Déjà vu. Känslan är påtaglig när jag en tryckande varm sommarkväll inser att The Last of Us 2 är det sista jag någonsin kommer att spela på Playstation 4. Samma sak insåg jag när jag en lika stekhet sommarkväll 2013 cyklade till en spelbutik som inte längre finns för att köpa på mig ett fysiskt exemplar av föregångaren till Playstation 3.

Redan då kämpade spelbutiken tydligt för sin överlevnad – på samma sätt som min PS4 (ej Pro) nu frustar, stånkar och knäar under den tyngd som uppstår när 100 GB ren spelglädje ska hanteras efter månader i dvala. Jag känner mig nästan elak som kräver detta av en sju år gammal spelkonsol!

Nu köper jag inte fysiska spel längre, och installationen av ovan nämnda gigabyte tog en mindre evighet. Orkar inte kolla upp en guide till hur man optimerar konsolens nedladdningshastighet, så promenerar bort ett par timmar utomhus. Väl hemma märker jag att nedladdningen skjutits upp eftersom systemet behöver uppdateras först.

Jaja, "The Last of PS4" får vänta lite till. Till sist kommer jag dock igång, med spelet på tokhög volym för att överrösta fläktvrålet som infinner sig. Hörs det in till grannen? Spelar in ett ljudklipp och skriver "It's gonna blow!" till vännerna.

Jämfört med det närmast obegränsade pc-formatet, nya superflexibla molntjänster och en ultraportabel spelkonsol som Nintendo Switch har Playstation 4 inte mycket att komma med 2020. Rent tekniskt, alltså. Spelmässigt slutar man med flaggan i topp som vanligt, men själva användarupplevelsen är nu undermålig.

Det är med viss skepsis jag blickar mot nästa generation spelkonsoler. Behövs de ens längre? Egentligen vill jag inte ställa ännu en burk på tv-bänken, men lik förbannat kommer jag att göra det ändå. För spel som Horizon: Zero Dawn, God of War, Red Dead Redemption, Bloodborne, Monster Hunter: World – för att inte tala om alla nya, exklusiva speltitlar som kommer att se dagens ljus under de kommande åren.

Under mitt installationsdebacle drar jag mig till minnes en tvärilsken krönika som chefredaktör Mikael Lindkvist skrev 2016. "Sluta försöka göra spelkonsoler till datorer" brummade han, och även om jag inte håller med om allt i krönikan så känner jag också att en viss identitetskris präglat de senaste årens konsolspelande. Det vet naturligtvis även tillverkarna – annars skulle de inte labba med molntjänster som Xcloud och Playstation Now.

Det råder inget tvivel om att nästa Playstation och Xbox kommer att vara riktiga prestandabestar, och i många fall det bättre valet för den som inte vill lägga mångdubbla belopp på en redig speldator. Eller för den som vill maxa vardagsrumskompatibiliteten och spel-samkvämet. Frågan är bara hur länge, och vilka riktningar tillverkarnas olika gamingsatsningar tar dem i. Det ska bli spännande att följa.

Efter någon timme med The Last of Us 2 har fläktvrålet övergått i ett stillsamt hummande brus. "Nu har vi passerat peaken" tänker jag lättat samtidigt som Wyomings otämjda och omöjligt vackra (med PS4-mått mätt) vildmark breder ut sig framför mina fötter. Tack för alla magiska stunder som denna, Playstation 4, men jag kommer verkligen inte att sakna dig.