Föreställ dig det här scenariot: Fallout, Mass Effect och Borderlands träffas ute på krogen. Tycke uppstår omedelbart, och efter ett par drinkar för mycket hamnar de i en passionerad ormgrop på Fallouts hotellrum.

Nio månader senare ser världens första barn med tre föräldrar dagens ljus. Dess namn? The Outer Worlds. Ett spel som ogenerat låtit sig influeras av olika storsäljare och sedan försökt sätta ihop det till en ny helhetsupplevelse. Fallout får vårdnaden, men har god kontakt med de två andra föräldrarna.

Med denna förvisso smaklösa – men inte alls långsökta – anekdot väljer vi att att beskriva Obsidian Entertainments senaste rymdäventyr. Spelstudion har hyllade rollspel som Fallout: New Vegas, Pillars of Eternity och South Park: The Stick of Truth på meritlistan. Vi imponerades av The Outer Worlds under vårens E3-mässa, men sedan har det liksom smugit under radarn och inte alls genererat speciellt mycket hype. Därför blev vi nästan lite paffa när vi insåg att det släpps nu på fredag.

Ideologier på kollisionskurs

Upplägget är lika enkelt som effektivt. The Outer Worlds utspelar sig i en alternativ, rymdexpansionistisk framtid som möjliggjordes av att den amerikanske presidenten William McKinley inte mördades av anarkisten Leon Czolgosz år 1901.

The Outer Worlds
Edgewater, det första samhället vi besöker, kontrolleras av organisationen Spacer's Choice.

McKinley trodde hårt på "America first", skyhöga tullar och aggressiva ekonomiska reformer. Han var också en förespråkare av imperialism, och i The Outer Worlds finner vi oss strandade på ett rymdskepp – nyvakna ur kryosömn – som driver runt planlöst i stjärnsystemet Halcyon mellan de olika rymdkolonier där extremkapitalism formar förutsättningarna för överlevnad.

Vår uppgift är att rädda våra fortfarande sovande medpassagerare, samtidigt som vi försöker navigera ett interplanetärt politiskt schackbräde som domineras av olika jätteföretag. Det finns en uppsjö med olika ideologier och affärsintressen i konflikt här, och vi antar snabbt grundinställningen att inte lita på någon.

Till vår hjälp har vi en oberäknelig Professor Kalkyl-typ till forskare, och det blir efter hans nycker som vi jagar den röda tråden. Härifrån kommer det att bli många jämförelser med de spel som nämndes i inledningen av texten, men ibland blir likheterna helt enkelt så påtagliga att vi inte kan undvika det.

Som Fallout, fast i rymden

Vi besöker olika månar och planeter där företag och organisationer tampas mot varandra. I bästa Fallout: New Vegas-stil handlar det om att visa dem lojalitet för att få hjälp i vårt uppdrag. Hjälper vi en utpost är sannolikheten stor att vi irriterar någon annan, men ju bättre vi blir på att ljuga, hota, skjuta och smöra oss till olika lösningar ökar chanserna till framgång både för dig och för dem.

Precis som med alla respektabla rollspel finns här en gedigen plattform för karaktärsutveckling. Det går att utforma sin karaktär med hjälp av bakgrunder, färdigheter och särskilda "perks" som lätt känns igen från Fallout. Erfarenhetssystemet känns genomtänkt och låter oss driva tung specialisering inom olika kärnområden som skytte, ingenjörskonst, smygande, dialog och ledarskapsförmåga. Varje kärnfärdighet har delfärdigheter som låser upp nya möjligheter när vi når en viss erfarenhetsnivå.

The Outer Worlds
Ada är rymdskeppet The Unreliables superdator. Här har hon plockat upp ett anrop från en nödställd koloni.

Där själva färdigheternas komplexitet ofta överglänser de du hittar i Fallout känns "perksen", eller specialförmågorna, tyvärr lite tråkiga i jämförelse. Standardiserade lösningar som rätt och slätt ger vår karaktär mer hälsa, bättre priser hos handlarna eller större bärkapacitet står sig slätt mot de riktiga game changers som återfinns i alla moderna Fallout-spel.

De olika planeter och platser vi hittar till befolkas av fascinerande färgstarka karaktärer. Ofta bär de på spännande berättelser och är mer än villiga att dela med sig av sidouppdrag som för oss bort från huvudmålet. Röstskådespelet är fenomenalt bra och gör att vi ser fram emot varje möte. Humor går hand i hand med allvar, och vi skrattade till flera gånger under våra spelsessioner.

I vår strävan att hjälpa oss själva och andra ställs vi ofta inför genuint svåra val som ibland påverkar skeendena rätt markant. Också ett Fallout-arv, ska sägas, men mer draget till sin spets än tidigare. Det finns inget "rätt" sätt att ta sig an The Outer Worlds; vill du spela igenom det som lögnaktig svinpäls eller genomgod samarit finns det inget som hindrar dig. Omspelspotentialen är således skyhög.

Utmanar Borderlands som looter-shooter

Många utmaningar kan tacklas utan blodsspillan, men när det kommer till actionbiten har The Outer Worlds mer gemensamt med Borderlands än med Fallout. Det dryper av fantasifulla närstrids- och avståndsvapen från olika tillverkare som bara väntar på att samlas in, modifieras och användas mot rymdpirater och blodtörstiga, insektsliknande aliens.

Förutom konventionella pjäser som automatkarbiner, eldkastare och hagelgevär kommer vi också över forskningsbaserade prototyper där "krympningsstrålen" är fruktansvärt skoj att använda. När vi skjuter på fienden regnar det siffror som visar hur mycket skada vi gör, och färgen på dem avslöjar vilket element vi använder.

The Outer Worlds
Raptidons är dinosaurieliknande utomjordingar som utgör en betydande del av det lokala "djurlivet".

Just uppgraderingssystemet för vapen och rustning kan te sig något överväldigande i början, men snart är vi igång och modifierar olika delar med sikten, extraskydd och nya ammunitionstyper. Det fungerar faktiskt riktigt bra och låter oss verkligen skräddarsy arsenalen för olika situationer så att vi alltid har ett svar om vi skulle möta någon ny, okänd fiende.

Däremot har The Outer Worlds ärvt mer av Fallouts lite klumpiga stridskontrollschema som länge varit en av seriens största svagheter. Något V.A.T.S-system för att stanna upp spelet och sikta in oss lite extra på en kroppsdel finns inte heller – istället får vi förlita oss på en slow motion-funktion som avslöjar vilken typ av extraskada vi kan tillfoga fienden när vi trycker av.

Vi ställs ofta mot ganska stora mängder fiender, och just variationen på dessa är kanske inte heller The Outer Worlds styrka. Den grundläggande uppdelningen består av människor, insekts-aliens och väktarrobotar. De kommer en nära inpå livet i en rasande takt, men inte heller närstridssystemet är något att skriva hem om. Responsen när vi dänger till en fiende är obefintlig och efter ett par initiala bataljer skyr vi närstridsvapen som pesten. Synd, för det finns rätt många att välja på. 

Rymdhärjning à la Mass Effect

The Outer Worlds är inte open-world i ordets rätta bemärkelse. Visst får vi generöst med ytor att utforska, men känslan av att ströva runt på de olika planeterna påminner snarare om de mer begränsade upptäckarformerna i exempelvis Mass Effect. Varje planet påbörjar ett nytt narrativ, och efter att vi besökt dem en första gång kan vi fritt resa mellan dem för att komplettera sidouppdrag eller stilla upptäckarlustan.

The Outer Worlds.
Vår trogna kompanjon Parvati, här med förkrympningspistolen i högsta hugg.

Vi kan anlita ett försvarligt antal kompanjoner, som sedan kan hjälpa oss i såväl strid som i interaktioner med datorstyrda karaktärer. Obsidian har varit väldigt fiffiga när det kommer till den här biten och ger oss olika bonusar beroende på vilka vi tar med oss i gruppen. Vi kan gänga oss med högst två åt gången – resten hänger hemma på rymdskeppet som fått det småroliga namnet "The Unreliable". Ditt rövarband kallas till råga på allt "The Unreliable Crew", vilket är oerhört roligt när ni ska presentera er.

Våra hejdukar är också försedda med olika specialfärdigheter som kan vara väldigt användbara i strid. Dessa aktiveras genom en enkel knapptryckning och är företrädelsevis av närstrids- eller skjutarkaraktär. Deras rustningar och vapen kan bytas ut och uppgraderas efter tycke och smak, och här finns även separata förmågeträd där vi spenderar erfarenhetspoäng precis som på oss själva.

Tyvärr brister variationen även här – utöver tre "specialare" är förmågorna desamma oavsett vem du väljer, så kompanjonvalet faller ofta tillbaka på vilka personligheter vi gillar mest och om de gett oss uppdrag som kräver deras närvaro. 

Uppfriskande frihetskänsla

Rent speltekniskt är The Outer Worlds ingenting att skriva hem om, direkt. De stela kontrollerna har vi redan nämnt, och även om grafiken inte är direkt dålig så är spelet långt ifrån det snyggaste vi sett. Karaktärsanimationerna har knappast knipit den högsta budgetposten och läppsynken hade definitivt kunnat finputsas. 

The Outer Worlds
Wroom! En hel del av fienderna i The Outer Worlds är häpnadsväckande rörliga.

Däremot är planeterna i sin tur fina att upptäcka. Det dryga halvdussinet bjuder sinsemellan på färgsprakande, vidsträckta landskap och varierad flora och fauna vilket gör att de blir omväxlande att hoppa runt mellan. Med våra härliga besättningsmedlemmar som sällskap uppfylls vi ofta av en befriande härlig känsla av att vara rymdcowboys när vi landstiger på nytt för att göra Halcyon till en bättre plats.

En försvarlig mängd sidouppdrag, politiska tvister och allmänt prylsamlande gör att The Outer Worlds kan avnjutas i många, långa timmar. Spelet känns också värt minst en omspelning för att se hur det blir när du lägger dina ägg i någon annans korg och rentav påverkar hela stjärnsystemets framtid.

OmdömeM3 rekommenderar

The Outer Worlds är en oerhört välbekant upplevelse, som framgångsrikt hämtar inspiration från några av 2000-talets mest uppskattade spelserier. Välskrivet som tusan är det också, med massor av spännande vändningar i storyn och minnesvärda ögonblick.

Karaktärsgalleriet och humorn bär definitivt berättelsen, och även om en del element kunnat utvecklas mer så är vi smått förtjusta i Obsidians nya rymdopera.

Fakta The Outer Worlds

Testat: Oktober 2019.
Utvecklare: Obsidian Entertainment.
Utgivare: Private Division.
Genre: Actionrollspel.
Format: Pc, Playstation 4, Xbox One.
Testat format: Playstation 4.
Lansering: 25 oktober 2019.
Pris: 499 kronor hos Prisjakt (PS4).

plus

Spännande rymdopera-tema.
Härligt karaktärsgalleri.
Massor att se, göra och samla.

minus

Lite stela kontroller.
Inget tekniskt mästerverk.
Ointressanta "perks".

Betyg 8 av 10

The Outer Worlds (PS4) Pris vid test: 499 kr.

Bästa pris just nu: 399 kr