Testat spel: Hades
Pris: 499 kronor hos Amazon Sverige (Switch)
Supergiant Games har sedan den hyllade debuten Bastion fortsatt på samma höga nivå med Transistor, Pyre och nu Hades – ett spel som samlar flera idéer från deras tidigare alster. I rollen som Zagreus, son till Hades och prins av dödsriket, ska spelaren försöka fly från underjorden och ta sig upp till de andra grekiska gudarna. Men vägen dit är svår och full av död, inte minst din egen.
Omdöme
Positivt
- Snabba, roliga och taktiska strider
- Suveräna karaktärer som för fram storyn på ett bra sätt
- Stämningsfull inramning
Negativt
- Att tvingas starta om efter varje dödsfall känns surt
- Kontrollen saknar det sista unset av precision
- Striderna blir till och från överdrivet kaotiska

Dö du döda dödens son
Att spela Hades får oss att tänka på gamla Nintendo 8-bitarsspel, eller mer specifikt när vi lyckats nå nya banor för första gången. När vi konstant sitter på helspänn och krampaktigt trycker på olika attack- och duckknappar i hopp om att besegra alla fiender och nå ännu längre. Sedan dör vi, och får börja om från allra första början – utan insamlade vapen, pengar och uppgraderingar.
Lyckligtvis är Hades inte lika sadistiskt som de pixliga äventyren på Nintendos gamla grå låda. För även om vi får börja om från dödsrikets blodfyllda pooler efter varje dödsfall, slipper vi starta helt från noll – och hur dåligt det än går får vi vanligtvis med oss några föremål.
Till exempel ligger insamlade nycklar kvar i fickan, vilka sedermera används för att låsa upp nya vapen och fler förbättringsmöjligheter. Något annat som finns kvar är minnessaker som ger en specifik fördel direkt från start, till exempel en summa pengar, ett extraliv eller skydd mot ett visst antal attacker. Det viktigaste vi får behålla är däremot de lila kristaller som används för att göra Zagreus permanent starkare, som mer hälsa och starkare grundattacker.

Det som dödar dig gör dig starkare
Och starkare är något han behöver bli för att kunna fly dödsriket. Vägen mot ytan är full av elaka fiender och ännu värre bossar. Bossar som du dessutom måste möta gång på gång efter varje dödsfall. Tack vare uppgraderingarna som får behållas blir de lyckligtvis enklare för varje besök, vad som i det första mötet slutade med ett storstryk blir raka motsatsen ett par rundor senare.
De förbättringar Zagreus får ha kvar mellan dödsfallen är emellertid bara en sida av myntet. Under resan upp från underjorden får du efter varje avklarat område någon form av belöning, som behålls tills döden hälsar på nästa gång. Det kan vara utökad hälsomätare, pengar, presenter – eller delvis slumpmässiga offensiva och defensiva uppgraderingar.
Vissa förbättringar är av enklare sort men ändå användbara, som att ta mindre skada eller röra dig snabbare. Andra förbättringar påverkar spelandet desto mer och kan till exempel förvandla den enkla projektilattacken till ett sågtandat inferno som suger in fiender, eller göra så dina undanmanövrar framkallar kraftfulla vattenattacker som trycker i väg fiender.

Från spjut till maskingevär
Exakt vilka förbättringar du får är som sagt delvis slumpbaserat. Att slumpen spelar så stor roll låter knappast som något positivt, men här gäller snarare motsatsen. För även om du till exempel fastnar för ett speciellt vapen kan dess egenskaper variera stort beroende på vilka förbättringar du får under den pågående rundan.
Slumpen gör på så sätt att ingen omgång blir den andra lik. Du måste anpassa din strategi varje runda och kan inte harva på med samma gamla attacker. Det leder till att de allt mer intensiva striderna hela tiden känns fräscha och spännande. Att vardera av de tillgängliga vapnen, från svärd till automatkarbin (!), har vitt skilda grundegenskaper ger också striderna ytterligare ett lyft.
Men visst blir det mindre roligt när slumpen gör att du, enbart utrustad med en handfull klena förbättringar, plötsligt står framför en boss modell extra elak.

Bland gudar och kändisar
Något annat som gör att alla dödsfall och omspelningar snarare blir något positivt är de karaktärer Zagreus möter på sin resa. Det är ett färgstarkt karaktärsgalleri baserat på den grekiska mytologins gudar, halvgudar och andra kändisar, och de växlar mer än gärna några ord med prinsen av dödsriket. Berättelsen som förs framåt av dessa möten är kanske inte häpnadsväckande, men tack vare de eminenta röstskådespelarna sugs vi in ändå in i berättelsen och vill nå dess slut.
Uppgradering eller sidgradering?
Om du har spelat Hades på Switch tidigare och funderar på att byta upp dig till Playstation 5 finns det däremot inte mycket som är nytt. Rent spelmässigt är det mer eller mindre precis likadant, vilket i och för sig inte är något negativt med tanke på vilken hög klass striderna håller.
Den mest märkbara förbättringen hittar vi inte helt otippat i grafiken. Vid en första anblick kan Switch- och Playstation 5-versionerna se likartade ut, undantaget att den högre 4k-upplösningen gör det lättare att uppskatta alla detaljer i de alltid lika läckra miljöerna. Den kanske största förbättringen är däremot mer subtil och hittas i fylligare färger och mer stämningsfull ljussättning; den tidigare så snygga Switch-versionen blir plötsligt lite torftig och livlös i direkt jämförelse.
Samma sak kan egentligen sägas om ljudet. Det som lät bra på Switch låter ännu bättre här, vilket så klart är extra positivt när just musiken och konversationerna är två av Hades starkaste sidor. Men som sagt, det är inga häpnadsväckande förbättringar.

En modern klassiker
Å andra sidan spelar det ingen roll om du spelar Hades på Playstation, Xbox, Switch eller pc. Har du minsta intresse av klassiska actionspel är Hades ett måste oavsett format. Med intensiva strider, vackra vyer och härliga karaktärer är det inte bara ett av årets bästa spel – det är ett av de bästa indiespelen någonsin.
Hades

Testat: Augusti 2021
Genre: Action
Utvecklare: Supergiant Games
Plattform: Playstation 4, Playstation 5, Xbox One, Xbox Series X, S, Nintendo Switch, pc
Testat på: Playstation 5
Pris: 499 kronor hos Amazon Sverige (Switch)
