Testat spel: Death Stranding
Pris: Från 549 kronor hos Prisjakt.

Säger vi Hideo Kojima tänker nog de allra flesta på Metal Gear, serien där gigantiska kärnvapenbärande robotar lägger grunden till transnationella konflikter. Konflikter som passande nog enbart kan fixas till via enmansinfiltrationer signerade supersoldaten Solid Snake. Men det är inte en spionthriller med gigantiska robotar som väntar oss den här gången. Världen i Death Stranding är snarare något som kan liknas en postapokalyps, men ändå olikt tidigare gestaltningar av det så populära temat.

Death Stranding

Varken levande odöda eller färgglada vägpirater befolkar världen. Faktum är att vi verkar helt ensamma i världen. Efter en katastrof som lägligt nog kallas just ”Death Stranding” har världen hamnat i ett slags limbo där andevärlden ständigt infiltrerar oss. Och inte för att skrämmas, utan för att istället vandra runt och försöka dra ned oss till den andra sidan.

Varubud i en postapokalyps

Det är här vår protagonist Sam, spelad av Norman Reedus, intar scenen. Sam är nämligen speciell till den grad att han klarar den hårda naturen och de livsfarliga skyfall som sker till och från. Något de få andra människor som ännu existerar inte gör. Inledningsvis är vi på uppdrag av vad som återstår av USA, numera United Cities of America, och tanken är att leverera förnödenheter mellan olika områden. Men samtidigt måste vi försöka att övertyga mottagarna att gå med i det nätverk som Sam också har i uppdrag att koppla samman.

Death Stranding

Det är lätt att tro att leveranser är vårt enda syfte då de inledande timmarna just går ut på att utforska vårt närområde och samtidigt koppla upp nya städer och människor. Vi vet fortfarande inte mycket om den andra sidan, men tillräckligt för att fortsätta utforska vidare för att nå slutmålet ­– ett uppkopplat UCA.

De få spår som finns kvar av förödelsen, som rostiga bilar och förfallna byggnader är alla täckta av grönska. Med undantag för de få städer och skyddsrum som finns utplacerade består kartorna i Death Stranding främst av öde vildmark. Gröna dalar, porlande bäckar och höga berg så långt ögat når. Det är nästan så att vi tänker att apokalypsen kanske fört med sig något gott ändå.

En öde och tyst värld

Men hur vackra omgivningarna än är blir vi ständigt påminda om att vi trots allt befinner oss mitt i en postapokalyps. Nästan inget levande finns kvar, utöver enstaka fjärilar. I övrigt är det bara Sam, radiokommunikatorn och inget mer. Även musik får ofta ge vika för miljöljud och hörs enbart vid speciella tillfällen, oftast när vi når en ny punkt i storyn.

Death Stranding

Faktum är att det enbart är Sams antagonister som faktiskt skär av ljudet av tystnad. Enstaka terrorister härjar runt spelets jättelika kartor och de drar sig inte för att spåra upp dig och dina leveranser. För det mesta går det att slå sig ur situationen, trots det enorma ekipage vi jämt bär med oss.

Lärdomar från Metal Gear

Men de är långt ifrån det riktiga hotet. Uppmärksamma har nog märkt att vår protagonist Sam även har en baby inuti en kupol inkopplad till sig. En “BB”, eller bridge baby, är en länk mellan den andevärld som invaderat jorden och vår “riktiga” värld. Kortfattat innebär detta att babyn känner av ovanliga störningar i miljön. Eller rättare sagt de andevarelser som försöker attackera oss från andra sidan.

Death stranding recension

Inledningsvis är vi helt chanslösa mot dessa och får ta till smygtaktiker inte helt olika de från Metal Gear Solid. Får varelserna tag i oss ordentligt kan vi tappa bort vår last och därmed även dyrbar tid. Ibland nöjer sig inte varelserna med att få omkull oss, utan leder oss vidare mot ännu större antagonister där vi även kan dra tydliga paralleller till vissa gigantiska robotar från en viss spionsaga. Men det som kommer att stressa dig allra mest vid dessa konfrontationer är inte ekipaget.

Ta hand om din baby

Istället är det själva BB-enheten, vår ständige bebiskompanjon, som lär avskräcka en del öron. Precis som en vanlig bebis är den nämligen känslig för våldsamma rörelser eller stressiga situationer. Och precis som baby Mario i Super Nintendo-liret Yoshi’s Island tjuter även vår BB i Death Stranding utav bara den vid sådana situationer. Skillnaden är att vi nu får lugna ner vår kamrat genom att vagga den fram och tillbaka, precis som i verkliga livet.

Death Stranding

Ibland drabbas den också av olika tillstånd som kräver att vi omedelbart uppsöker en av de städer vi kopplat samman längs vägen för välbehövliga vilopauser. I sedvanlig Kojima-stuk finns det en viktig anledning till att vi bär med oss barnet längs miljöer som är allt annat än barnvänliga. Men vi vågar ändå påstå att vi, precis som protagonisten Sam, till slut bildar en koppling till BB-enheten, och dess öde som ett “verktyg” mot andevarelserna får oss att starkt ifrågasätta oss själva.

En uppkopplad värld i ständig förändring

Men BB-enheten är inte vårt enda hjälpmedel i den hårda verkligheten som är Death Stranding. I ett led att förstärka budskapet med att koppla samman Sams värld är även vår upplevelse uppkopplad till andra spelares i något av de mest udda, men samtidigt briljanta inslagen hittills. Trots enspelarupplevelsen kan vi även få hjälp av andra spelare. Inte bara med själva återuppbyggandet av världen, som att samla in material för att återskapa vägar och härbärgen, men även i kniviga situationer.

Death Stranding

Många är de gånger vi behövt använda andra spelares utplacerade stegar för att fly undan terrorister som är oss hack i häl. Eller när vi haft ont om förnödenheter och plötsligt hittar andra spelares förråd med precis de provianter vi behöver. Då ställer vi oss plötsligt metafrågan om vi verkligen skulle klarat oss utan hjälp från andra, samt om våra egna utplacerade föremål gjort skillnad i någon annan persons spelupplevelse. Det enda sättet vi ens kan tacka våra okända välgörare på är genom att lämna likes på varje enskilt föremål. Underbart briljant och även en subtil kommentar om vår tids egen interaktion med andra via sociala medier.

Förfinat berättelseformat

Givetvis är inte BB-enheten eller våra osynliga medspelare de enda som hjälper oss längs äventyret. I något som enbart kan liknas vid ännu en flört med filmindustrin har Hideo Kojima samlat en tajt ensemble som spelar de övriga nyckelpersonerna i storyn. Bland dessa hittar vi bland andra Mads Mikkelsen, som nog står för den starkaste skådespelarinsatsen i spelet. Just sättet hans karaktär är skriven på och hur trovärdigt han och övriga karaktärer gestaltas är en av anledningarna till att vi hela tiden vill fortsätta föra handlingen vidare.

Death Stranding

Hideo Kojima har helt enkelt hittat den perfekta formeln för hur spel fortfarande kan ha intressanta dialoger och engagerande berättelser utan att ta till halvtimmessekvenser alá Metal Gear Solid 4. Med det sagt är inte de långa scenerna borta helt. Under inledningen får vi exempelvis mer information än vad vi egentligen behöver för att komma igång. Men å andra sidan är berättelsen inte helt förpassad till inspelade band som med Kojimas senaste spel Metal Gear Solid V: The Phantom Pain.

OmdömeM3 rekommenderar

Att bara beskriva Death Stranding i ett begränsat antal ord gör det inte rättvisa. Det liknar nämligen inget annat vi tidigare spelat, trots uppenbara influenser av tidigare spel signerade Hideo Kojima. Precis som i hans andra alster finns det ett antal budskap och metadiskussioner ingraverade i upplevelsen, vilket än en gång kommer att avskräcka den som enbart vill “lira ett actionspel”.

Och inget ont om casual gaming – att bara stänga av all tankeverksamhet kan vara riktigt skönt ibland. Men i fallet Death Stranding gör det nog bara upplevelsen mer svårsmält. Det kräver nämligen ett mer öppet sinne än med andra spel. Delvis för att storyn är snäppet mer överväldigande än vanligt, men också för att de leveranser vi faktiskt måste göra kan kännas upprepande om vi tappar helhetsbilden. För den som ändå är villig att testa något nytt utlovas en av de mest unika upplevelserna på år och dagar. Trots att det var ett par dagar sedan vi tog våra sista steg i den postapokalyptiska världen tänker vi fortfarande på själva resan.

En resa som påverkar hela känslospektrumet och som får oss att reflektera långt bortom sluttexterna. Men framför allt en upplevelse som än en gång bekräftar Hideo Kojimas position som en av de främsta och mest mångfacetterade artisterna i denna bransch.


Fakta Death Stranding

Testat: Oktober 2019
Utvecklare: Kojima Productions
Utgivare: Sony
Genre: Actionäventyr
Format: Playstation 4, (pc nästa år)
Testat format: Playstation 4
Lansering: 8 november 2019
Pris: Från 549 kronor hos Prisjakt.

plus

En vacker, om än bitvis svårbegriplig, berättelse.
Superba skådespelarinsatser.
Tajta kontroller som för tankarna till Metal Gear Solid V.

minus

De inledande timmarna kan kännas upprepande. 
BB:s gråt stjälper mer än hjälper. 
Vissa mekaniker förklaras inte lika bra som andra.

Betyg 9 av 10

Death Stranding (PS4) Pris vid test: 549 kr.

Bästa pris just nu: 569 kr