut för en handfull avbrutna uppkopplingar och en större bugg där ett pussel inte visades korrekt. I övrigt har vi mest stött på mindre missar som försvinnande fiender och vapen som inte laddas om. Det ska dock sägas att vissa har haft större problem än så, även efter uppdateringarna.

Om vi ser förbi tekniska bekymmer och buggar finns det emellertid en hel del att gilla med Anthem, så vi tar det från början.

Anthem

Fyra robotar och en naturkraft
Anthem är ett onlineactionspel med rollspelsinslag. Du intar rollen som en så kallad Freelancer, eller robotklädd frilansare om vi ska ta det på svenska. Genom att ta dig an kontrakt är det din och tre likasinnades uppgift att tillsammans bekämpa både blodtörstande fiender och de livsfarliga naturkrafter som väntar i den grönskande men ack så farliga spelvärlden.

De nämnda robotdräkterna, även kallad Javelins, finns i fyra klasser: Ranger, Storm, Interceptor och Colossus. Den förstnämnda är en allround-dräkt som är någorlunda stark och smidig, medan Storm är bäst på avståndsattacker. Interceptor och Colossus är i sin tur varandras motsatser, det vill säga snabb men ömtålig och långsam men stark. Fyra välbekanta inriktningar som dock glänser lite extra i Anthem eftersom de känns så pass olika att kontrollera. Varje klass har dessutom unika specialvapen och egenskaper som lyfter striderna ytterligare.

Spelaren får välja en valfri Javelin när spelet börjar, men låser upp de tre andra klasserna under äventyrets gång. Det går då att byta mellan dessa i hembasen, Fort Tarsis. Att skifta mellan robotdräkterna, eller bara utrusta dem med nya vapen och bättre delar, är dock betydligt mer omständligt än det borde vara.

Istället för att kunna göra det direkt från pausmenyn måste en specifik plats i hembasen besökas. Därefter väntar laddningstider och sega menyer. Vill du till exempel testa ett vapen som du nyss hittade? Då är det bäst att förbereda dig på en hel del väntande.

Anthem recension

Flyg fula fluga, flyg!
Oavsett vilken Javelin du är klädd i för tillfället kan den användas för att i bästa Iron Man-stil flyga genom den relativt stora spelvärlden. Just flygandet är den kanske bästa delen i hela Anthem. Världen är full av branta klippor och djupa dalar, raserade byggnader och stora grottor som ber om att bli utforskade i jakt på hemligheter. Det går till och med att dyka ner under vattenytan och ”flyga” vidare där i sökandet efter nya upptäckter.

Kontrollen på konsol (detsamma kan dessvärre inte sägas om PC) är dessutom i det närmaste fläckfri och vi tröttnar aldrig på att susa genom trånga gångar eller göra snabba undanmanövrar för att undvika fiendeeld. Det är också en grymt härlig känsla dundra rakt ner i en ovetande fiendegrupp och släppa lös kraftfulla attacker.

Att uppmuntras att flyga nära vatten eller göra störtdykningar för att kyla ner dräkten och undvika överhettning är ett annat lysande inslag. Dels lockas vi att hålla oss nära marken för att på så sätt inte missa allt världen har att visa upp, och dels kan skickliga piloter hålla sig flygande länge utan att riskera överhettning.

Anthem recension

Var vi inte här nyss?
Så långt är det mesta väl, men det tar inte lång tid innan sömmarna börjar spricka. Framför allt är det bristen på variation som drar ner spelupplevelsen. Även om varje uppdrag har en liten story knuten till sig, så går det mesta ut på samma sak: flyg en stund, döda alla fiender, samla upp några föremål, flyg lite till och döda fler fiender. Ibland står något enkelt pussel i vägen också. Oavsett om det är ett huvuduppdrag, sidouppdrag, friflygning eller så kallade Strongholds som står på schemat är det i regel dessa uppgifter som återkommer, gång på gång.

Uppgifterna blir inte heller bättre när maxnivån är nådd och spelupplevelsen delvis ändrar form till en ren jakt på bättre utrustning. Problemet är att det fortfarande är samma, repetitiva, uppdrag och uppgifter som ska fortsätta nötas. Visserligen på högre svårighetsgrader, men grunderna är fortfarande desamma.

För tillfället finns det också ett problem med slumpmässiga förbättringar på vapen och utrustning. Till exempel kan ett kraftfullt hagelgevär ge extra skada till prickyttegevär, medan eldgranater kan förstärka skadan du gör med isattacker. Bioware har emellertid gått ut med att de ska se över detta under de närmaste dagarna.

Anthem

Vem sa vad, sa du?
Något annat som lämnar en del att önska är handlingen. Huvudhandlingen tuffar på utan att vi bryr oss nämnvärt – även om ett par karaktärer lyser starkt och är extra minnesvärda. Detta gäller dessvärre inte huvudskurken; en totalt karaktärslös person som vill förstöra världen för att… därför! Berättelserna i sidouppdragen är inte heller mycket mer än en axelryckning som mest leder till dötid när det ska babblas om hur viktigt det är att hjälpa bloj eller stoppa blaj.

Det vi gillar klart mest med storyn är egentligen de små berättelser som hittas runt om i Fort Tarsis. En gammal senil tants tjat utvecklas till en hjärtskärande berättelse, och det är givande att hjälpa två kvinnor som försöker få sina affärsstånd att gå runt.

Att gå in stenhårt för att stötta en paragrafryttare som vill förbjuda vattenpölar är också underligt underhållande, för att inte tala om de historier som tar smått bisarra vändningar. Dessa berättelser är helt valfria och påverkar inte världen utanför fortet, men de ger en välbehövligt skopa liv till äventyrets hemvist.

Anthem

Var god dröj

Men det är inte repetitiva uppdrag eller en haltande story som tär mest på spelglädjen, utan de alltför frekventa laddningstiderna. Det ska laddas mellan uppdrag, det ska laddas ute i världen, det ska laddas när du vill anpassa din Javelin och så vidare. Med tanke på att det till exempel inte går att mecka med din utrustning eller läsa all tillgänglig och intressant bakgrundshistoria under väntetiden blir det extra enerverande med så många avbrott.

En annan laddningsrelaterad lösning som inte fungerar helt klockrent är att spelaren teleporteras till den person som är närmast målet i det pågående uppdraget. Å ena sidan är det en ganska väl tilltagen tidsgräns där vi har möjligheten att komma ifatt de andra, och det är även skönt att komma till stridens hetta direkt när vi har råkat förvilla oss i den öppna världen.

Å andra sidan går det inte att utforska miljöerna ordentligt om en spelare drar iväg, samt att vi allt för ofta blev teleporterade trots att vi i stort sett hade kommit ifatt resten av gruppen. Att stirra på en laddningsskärm istället för att gå fem-tio meter höjer inte inlevelsen direkt.

Anthem

En lovande start, men med gott om utrymme för förbättringar
Som tidigare nämnt tog det ett tag för spel som Destiny, The Division och Elder Scrolls Online att hamna på rätt spår efter struliga lanseringar. Anthem har goda förutsättningar för att göra samma resa som sina konkurrenter, men frågan är om Bioware och EA har det tålamod som behövs för att få ordning på Anthems alla brister.

Vi hoppas verkligen det. För trots flera uppenbara problem har vi riktigt kul med Anthem. Striderna är genomarbetade med roliga förmågor och stridsrustningar med tydliga för- och nackdelar, och den vackra spelvärlden är fylld med spännande platser och hemligheter att upptäcka. Vi gillar också flera karaktärer och deras historier. Men som sagt, det finns mycket som Bioware måste snickra vidare på, inte minst uppdragsvariationen och det innehåll som är tillgängligt på de högsta nivåerna.

I slutändan är frågan om Anthem är värt att ta sig an i skicket som det är nu, speciellt med tanke på att det lovande The Division 2 står i farstun och Destiny 2 tuffar på med lysande gameplay och bra expansioner. Vårt svar är ett svajande ja, i synnerhet om du gillar sci-fi och har tröttnat på eller aldrig fastnade för Destiny 2. Anthem må ha en bit kvar för att nå sin fulla potential, men det finns ändå tillräckligt mycket här för att underhålla i många timmar.

Omdöme

Biowares storsatsning Anthem gör mycket rätt, men det snubblar också på en hel del viktiga punkter. Vi gillar striderna, världen och dess befolkning – men har stora problem med repetitiva uppdrag, tråkiga fiender, frekventa laddningsskärmar och hur besvärligt det är att byta utrustning. Om Bioware fortsätter att slipa på upplevelsen och lyssna på fansens önskemål kan Anthem mycket väl slå både konkurrenter som The Division 2 och Destiny 2 på fingrarna, men det är en hel del arbete kvar.

Fakta Anthem

Genre: Online/Action
Utgivare: EA
Utvecklare: Bioware
Format: Playstation 4, Xbox One, PC
Testat format: Playstation 4 Pro
Pris: PS4: 548 kronor hos CDON. Xbox: Från 549 kronor hos Prisjakt. PC: Från 528 kronor hos Prisjakt.

plus

Beroendeframkallande upplägg
Utmanande och roliga strider
Stor och vacker värld att utforska
Märkbar skillnad mellan de fyra javlelinerna
Flera minnesvärda karaktärer

minus

Ont om spännande innehåll vid maxnivån
Blek story överlag
Många och långa laddningstider
Bökigt att byta utrustning
Få kosmetiska alternativ förutom färgval

Betyg 7 av 10