Så hände det till sist. Call of Duty har gått och blivit gammalt. Så gammalt att det nu blivit nostalgiskt. Egentligen började det redan 2016 när Activision, på fansens begäran, släppte en remaster av Call of Duty 4: Modern Warfare. Ett ikoniskt actionspel som ursprungligen lanserades 2007 och då definierade modellen för alla förstapersonsskjutare online de kommande tio åren.

Och i samband med att Call of Dutys popularitet sakta men säkert börjat dala de senaste åren och nu fått sällskap av unga konkurrenter som Fortnite och Apex Legends, är det inte konstigt att Activision med denna sextonde(!) del i serien är sugna på att återvända till 2007 och tiden då Call of Duty dominerade världen.

Call of Duty: Modern Warfare är därmed både en prequel och en mjuk omstart av Call of Duty: Modern Warfare-universumet och återvänder spel- och tonmässigt till det som fick föregångarna att explodera i popularitet; modern krigföring med ett större fokus på realism.

CODMW
Foto: Activision

Enspelarkampanjen återvänder

Till följd av detta har Call of Dutys enspelarkampanj tack och lov kommit tillbaka efter att ha varit märkligt frånvarande i fjolårets Call of Duty: Black Ops 4.

Den kulturella relevansen för Call of Dutys enspelarkampanjer har visserligen varit som bortblåst sedan Call of Duty: Advanced Warfare (2014) men utvecklaren Infinity Ward har helt klart varit fast besluten att ändra på detta. Enspelarkampanjen i Modern Warfare är ambitiös, påkostad och storslagen.

Den kretsar runt tre spelbara karaktärer, den amerikanska CIA-agenten Alex, den brittiska SAS-sergeanten Kyle Garrick och rebelledaren Farah Karim från det fiktiva landet Urzikstan, som alla länkas samman av den återvändande serieveteranen och SAS-kaptenen Captain Price, en alfahannarnas alfahanne vars lätt otydliga mål är att få jobbet gjort “till vilket pris som helst”, fast ändå inte riktigt till vilket pris som helst.

Stor möda har lagts på att ge alla de nya karaktärerna ordentliga personligheter och ett inre själsliv som relaterar direkt till temat för deras respektive historier. En minst sagt klar förbättring från föregångarna där personlighet nästan uteslutande utgjordes av saker som typ av ansiktshår, dialekt eller huruvida en karaktär hade solglasögon eller inte.

Till och med Captain Price har utvidgats fint, och även om hans moraliska kompass tycks vara väderberoende är han fint animerad och bra skådespelad av Barry Sloane. Alltsammans har också smyckats med påkostad grafik och ljudproduktion samt överraskande många dyra mellansekvenser.

Call of Duty: Modern Warfare
Foto: Activision

Det känns som att dagens Infinity Ward med den här kampanjen lite försöker väga upp för den (mycket relevanta) kritik som de ursprungliga Modern Warfare-spelen fick för hur de skildrade folk från Mellanöstern. Dels genom att nu visa händelser också från deras perspektiv i form av Farah Karim samt våga göra henne till något av spelets moraliska kärna. Farah Karim har också en av hela Call of Duty-seriens bästa banor någonsin, som skildrar effekterna av modern krigföring ur ett barns perspektiv.

Annars bränner kampanjen främst till när den i spelform utforskar sitt tema om osäkerheten kring vad som är – och inte är – ett hot. Att det inte är något som bara går att identifiera genom hur en person ser ut. Några gånger under kampanjen måste du då i olika situationer avgöra vem som är en fiende och vem som är civilbefolkning. Och du måste göra det snabbt. Det är ett lysande koncept som vi önskar att kampanjen (och varför inte också flerspelarläget?) hade utforskat betydligt mer än vad det gör.

Call of Déjà vu

För samtidigt som vi har dessa ypperliga russin i kakan så är mycket av kampanjen också tyvärr lite småtråkig. Många banor är rent av illa regisserade och det blir nästan självspelande när du behöver lista ut hur spelet vill att du ska spela banorna snarare än att du får fatta egna intressanta beslut.

De spelmässiga gimmickar som i vanlig ordning definierar enspelarkampanjens olika banor känns här också väl bekanta. Drönarstyrning, sniper-uppdrag där vi ska kalibrera för vinden, lasertaggning av saker så att det kan beskjutas med raketer med mera är saker som serietrogna fans sett tidigare och ofta i bättre utföranden. Det är inte nödvändigtvis dåligt men fegt och inget du direkt kan hetsa upp dig över.

Som så många gånger förut finns här också väl många bruna, gråa och mörka spelmiljöer med dålig sikt som är mer irriterande än spännande att avverka.

Call of Duty: Modern Warfare
Foto: Activision

Kampanjen klockar in på strax över fyra timmar efter vad som upplevs som ett rätt avhugget slut. Efter det går den direkt över i det återvändande samarbetsläget Special Ops som är anpassat för fyra spelare och inte direkt kittlar samma nerv som enspelarkampanjen. Just nu finns fyra Special Ops-banor tillgängliga och läget kan beskrivas som ett trevligt men väl bekant återseende, som dessutom av någon anledning är galet svårt.

Blandade budskap

Berättelsen i Modern Warfare har ett betydligt större fokus på “starka” scener än tidigare delar. Spelet vill märkbart tas på allvar och kanske rentav vara smått kontroversiellt, vilket inte nödvändigtvis är något dåligt, men det uppfattas här som mer sökt än smart. För trots att spelet har mycket att säga om modern krigföring kan det ibland kännas smått predikande, utan att förtjäna rätten att vara det.

Snarare krockar saker som att enspelarkampanjen gör en stor poäng av det omänskliga i att använda kemiska vapen med det faktum att vit fosfor samtidigt fungerar som en "kul belöning" i flerspelarläget.

Och för allt pratande om gråskalor i det moderna krigsklimatet så har Modern Warfare samtidigt inget problem med att måla ut ryssar i enspelarkampanjen som endimensionella monster. Bland annat i det ytterst märkliga draget att i banan Highway of Death designa om den högst verkliga krigshändelsen till att vara utförd av Ryssland när den i verkligheten utfördes av USA. Det känns helt ärligt rätt tondövt (eller i vilket fall mindre genomtänkt) av en amerikansk utvecklare. Det är också märkligt med tanke på att Call of Duty-serien ursprungligen gjorde en grej just av ett skildra även ryska soldaters perspektiv.

Spelet säger alltså ofta en sak och gör sedan raka motsatsen. Samtidigt är enspelarkampanjen så ambitiös att vi gärna vill tycka om den mer än vad vi gör. Men goda tankar räcker bara så långt. Den är i slutändan okej. Är allt du spelar Call of Duty så ligger kampanjen i Modern Warfare helt klart över seriens snitt, men sett till den större spelvärlden är den rätt medioker.

Call of Duty: Modern Warfare
Foto: Activision

Flerspelarcamping

När det kommer till Call of Dutys berömda flerspelarläge börjar det lite bli som att försöka recensera fotboll. Du vet förmodligen vid det här laget om du gillar det eller inte. Här spelar du i olika lägen och samlar erfarenhet som sedan används för att låsa upp fler vapen och förmågor så att du kan gå djupare in i upplevelsen och dessutom skräddarsy den efter tycke, smak och spelstil.

Det är ett enkelt men fantastiskt system som i den bästa av världar öppnar upp för en uppsjö av olika spelstilar. Call of Duty: Modern Warfares flerspelarläge är säkert och stabilt, och nyheten här är snarare frånvaron av gimmickar från tidigare spel som istället bytts ut mot ett större fokus på realism.

Därmed inte sagt att det, en vecka in i flerspelarläget, finns en del saker som gärna får bli bättre allt eftersom Infinity Ward släpper nya uppdateringar och justerar balansen. Det mest aktuella är att de existerande banorna ofta är för stora för sitt eget bästa. Ihop med andra faktorer, som att det är väldigt lätt att höra folks fotsteg, uppmuntrar det till camping-beteende. Det innebär att många spelare väljer att stanna på samma plats för att det helt enkelt är mest effektivt, vilket kan göra matcherna väldigt tråkiga, ensidiga och förutsägbara.

Även spawn-punkterna kan förbättras eftersom spelare redan nu blivit duktiga på att utnyttja dem (all Modern Warfare-nostalgi är inte bra nostalgi) och just nu tycks enbart ett fåtal vapen dominera bland användarna.

Call of Duty: Modern Warfare
Foto: Activision

Med det sagt är det ändå fint att Activision valt att infoga cross-play mellan pc, Playstation 4 och Xbox One samt det faktum att de skippat tveksamma saker som lootlådor. Call of Duty: Modern Warfare kommer inte heller att ha något säsongspass, utan ska i stället släppa nytt material kostnadsfritt. Det känns instinktivt som ett bra beslut, men hur det kommer bli i slutändan kan vi förstås inte avgöra nu.

Omdöme

Allt som allt är Call of Duty: Modern Warfare inte någon storstilad återkomst, men inte heller någon katastrof. Att enspelarkampanjen är tillbaka och så ambitiös att vi önskar den var bättre är förstås välkommet, men mest känns det som att vi får mer av samma. Och att mer av samma just nu mest känns gammalt.

Fakta Call of Duty: Modern Warfare

Testat: Oktober 2019
Utvecklare: Infinity Ward
Utgivare: Activision
Genre: Action
Format: Pc, Playstation 4, Xbox One
Testat format: Playstation 4
Lansering: 25 oktober 2019
Pris: 539 kronor till Xbox och PS4 hos Dustinhome.

plus

Ambitiös enspelarkampanj.
Spelelementet där du måste hitta fienden bland civilia.
Flerspelarläget är fortfarande starkt.

minus

Brist på intressanta nyheter.
Campande är just nu en dominant taktik i flerspelarläget.
Märklig blandning av budskap.

Betyg 6 av 10

Call of Duty: Modern Warfare (PS4) Pris vid test: 598 kr.

Bästa pris just nu: 539 kr