Age of Empires 4: Som att komma hem

Testat spel: Age of Empires 4
Pris: Från 459 kronor på Prisjakt

2005. Då släpptes Age of Empires 3, det senaste "riktiga" spelet i Microsofts älskade rts-serie. Det har runnit mycket vatten genom viadukterna sedan dess, men nu är det till sist dags för strategirävarna på Relic att sätta sin prägel på Age of Empires.

Eller egen och egen – faktum är att Age of Empires 4 påminner så mycket om det ikoniska "Age of Empires 2" att vi ibland glömmer att det är ett 22 år nyare spel vi satt tänderna i. Grafiken är förstås långt bättre, kartorna är detaljerade och mer dynamiska – höjdskillnader är en stor grej nu – och spelet känns i det stora hela som en mer putsad rts-upplevelse. Du kan till och med gömma dina slagskämpar i skogen (då börjar de viska) och regissera överfall!

Rts, ja, alltså realtidsstrategi. Du vet troligen redan huruvida du gillar Age of Empires urgamla recept med medeltida basbyggande, resursinsamlande och krigföring mot en eller flera konkurrerande stormakter bland skogar, kullar och öknar. "Som ett Starcraft med riddare" blir det omedelbara intrycket när vi sätter oss ned med spelet.

Det ligger både positivt och negativt i det. Efter decennier med häpnadsväckande maffiga Total War-slagfält känns det nästan lite tramsigt att tålmodigt vänta in resurser, samla ett trettiotal riddare i en klassisk "blob" och utan vidare eftertanke kasta sig mot fiendens murar. Så ska du förresten inte ta dig an ett Age of Empires-spel, som egentligen präglas av minst lika taktisk krigsföring som mer moderna strategispel. Men det är något med spelets relativa snabbhet och skala som uppmuntrar till sådant.

Den vanebildande formulan påminner oss också om svunna tider, när datorspel inte nödvändigtvis behövde vara så förbaskat komplicerade, utan när det mesta handlar om hur snabbt du kan hantera mus och tangentbord. Det handlar också om simultankapacitet – du måste kunna hålla koll på olika krigsfronter, ordrar och produktionskedjor samtidigt – och hela tiden i ett rasande tempo.

Är du ett fan av serien sedan tidigare känns risken liten att du skulle ha invändningar mot Age of Empires 4. De förändringar som faktiskt har skett är dessutom ofta positiva. Antalet spelbara civilisationer, exempelvis, har bantats ned rejält. Nu har vi bara åtta att välja på, men faktum är att de är så unika och väl genomtänkta att vi föredrar detta futtiga antal framför de långt fler, men också mer likformiga arméer som präglat de tidigare spelen.

Från mongolernas beridna horder med flyttbara (!) läger och rusernas träbetonade, naturnära leverne till engelsmännens stenlabyrinter och bågskytte-befolkade murar – eller varför inte de kinesiska dynastierna som erbjuder ett helt separat utvecklingsträd med olika bonusar. De olika civilisationerna är vitt åtskilda från varandra och ger en variation som de tidigare spelen faktiskt inte kommer i närheten av. 

Spelets utseende är kanske lite mer åt det glättiga hållet. Även tidigare Age of Empires-spel har varit färgglada (delvis av nödvändighet eftersom du snabbt behöver kunna skilja arméerna åt i stridens hetta), men det är något med karaktärsmodellerna och byggnaderna som drar lite åt det sentida Civilization-hållet. Ljudet är superbt, speciellt språket som talas av de olika civilisationerna, något som verkligen skapar inlevelse.

Det finns fyra matiga kampanjer att sätta tänderna i, och även dessa skiljer sig åt rätt markant. Produktionen, själva inramningen och historieberättandet är på riktigt hög nivå och gör oss direkt intresserade, medan själva genomförandet gott kunde ha varit mer eggande.

Kampanjer i rts-spel har sällan fått agera huvudattraktion, och precis som hos så många genrekamrater känns även Age of Empires 4-uppdragen förutbestämda och enformiga. Faktum är att vi tappar intresset ett par uppdrag in i varje. Det roliga i ett Age of Empires-spel ligger ju i att samhällsbygga, utforska och kriga på sitt eget unika sätt – inte bli handhållen, vägvisad och utsatt för x antal vågor av fiendesoldater som måste nedgöras innan dina bataljoner struttar vidare mot den stjärna som finns utmarkerad på kartan och typ tar över en by eller en borg. 

Ju mer vi spelar desto tydligare blir det att de flesta anmärkningarna vi har på Age of Empires 4 handlar mer om genren i sig. Det blir snabbt stökigt, att arbetsleda olika stridsenheter i kontrollgrupper känns klumpigt och omodernt och AI:n excellerar varken inom vägfinnande eller beslutsfattande. Skalan på striderna hamnar i ett slags mellanfack där de inte är små nog för att individuella enheter ska göra skillnad, men inte stora nog för att det ska kännas episkt på riktigt.

Dina datorstyrda motståndare i flerspelarläget tenderar att gadda ihop sig mot just dig och skickar hela tiden små patruller med tunnelseende på dina viktiga bybor som är ute och samlar resurser. I övrigt är "skirmish" som vanligt den stora behållningen i ett Age of Empires-spel, med fina kartor, segerregler och olika utmaningar som gör fighterna intressanta. Det är här vi – och säkert de flesta andra – kommer att tillbringa det allra mesta av tiden. Och gärna då med mänskliga motståndare eftersom AI:n är förutsägbar.

Vi ska inte bli för negativa. Nu är det ju faktiskt så att Relic fått just en relik att arbeta med. Resultatet är en trygg modernisering och ett bevarat grundkoncept som verkligen inte tar ut svängarna. Age of Empires 4 kommer kanske inte att locka så många nya fans, men både nostalgiker och fans av rts-spel kommer ha otroligt mycket att hämta i det här spelet. Det känns verkligen som att komma hem, på gott och ont.

Age of Empires 4

Testat: Oktober 2021
Genre: Strategispel
Utvecklare: Relic
Utgivare: Xbox Game Studios
Plattform: Pc
Pris: Från 459 kronor på Prisjakt