Testat spel: A Plague Tale: Innocence
Pris: PS4: 448 kronor hos Spelbutiken. Xbox: 449 kronor hos Dustinhome. PC: 389 kronor hos CDON (download).

Efter att ha tillbringat de senaste tio åren som hjälpstudio och arbetat med bland annat Toy Story 3, Disneyland Adventures och Kinect Rush, har den franska utvecklaren Asobo Studio tröttnat på barnspel. I stället ger de oss ett mörkt äventyr fyllt av brutalitet, död – och en liten strimma hopp.

A Plague tale bild 1

Välkommen till Frankrike

Välkommen till ett bedårande vackert medeltida Frankrike. Ja, bedårande vackert förutom hundraårskriget, digerdöden och inkvisitionen som sliter hela landet i stycken. Det är här vi hittar tonårsflickan Amicia och hennes lillebror Hugo, som bor i en stor herrgård tillsammans med sina föräldrar och tjänare. Den lille Hugo är dessvärre svårt sjuk och har tvingats leva hela sitt liv bakom stängda dörrar.

Läs också: Så bra är nygamla Final Fantasy XII: The Zodiac Age till Switch

Där slutar emellertid liknelserna med Disneys Frost. I stället för en klumpig ren och talande snögubbe dyker nämligen inkvisitionen upp och hugger ner både föräldrar och betjänter i jakt på Hugo. De två syskonen lyckas dock fly i sista stund och måste nu göra sitt yttersta för att hitta en säker plats att gömma sig på – samt hitta livsviktig medicin till Hugo. En resa fylld av rädsla och ovisetthet, men som även innehåller lugna stunder, gripande konversationer och en handfull sympatiska följeslagare som är lätta att känna för.

A Plague Tale Amicia

En smygande död eller råttor på bordet

På grund av sin låga ålder kan Amicia och Hugo inte göra mycket för att skada inkvisitionens soldater. Amicia har visserligen en liten stenslunga, men inledningsvis är den inte särskilt användbar. I stället måste syskonen smyga bakom murar och i högt gräs, eller locka bort soldater från sina rutter för att kunna ta sig vidare. Om fienderna får syn på Amicia eller hennes lillebror blir de två barnen obarmhärtigt nerhuggna eller får bröstet krossat av ett spjut.

Läs också: Yakuza Kiwami 2 - Röj med finess i Japans undre värld

Vid sidan av inkvisitionens soldater är det råttor som är spelets antagonister. Mängder och mängder av råttor – och om någon av huvudpersonerna råkar komma i kontakt med dessa är döden bara några sekunder bort. Råttorna är dock ljusskygga och skräms lätt bort av ljuslyktor, facklor eller brinnande pinnar, men dessa är inte alltid helt lätta att hitta.

Det mest intressanta med råttorna är att de är lika dödliga för inkvisitionens soldater som för de två huvudpersonerna. Genom att släcka ljuskäglor och facklor blir även de mest välutrustade soldaterna ett lätt byte för tusentals hungriga råttor. Att krossa en patrullerande soldats lykta med en välinriktad sten är löjligt tillfredställande, inte minst när råttorna snabbt som ögat omringar sitt nya byte.

A Plague Tale råttor

David mot Goliat
Vid sidan av stenar lär sig Amicia under äventyrets gång att tillverka och slunga andra typer av projektiler. Det kan till exempel röra sig om gift som tvingar soldater att ta av sig hjälmarna, kemiska klot som antänder eller släcker facklor – eller gegga som lockar alla råttor i närheten till en specifik plats. Med hjälp av dessa medel kan vi slå ut två-tre fiender på kort tid, men det måste i regel göras på avstånd och i smyg. En liten sten har inget att sätta emot en vass och lång klinga om soldaterna kommer för nära.

En intressant aspekt är att materialet som används för att tillverka projektilerna även nyttjas för att ge Amicia permanenta egenskapsförbättringar. De enklare kloten kan skapas utan större eftertanke, men att tillverka flera av de mer avancerade hjälpmedlen kommer att hindra Amicia från att kunna aktivera alla förbättringar. En smart avvägning som gör att vi bara använder de största hjälpmedlen i absoluta nödfall.

A Plague Tale eld

Linjär enkelhet...

Så långt allt väl, eller? Njae. Grunderna fungerar väl och vi bjuds på tillräckligt med variation för att äventyret aldrig ska kännas långdraget. Vad som däremot inte fungerar är hur linjärt och förbestämt allt känns. Gå den rutten, tänd den lyktan, slå ut den vakten och så vidare. De gånger det finns någon form av valfrihet består den sällan av något mer än ett mindre fält med tillhörande enrumsbyggnad.

Vi ställs aldrig för några större tankenötter utan allt handlar snarare om att hitta ett föremål att interagera med. Inte heller smygandet bjuder på något mer än de allra mest grundläggande aspekterna och det är i stort sett aldrig något problem att locka bort eller smita förbi vakter.

Detsamma gäller råttorna som vid väl valda tillfällen väller fram ur marken. De håller sig mest på sin plats och så länge vi håller tungan rätt i mun och använder facklorna i närheten utgör de sällan ett större hot. Råttinvasionerna ser i alla fall riktigt läckra ut, förutom när de studsar mot upplysta områden på ett ytterst märkligt sätt.

A Plague Tale Hugo

... men svårt på fel sätt

Men trots den låsta bandesignen och lättlurade fiender lyckas vi dö gång på gång. Att vi dör så pass ofta betyder emellertid inte att svårighetsgraden är hög. I stället är det rent slarv, otur eller tveksam bandesign som ställer till det. Vakter kan gömma sig utanför kameravyn eller upptäcka oss på underliga avstånd, medan det kan räcka med ett felplacerat fotsteg för att råttor direkt ska svärma runt våra fötter. De många onödiga dödsfallen leder till frustrerande ögonblick, men framför allt dämpar de suget att utforska de få sidovägar som faktiskt finns.

Lyckligtvis är det så pass tätt med automatiska sparpunkter att vi vanligtvis slipper spela om längre passager. Vid en handfull tillfällen fick vi samla ihop material, knåpa ihop föremål och se mellansekvenser både tre och fyra gånger på grund av dödsfall. Tack och lov kan de flesta mellansekvenserna i alla fall skippas.

A Plague Tale skog

En magisk inramning räddar mycket

Med inlåst bandesign, svaga smygmoment och en tveksam råttgimmick svajar viktiga delar av A Plague Tale: Innocence. Lyckligtvis går det att se förbi många problem tack vare den alldeles ypperliga inramningen. Många platser är magiskt vackra, oavsett om det är lummiga skogar, fantastiska slottsmiljöer eller trånga medeltidsgränder fyllda med döda kroppar som besöks. Varje scen dryper av stämning och vi lockas hela tiden vidare bara för att se vad som väntar härnäst.

För bakom alla tröttsamma dödsfall och begränsningar finns ett minnesvärt äventyr fyllt av intressanta karaktärer och fantastiska miljöer. Trots en hel del frustrerande moment är A Plague Tale: Innocence ett äventyr som håller oss i ett hårt grepp från början till slut.


Omdöme

A Plague Tale: Innocence är ett spännande men ack så ojämnt äventyr. Lika mycket som vi bryr oss om karaktärerna, kittlas av smygandet och skräms av råttorna, stör vi oss på att allt är så linjärt och förbestämt. Gör precis som spelet vill – annars dör du. Men trots avsaknaden av reell utmaning, och en lite väl opolerad avslutning, kan vi inte sluta spela tack vare alla vackra miljöer, fina stunder och nervkittlande scener. Ett äventyr väl värt din tid om grundidén lockar.

Fakta A Plague Tale: Innocence

Testat: Maj 2019
Genre: Action
Utgivare: Deep Silver
Utvecklare: Asobo Studio
Format: Playstation 4, Xbox One, PC
Testat på: Xbox One X
Lansering: 14 april 2018
Pris: PS4: 448 kronor hos Spelbutiken. Xbox: 449 kronor hos Dustinhome. PC: 389 kronor hos CDON (download).

plus

Mängder av vackra miljöer.
Välgjorda huvudkaraktärer.
Flera minnesvärda scener.
Utmärkt röstskådespeleri, både på franska och engelska.

minus

Slutet av äventyret är en samling av spelets sämsta idéer.
Misstag leder till ofta direktdöd.
Pussel som aldrig utmanar.
Oerhört linjära nivåer.

Betyg 7 av 10

A Plague Tale: Innocence (PS4) Pris vid test: 448 kr.

Bästa pris just nu: 391 kr