Assassin’s Creed: Valhalla: En instabil resa till vikingatiden

Vad vore ett spelår utan ett sprillans nytt spel från Ubisoft i den långlivade, open-world spelserien Assassin’s Creed? Den här gången transporterar Animus oss till Vikingatiden i detta senaste tillskott vid namn Valhalla, döpt efter himmelriket för vikingar fallna i strid enligt fornnordisk mytologi. I rollen som Eivor seglar vi till England för att härja, lönnmörda och bekämpa en mystisk tempelorder…

Testat spel: Assassin’s Creed: Valhalla
Pris: PC: 478 kronor hos Prisjakt. PS4: 578 kronor hos Coolshop.se. PS5: 598 kronor hos Coolshop.se . Xbox One: 444 kronor hos CDON.

Assassin’s Creed Valhalla är första spelet i serien som släpps för en ny generations konsoler. Efter två väldigt snarlika spel i form av Origins och Odyssey hoppas vi här på någonting nytt. Och vid den initiala öppningsscenen tror vi faktiskt att det är precis det som bjuds. Vi slängs in på en vikingafest som snart urartar, alltihop sömlöst inflätat med gameplay.

Så snart inledningsscenen är över börjar fasaden av nytänk och kvalitet krackelera. Utan någon vidare vägledning stapplar vi oss igenom vårt första uppdrag. Allt buggar – när vi ger oss ut på havet för första gången fungerar ingenting som det ska. Vi tror oss ha satt kurs vid vårt mål men hamnar istället i utkanten av kartan. Vi vet inte riktigt vad som hänt med grafiken för vattnet ser ut som hårdplast och när kaskelotterna hoppar verkar de landa i någon typ av gummi.

Under de inledande timmarna tror vi skräckslaget att vi bara spelar om Odyssey under ett laggigt snötäcke. Utvecklingssystemet med färdighetspoäng där vi successivt utökar vår repertoar av attacker och andra färdigheter är tillbaka. Våra uppdrag spaltas tydligt upp så vi kan se vilken nivå vi bör ha kommit upp i innan vi fortskrider i storyn. Även de olika områdena på kartan delas upp efter hur avancerade de är för oss.

Personliga motståndare

Men ju längre tid vi stapplar oss igenom denna buggiga upplevelse upptäcker vi att så inte är fallet. Valhalla är faktiskt ett betydligt mer dynamiskt, intressant och detaljerat spel än föregångaren. Visst blir det något monotont när samtliga uppdrag består av att smyga eller slå sig igenom ett fort, hämta en person eller föremål, för att sedan fly platsen, men vi märker successivt hur Ubisoft jobbat för att hitta nyanser i spelandet.

Genom att ge de större fienderna sina egna personligheter och knep måste vi hela tiden vara på spänn. Det går inte längre att hamra på knapparna och hoppas på det bästa, utan vi måste hela tiden lära oss vad som är bäst strategiskt för just denna motståndare.

Med ett briljant snabbreseverktyg kan vi ta oss över en massiv ö-värld i England och får resa till fots, skepp eller häst precis lagom mycket för att vi inte ska bli uttråkade. Vi bygger successivt upp vår nya hemvist i England genom att samla förnödenheter och material för att bygga upp resurser.

Spännande, intrigfylld story

Historien som utvecklar sig är en intrigfylld saga, fylld med olika familjerelationer, religioner och andra tillhörigheter. Man har struntat i att markera ut hur de olika dialogalternativen påverkar handlingen med hjälp av hjärtan och annat, även om vi kan få fördelar om vi ökar på vår karisma genom att träna på ”flyting”.

Denna vikingatida "rap-battle" är inte den enda historiska företeelse som man försökt integrera i spelet. Som vanligt har Ubisoft verkligen ansträngt sig för att vara historiskt korrekt och integrera kulturen man försöker skildra i varje del av Assassin’s Creed: Valhalla, från minispel till små ord på originalspråk.

Den sexiga örnen från tidigare spel har nu bytts ut mot den något mer alldagliga men ack så praktiska korpen. Precis som i Odyssey använder vi fågeln för att spana och markera ut områden och mål innan vi själva beger oss dit. Eagle Vision har därför bytts ut mot Odins syn, en radar vi skickar ut, inte helt olik den i Watch Dogs, där vi kan markera fiender och andra varelser i området så att vi kan se dem även genom väggar.

Det här är väldigt användbart och används flitigt då vi saknar en traditionell karta där vi kan se våra fiender. Enda problemet uppstår när vi markerat fiender i till exempel ett hus med flera våningar då vi ovanifrån inte har någon aning om vi står precis ovanför personen i fråga eller om det är ett golv mellan oss.

När vi kommer in i spelet kan vi inte låta bli att älska det, trots alla brister. Vi skrattar när hästen löper amok när vi försöker få den att följa vägen, eller när vi fastnar oförmögna att röra på oss på ett stängsel samtidigt som vi blir totalt sönderhackade av fiender. Vi får ungefär samma känslor för spelet som en trasig leksak, som är ömtålig om vi tar i för hårt men som vi fortfarande har för många fina minnen med för att totalt såga det.

Vi vill lägga in en brasklapp att det här kan vara en klassisk Control-situation där spelet är förskräckligt på Playstation 4 Pro men fungerar felfritt på andra plattformar. Under testandets gång får vi en uppdatering som vi tyvärr inte tycker påverkar stabiliteten nämnvärt. Skulle det visa sig att det här spelet är felfritt på nästa generations plattformar, alternativt att en kommande uppdatering löser de stabilitetsproblem vi upplever, uppdaterar vi artikeln med detta.

Assassin's Creed: Valhalla är helt enkelt inte ett färdigt spel när vi recenserar det, men det har potential att bli en riktig fin inledning för spelserien till en ny konsolgeneration.

Fakta

Testat: November 2020
Genre: Open world, äventyr, action
Utvecklare: Ubisoft Montreal
Utgivare: Ubisoft
Plattform: Playstation 4, Xbox One. Senare även Playstation 5, Xbox Series X och Pc.
Testat på: Playstation 4 Pro
Pris: PC: 478 kronor hos Prisjakt. PS4: 578 kronor hos Coolshop.se. PS5: 598 kronor hos Coolshop.se. Xbox One: 444 kronor hos CDON.