Testat spel: Paper Mario: The Origami King
Pris: Switch: 548 kronor hos Spelbutiken.
Omdöme
Positivt
- Fantastiskt levande dialog
- Välfyllda miljöer
- Vacker grafik
Negativt
- Tråkiga strider
- Stökiga och oprecisa gyro-kontroller
- Stundtals enformigt

I sjätte och senaste spelet i serien Paper Mario har den onda Origami-kungen tagit över kungadömet och kidnappat Princess Peach. Sakta men säkert viks karaktärerna vi älskar om till själdöda figurer och den enda som kan rädda världen från katastrof är såklart ingen mindre än vår favoritrörmokare.
Den här gången får vi sällskap av Olivia, syster till spelets antagonist, som agerar lite som en mindre irriterande Navi från Zelda-spelen. Hon vägleder oss genom spelets gång med tips och kommentarer som hjälper oss följa med i handlingen. Tillsammans ska vi ta oss igenom kungariket och rädda Toads i nöd, klura ut pussel och slutligen mötas ansikte mot ansikte med Origami-kungen.

Upplägget är linjärt, men satt i en öppen värld där vi kan traska omkring fritt. Vi låser successivt upp en del av världen efter en annan och kan transportera oss fram och tillbaka mellan delarna med hjälp av det gamla trogna rörsystemet.
Skapat med kärlek
Våra karaktärer må till det yttre vara något tvådimensionella, men ironiskt nog är det här ett av de Mario-spel där karaktärerna har mest djup. Dialogen är fantastiskt underhållande, med många riktigt mörka kommentarer som vi hoppas flyger över huvudet på de minsta spelarna och flera internskämt för den lojala Mario-spelaren.

Det är inte bara här som vi känner hur speltillverkarnas kärlek skiner igenom. Man har tagit sig tiden att skapa fantastiskt vackra miljöer fyllda med hemligheter och knepiga problemlösningar. Här finns gömda karaktärer att hitta, skattkistor att öppna och andra påskägg som bara väntar på att upptäckas. Spelet är inte särskilt utmanande motoriskt, men flera gånger tar det oss en stund att hitta lösningen på hur vi ska komma vidare.
Våra kontroller är ganska simpla; vi har en hammare som vi bankar på i princip allt med och kan kasta konfetti på hål i marken. Då och då får vi superkrafter i form av långa origami-armar som styrs med hjälp av att vi rör på våra Joy-cons (eller annan Switch kontroll). De här kontrollerna är, precis som så ofta när Switch-spel får för sig att förlita sig på gyrot, oprecisa och hälften av gångerna känns momentet mest som ett krystat försök att få in lite variation i spelupplevelsen.
Turbaserad snarkfest
En aspekt vi hade önskat de lagt mer kärlek på är hur striderna är uppbyggda. Även om vissa enskilda fiender kan tas ut med hjälp av en studs eller slag som vi är vana vid, är de flesta matcher här turbaserade. Vi ska här snabbt som tusan sortera fienderna i grupper som vi sedan tar ut med hjälp av oftast en av två olika attacker.

Det här blir minst sagt enformigt i längden, då svårighetsgraden egentligen bara handlar om att det blir allt mer komplicerat att formera dem och vi måste tajma rätt när vi klickar på A mitt i attacken. Bossarna som dyker upp bygger på samma upplägg men erbjuder lite mer underhållning i form av olika aspekter och hinder som dyker upp.
Paper Mario: The Origami King
Testat: Augusti 2020
Genre: Plattformsspel/äventyr
Utvecklare: Intelligent systems
Utgivare: Nintendo
Plattform: Nintendo Switch
Pris: Switch: 548 kronor hos Spelbutiken.
