Nackdelen med mitt jobb, där jag hela tiden får testa massor av nya spännande prylar, är att det lätt blir kostsamt på hemmafronten. Det är nämligen svårt att motstå frestelsen att köpa den där supertunna tv:n, eller högtalaren som låter så mycket bättre än konkurrenternas modeller. Eller den där smarta hubben som låter mig styra belysning, värme och ip-kameror.

Mitt larmsystem är givetvis maxat, med tillbehör som låter mig hålla koll på allt ifrån vattenläckage till smarta lås, och min luftvärmepump har så klart wifi-uppkoppling i form av en liten tilläggsmodul.

Gräsklippningen sköts av en robot, och likaså dammsugningen på två av våra tre våningar. Givetvis har jag kameror överallt, och digitala lås i ytterdörren. Men den senaste investeringen, och den som tyvärr ser ut att bli en kostsam historia nu i sommar, handlar om belysningen.

När jag först testade Philips Hue blev jag imponerad, men det var först när jag kopplade upp systemet till min Apple TV och började använda Homekit-standarden som jag verkligen blev fast. Att kunna ta upp telefonen och säga till Siri att släcka lamporna på övervåningen, eller att byta färg bakom tv:n, det är riktigt häftigt. Och det fungerar verkligen klockrent. Men det finns ett problem – det bygger på att de analoga strömbrytarna alltid är på, annars tappar jag ju kontakten med mina uppkopplade lampor.

Men det finns en lösning – Homekit-kompatibla uppkopplade strömbrytare. Jag har installerat en, och insett att den ultimata lösningen för att kontrollera alla lampor i mitt hem är en kombination av Fibaro-brytare och färgglada Hue-lampor. När jag sedan började räkna på prislappen var det inte lika kul (). Men det går ju liksom inte att backa nu för en prylnörd som jag.