Testat spel: Psychonauts 2 (Xbox Series X)
Pris: 549 kronor på Microsoft Store

16 år efter det första Psychonauts är uppföljaren här. En uppföljare som känns välbekant på många sätt, men som samtidigt är bättre på allt. Precis som i föregångaren får vi klurigt plattformshoppande, fantasifyllda världar och härliga karaktärer. Tyvärr får vi också undermåliga strider, rörig bandesign och en ovanligt oslipad helhet. Det märks helt enkelt att Psychonauts 2 i grunden är ett gräsrotsfinansierat indiespel. Lyckligtvis är det är inte svårt att se förbi de problem som finns, särskilt inte för fansen, och istället njuta av ett fantasisprakande äventyr.

Betyg 3 av 5

Omdöme

Trots bristerna är Psychonauts-världen värd ett besök. Visst hade vi hoppats på en mer finslipad upplevelse, men här finns ändå en hel del att tycka om – och de högljudda fansen som längtat i flera år på uppföljaren lär bli nöjda.

Positivt

  • Härliga karaktärer och suveränt röstskådespeleri
  • Flera riktigt roliga och smarta plattformspassager
  • Fantasisprakande miljöer fyllda med roliga detaljer

Negativt

  • Att det i grunden är ett kickstartat indiespel märks
  • Striderna pendlar mellan horribla och knappt godkända
  • Förvirrad bandesign till och från

2005 kom, hyllades och dunderfloppade Double Fine Productions storsatsning Psychonauts. Det kunde ha varit slutet på historien för akrobatpojken Raz och hans psykiska krafter. Lyckligtvis ville ödet annorlunda och under de kommande åren blev Psychonauts en riktig kultklassiker. Rösterna för en uppföljare blev fler och starkare. En uppföljare som nu är här.

Raz i en kyrka

Dra upp gräsrötterna

Kultklassiker är emellertid ingenting som får utgivare att öppna plånboken och kasta pengar på ett projekt som kan ha en liten men högljudd målgrupp. Tim Schafer, med bland annat Grim Fandango och Monkey Island på meritlistan, och hans Double Fine Productions fick därför använda gräsrotsfinansiering för att komma i gång med utvecklingen. Ett antal år och turer senare är Double Fine Productions emellertid en del av Microsoft Game Studios, vilka gett Psychonauts 2 en större budget och mer utvecklingstid – även om grunderna fortfarande är rotade i ett indiespel.

Rörigt värre, men det kan sammanfattas med att Psychonauts 2 inte är ett storslaget och tekniskt mästerverk. På den kraftfulla Xbox Series X må upplösningen vara hög och bilduppdateringen silkeslen, men miljöerna som målas upp för snarare tankarna till Xbox 360. Å andra sidan är det också ett medvetet val för att det ska passa seriens ursprung och stil.

Raz säger hej på en kyrkogård i psychonauts 2

Fantastiska fantasi

Och det är just den grafiska stilen och sprudlande fantasirikedomen som gör att banorna stundtals ser fantastiska ut. De flesta banor utspelar sig i någon persons undermedvetna och är en lika färgsprakande som utflippad tolkning av personens starkaste tankar.

Vi får bland annat navigera runt en jättelik postsorterande robot, delta i en bisarr matlagningsshow, rulla bowlingklot genom byggarbetsplatser och plattformshoppa inne i böcker och röntgenbilder. Däremellan finns också mer normala hubbliknande områden som bjuder på gott om hemlighetsletande. Ingen bana är den andra lik och det är alltid lika spännande att se vad som kommer härnäst.

Psychonauts 2 krokigt kök

Finurligt hoppande med frustrerande missar

Härligt galen bandesign i all ära, men när äventyret till stor del går ut på knixigt plattformshoppande och hemlighetsletande är den stundtals svårtydda bandesignen och vissa utdragna nivåer irriterande problem. Otaliga gånger faller vi ned från höga höjder eftersom vi inte förstår vart vi ska eller misstar bakgrundsdetaljer för användbara plattformar; att vi till exempel ena gången kan hoppa på blad, för att i nästa retfullt glida av dem är dålig speldesign.

Med det sagt är plattformshoppandet ändå äventyrets starkast lysande stjärna. Vi hoppar, studsar, glider, svävar och rullar fram i jakt på banans mål eller hemliga sidospår. Det är ruskigt kul, lagom utmanande och härligt belönande när vi tar oss till svårnådda hemligheter. Plattformshoppandet blir inte heller sämre av att kontrollen för det mesta sköter sig ypperligt.

Psychonauts 2 postrobot

Oväntat opolerat

Men som sagt, för det mesta. Vissa delar av spelet är tyvärr duktiga att bygga på manövrar som inte är tillräckligt finslipade. Som att Raz studsar bort från avsatser i stället för att klättra upp på dem, misslyckas med att greppa tag i lianer eller när kameran trilskas så enkla hopp blir svåra.

I strid lyckas vi dessutom ofta plocka upp fel föremål med de psykiska krafterna. Eller ja, mycket i striderna lämnar dessvärre en del att önska. Det spelar ingen större roll vilka attacker vi använder, det urartar ändå till en halvrörig soppa där Raz attacker sällan träffar som tänkt. Det är tur att svårighetsgraden är så förlåtande.

Psychonauts 2 bowlingbana

En svår konkurrenssituation

Det kanske största problemet för Psychonauts 2 är att andra spel har gjort i stort sett allt vi får här, fast bättre. Sommarens Ratchet & Clank: Rift Apart är överlägset när det gäller imponerande miljöer och underhållande strider, medan årets svenska succé It Takes Two bjuder på ännu smartare och mer fantasifull bandesign. Actionrollspelet Scarlet Nexus skulle också kunna slängas in i mixen, då det använder psykiska specialkrafter på ett smartare sätt.

I slutändan är ”bra på mycket, men inte bäst på något”, en passande beskrivning av Psychonauts 2. Lyckligtvis lyfter den unika designen, alla härliga karaktärer och storyn spelupplevelsen och gör äventyret till något mycket mer än en blek kopia. Ha bara i åtanke att det i grunden är ett genomarbetat indiespel och ingen fullfjädrad topptitel, så blir det lättare att förlåta de problem som finns. För trots sina brister är Psychonauts-världen väl värd ett besök.


Psychonauts 2

Testat: Augusti 2021
Genre: Äventyr
Utvecklare: Double Fine Productions
Utgivare: Microsoft Game Studios
Plattform: Playstation 4, Xbox One, Xbox Series X, S, pc
Testat på: Xbox Series X
Release: 25 augusti
Pris549 kronor på Microsoft Store

Betyg: 3 av 5