Bara att spela den här nyversionen är en speciell sak. Capcom utannonserade den redan 2015, och sedan följde år av tystnad innan vi oväntat fick se en trailer under årets E3-mässa. Varför det tagit sådan enormt lång tid lär vi aldrig få reda på, men det kan inte ha varit en enkel uppgift att uppdatera en av spelhistoriens största klassiker.

Inte nog med pressen som följer ett sådant här projekt – hela grundfundamentet med de låsta vinklarna och det sävliga tempot i originalet andas ju inte direkt modern speldesign. 

Resident Evil 2
Jodå, vi får återigen slåss mot Lickers.

Det förstnämnda är så klart det mest slående med den här nyversionen. Istället för förrenderade bakgrunder och låsta vinklar har Capcom nu placerat kameran bakom axeln på karaktären – på samma sätt som man gjort i samtliga Resident Evil-spel sedan del fyra. Det medför också att man behövt tänka om en hel del. Originalets hasande, långsamma fiender blev ju utmanande och läskiga just tack vare kameran och den stridsvagnsliknande spelkontrollen.

De fiender vi möter är betydligt mer aggressiva och snabbare än tidigare, och tål också mer.

Faktum är att det närmast vore orättvist att jämföra nyversionen av Resident Evil 2 med originalet. Förutom att miljöerna så klart känns igen, att vi träffar samma karaktärer som senast och pangar samma typ av bossar är det här mer av ett nytt spel än en lat uppdatering. Bara det faktum att vi numera hanterar Claire och Leon med samma smidighet som i valfritt modernt actionspel (ja, vi kan gå och skjuta samtidigt) gör att Capcom varit tvungna att designa Resident Evil anno 2019 på ett helt annat sätt.

De fiender vi möter är betydligt mer aggressiva och snabbare än tidigare, och tål också mer än när det begav sig. Vi måste skjuta dem i huvudet – alternativt i benen för att de ska tappa balansen – om vi inte vill slösa för mycket ammunition. 

Resident Evil 2
Fienderna är betydligt mer detaljerade denna gång.

Att Capcom har skruvat upp utmaningen i striderna märks inte minst när vi ställs mot den ikoniske William Birkin. I originalet var det här visserligen en nervpirrande sammandrabbning, men nu känns den betydligt mer raffinerad. Vi orienterar oss i en klaustrofofisk industrilokal, hela tiden med Birkin rätt i hasorna. Efter att ha åsamkat honom en del skada byter han taktik och börjar överraska oss från ovan istället. Det är en svår och intensiv strid, där vi tvingas hushålla med ammunitionen och utnyttja bossens svagheter för att ha en chans. 

Resident Evil 2
Den ikoniska striden mot William Birkin har fått sig en ordentlig uppdatering.

Vid sidan av striderna och kontrollen sticker självklart det visuella ut. De levande döda har fått förvridna ansiktsutryck och miljöerna är mycket mer detaljrika än i originalet. Den polisstation som Leon anländer till tidigt i spelet pryds fortfarande av samma gudastaty, men här får vi också en trappa som tar oss direkt till översta våningen.

Det är långt ifrån den enda frihet Capcom har tagit sig. I originalet hittade vi Marvin Branagh hjälplöst sittande mot ett skåp, och förde en hyfsat stel dialog med honom. Nu utspelar sig scenen i en annan del av polisstationen, och är långt mer välregisserad. Sådana här typer av saker syns överallt – Capcom har flyttat om välkända delar med resultatet att Resident Evil 2 känns lika överraskande som bekant.

Även strukturen är förändrad – flera av passagerna vi tog senast är blockerade, och under vissa partier får vi navigera oss runt med ficklampa.

Det här är fortfarande ett förhållandevis långsamt skräckspel, där minst lika mycket fokus ligger på pussellösning som på actionmoment.

Resident Evil 2
Många av miljöerna vi orienterar oss i kräver ficklampa.

Samtidigt är Capcom noga med att inte förändra för mycket. Resident Evil 2 är fortfarande ett förhållandevis långsamt skräckspel, där minst lika mycket fokus ligger på pussellösning som på actionmoment. Vi hinner inte utforska pusseldelen särskilt mycket innan förhandsversionen tar slut, men här finns medaljer att samla, nycklar att hitta och bokhyllor att flytta.

Även inventory-systemet är detsamma som vi minns det – utrymmet är ytterst begränsat och vi tvingas ständigt lämna ifrån oss föremål i särskilda förvaringsboxar. Och ja, skrivmaskinssparandet är naturligtvis kvar.

Det märks alltså att Capcom har en fot i det förgångna och en annan i nutiden. Den filosofin känns fantastiskt befriande i en spelvärld där vi knappast är bortskämda med kärleksfulla historiebehandlingar. Oftast är en nyversion i bästa fall detsamma som en visuell uppdatering, i sämsta fall en anpassning till högupplösta tv-apparater. Med Resident Evil 2 väljer Capcom istället att ta en helt annan väg – och det borgar inte bara för att fans av originalet kommer älska det här, utan lär även leda till att Resident Evil 2 hittar en helt ny publik. Inte dåligt för ett 20 år gammalt spel.

Resident Evil 2 släpps 25 januari till Playstation 4, Xbox One och pc.