Diablo II Resurrected – en tidlös klassiker med moderna problem

Det är omöjligt att nämna Activision Blizzard utan att tänka på alla de skandaler som briserat på senare tid, inte minst de många trakasserier som lett till både böter och personal som flytt eller tvingats bort. Ett annat utfall av personaltappet var att den talangfulla studion Vicarious Visions (Crash Bandicoot N. Sane Trilogy, Tony Hawk's Pro Skater 1 + 2) lades ner för att bli en del av det team på Blizzard som arbetade på att återuppliva Diablo II. Är det kanske därför resultatet imponerar?

Troget föråldrat

När den mödosamt uppdaterade introsekvensen tonar ut, och de första stegen i den nygamla Diablo-världen tas, kommer intrycken antagligen vara tudelade. Fult, kommer några tycka, medan andra ser en fantastisk uppgradering. Och båda har rätt.

Diablo II Resurrected är en uppdatering som gjorts med stor vördnad. Allt känns igen, trots att varje liten detalj är nyrestaurerad. Från grova men genomtänkta pixlar, till enkla men ändå väldesignade och detaljerade polygoner. Den uppdaterade grafiken må vara sparsmakad, men den är ändå både passande och vacker i sin relativa enkelhet.

Med ett tryck på en axelknapp och styrplattan går det att skifta mellan den nya och gamla grafiken. Det är inte mycket mer än en kul kuriosa, och trots korta stunder av nostalgi finns det ingen större anledning att spendera tid med den gamla grafiken. Finessen är däremot utmärkt för att enkelt kunna uppskatta hur trogen denna remaster är originalet.

Gå på djupet utan hjälp

Även det spelmässiga är i mångt och mycket intakt, förutom att originalet aldrig kom på konsol då. Flytten till handkontroll har däremot gått över förväntan och är till och med överlägsen mus och tangentbord på vissa sätt, men sämre på andra – som precisa attacker och att navigera i menyerna.

Jämfört med Diablo 3, som till många fans stora förtret gjorde serien mer lättillgänglig, är denna tvåa betydligt knökigare, och roligare, att bemästra. Alla fem valbara klasser känns unika i strid och det finns mer eller mindre oändligt med alternativ för hur du kan utrusta och utveckla var och en av dem. Besegrade fiender och bossar lämnar loot i mängder efter sig, och det är aldrig så enkelt som att titta efter mest skada eller skydd för att se vad som är bäst. Det är din spelstil som bestämmer det.

Här finns ett djup som vi inte är bortskämda med i dagens spel – men det är också ett djup som ställer krav. För det är inte mycket till handhållning som hjälper dig framåt i äventyret, eller tipsar om hur du ska utveckla din karaktär. Inte heller får du någon direkt varning för att extra svåra strider väntar bakom hörnet. Dör du får du dessutom börja vid kapitlets startstad, helt utan den utrustning och pengar du bar på, och får hoppas att en teleporteringsplatta låsts upp någorlunda nära ditt lik så att allt som förlorats kan samlas ihop igen.

Slumpen bestämmer

Det kanske låter som klagomål, men är precis tvärtom. Friheten och ovissheten över vad som väntar gör utforskandet, striderna och jakten på bättre utrustning än mer nervpirrande.

Något vi inte är lika förtjusta i är att varje område slumpas fram – gång på gång. Om du behöver ta en paus och stänger av spelet nollställs alla miljöer du utforskat, både kartorna och själva uppbyggnaden av områdena. Gick du sydväst för att hitta rätt senast? Inte längre! Har du klarat större delen av grottan, men var tvungen att stänga av? Då är det bara att börja om från början. Att spelet i onlineläget inte har stöd för konsolernas sömn- eller quick resume-funktioner gör inte saken bättre.

Det enda som hjälper dig från att behöva springa igenom alla områden igen är de nämnda teleporteringsplattorna som finns på ett fåtal specifika platser.

Märkliga prioriteringar

Diablo II: Resurrected släpps på i stort sett alla aktuella format – och samtliga dras med märkliga lösningar och skavanker. Det som gör oss allra mest konfunderade är att standardvalet för grafiken på Playstation 5 och Xbox Series X är hög upplösning på bekostnad av en mjuk bilduppdatering och följsam kontroll. Lyckligtvis går det att välja ett läge med lägre, men fortfarande hög, upplösning och dubbla bilduppdateringen.

Någon sådan lyx finns däremot inte på Playstation 4, Xbox One eller deras uppdaterade varianter; där är hackigt äventyrande det enda alternativet. Något som känns extra märkligt när Diablo 3 stoltserade med både 4k-upplösning och mjuk bilduppdatering på Playstation 4 Pro och Xbox One X.

En mindre allvarlig, men ack så irriterande lösning är kontrollen i menyerna på konsol. De är uppenbart anpassade för mus och tangentbord i första hand. Navigeringen sker genom att dra en markör och istället för att använda olika knappar, ska en-två knappar tryckas in snabbt eller hållas in för att flytta, sortera, sälja, dumpa, laga eller använda det markerade föremålet. Behöver vi säga att det inte är helt ovanligt att göra fel?

Att onlina eller inte onlina, det är frågan

Det som skapar mest frustration i Diablo II: Resurrected är emellertid den svajiga onlinefunktionen. När detta skrivs har en vecka gått sedan spelet lanserades, och det har inte varit en rolig vecka. Förlorade framsteg, fiender som inte går att slå, abrupt avbrutna spelsessioner, problem att spela med andra, fiender som oförklarligt teleporterar sig ett par meter med mera. Det ska sägas att nätverksfunktionen har blivit mer stabil för varje dag, men den är fortfarande inte felfri.

Spela offline då, kanske ni tänker. För den som alltid tänkt spela ensam och inte byta konsol finns ett offlineläge som är fritt från problemen ovan. Kruxet är att det inte går att flytta en karaktär mellan on- och offline. Valt är valt. Skulle du till exempel vilja testa samarbetsläget eller byta plattform från pc till Switch är det inte möjligt om du spelat offline.

Nu är onlinestrul med nylanserade spel knappast någon ovanlighet, men vi är ändå oroade över hur Diablo II: Resurrected beter sig. Vi har en gnagande känsla av att problemet är djupare än överbelstade servrar, men det får den närmaste framtiden utvisa.

En tidlös klassiker – med nya problem

Föråldrade inslag och onlinestrul till trots är Diablo II fortfarande fantastiskt kul att spela. Varje valbar klass känns unik och äventyret har en frihet och ovisshet som inte riktigt finns i moderna spel. På gott och ont ska sägas, för avsaknaden av handhållning och framslumpade miljöer kan skapa en hel del förvirring. Då är det tur att striderna är så ruskigt roliga och belönande att vi glömmer bort irritationen över att vi knatat fel.

Dessvärre kan vi inte se förbi de struliga onlinefunktionerna, som inte fungerar felfritt trots att över en vecka gått sedan release. Bättre anpassade menyer för konsolspelare borde vi också fått, för att inte tala om en mer finslipad upplevelse på förra generationens konsoler. Det är synd, för Diablo II Resurrected är i mångt och mycket en utomordentlig remaster av en tidlös klassiker – men onödiga skavanker urholkar en del av spelglädjen.

Diablo II Resurrected

Testat: September 2021
Genre: Actionrollspel
Utvecklare: Blizzard North
Utgivare: Activision Blizzard
Plattform: Playstation 5, Playstation 4, Xbox Series X, S, Xbox One, pc, Nintendo Switch
Testat på: Xbox Series X, Playstation 4, Playstation 5