Testat spel: Shin Megami Tensei V (Switch)
Pris: Från 529 kronor på Prisjakt.se

Shin Megami Tensei är en anrik japansk rollspelserie som levt lite i skymundan här i Europa. Likt de tidigare delarna väntar en post-apokalyptisk värld fylld med läckert designade demoner och klassiska rollspelsstrider – som är lika svåra som underhållande.

Betyg 4 av 5

Omdöme

Vad vi inte får är färgstarka huvudkaraktärer eller en handling som greppar tag i oss från start. Men om ett utmanande stridssystem och en mörk spännande värld är viktigare än tuffa tonåringar som ska rädda världen, då är Shin Megami Tensei V spelet för dig.

Positivt

  • Djupt, flexibelt och krävande stridssystem
  • Hög svårighetsgrad lyfter spelupplevelsen
  • Läcker design som passar bra på Switch

Negativt

  • Oväntade dödsfall kan göra så att timslånga passager måste spelas om
  • Upplösning och bilduppdatering tar en smäll av Switch klena prestanda
  • Segstartad handling
Shin Megami Tensei är kanske inte ett namn som ringer någon intern kyrkklocka. Men faktum är att serien började sin resa redan 1987 och står som grund för till exempel Digital Devil Saga, Devil Summoner – och inte minst Persona-serien. Här i Europa är huvudserien däremot inte särskilt välkänd, och del fyra och dess uppföljare släpptes till exempel enbart i Nintendo 3DS digitala affär. I år får dock serien tid i rampljuset; först med remastern av det 18 år gamla Shin Megami Tensei III – och nu med en sprillans ny femte del.
Shin Megami Tensei huvudperson

Dö, dö, dö, du ska jättedö!

Först och främst måste vi dock prata om svårighetsgraden i Shin Megami Tensei V. Precis som serien och de flesta spin-offs i övrigt är den nämligen hög, väldigt hög. Det viktigt att hela tiden vara alert och försiktig; att inte rusa in i strid efter strid utan att ha koll på hälsa, magi och gruppens status i allmänhet. Ett snedsteg eller oaktsamhet kan i värsta fall leda till ett dödsfall och över en timmes förlorade framsteg. Det ska sägas att det går att sänka svårighetsgraden ett snäpp, men utan utmaningen blir upplevelsen alldeles för slätstruken.

På den normala svårighetsgraden sätts den hårda tonen direkt. Ju längre tid som går sedan den senaste sparpunkten, desto mer börjar vi känna hur ett magsår bosätter sig i vår mage. Även om alla fiender syns i spelvärlden kan de lätt överraska spelaren, eller vara betydligt fler än vad filuren på kartan skvallrade om. Det är nervöst, nästan plågsamt att ta sig framåt genom miljöerna vi utforskar. Men med uppmärksamheten på topp tar vi oss genom knixiga strider utan alltför många nära döden-upplevelser.

Sedan kommer den första riktiga bosstriden. Med ett hyggligt starkt team där i alla fall två av fyra kämpar har tillgång till en magi som bossen är svag mot, samt en bra helare och en karaktär som gör bra fysisk skada, känner vi oss självsäkra när vi stegar fram mot den enorma besten. Några minuter senare är vi stendöda, förnedrade av en boss som obarmhärtigt utnyttjade teamets svagheter.

Shin Megami Tensei V

Upp till kamp!

Att ge fighten ett nytt försök direkt var ingen idé. I stället fick vi backa tillbaka, slåss mot flera vanliga fiender för att gå upp i nivå, samla nya demoner, ta deras magier och egenskaper, samt offra insamlade demoner för att skapa nya. Allt för att anpassa och förbereda våran egen grupp med demoner bättre. När vi väl tog oss an bossen igen, föll den som en fura. När det var dags för nästa boss var det bara att upprepa proceduren.

Det må låta drygt, och är också det till viss del, men det är tack vare de krävande striderna och djupa anpassningsmöjligheterna som Shin Megami Tensei V glänser. Att trött hamra på attackkommandon utan eftertanke slutar slutar snabbt i ett möte med döden. Används fel attacker kan det till exempel resultera i att spelaren själv tar skada eller förlorar aktioner. Används rätt attacker kan det i stället innebära fler chanser att göra skada innan turen går till fienden.

Den mest unika, och underhållande, aspekten av striderna är däremot konversationerna. Som sagt är det demoner som står vid huvudpersonens sida i striderna, men för att dessa helvetiska figurer ska hjälpa dig måste de övertalas – något som görs i ofta komiska konversationer i stridens hetta. Vissa demoner vill ha pengar, andra magi eller hälsa – och några vill bara bryta arm eller äta upp ditt huvud. De valda svarsalternativen kanske inte alltid leder konversationen framåt som tänk, men de bjuder ofta på ett skratt.

Shin Megami Tensei V

Ingen post i post-apokalypsen

Raka motsatsen till de komiska demondialogerna hittar vi i spelets handling. Resan inleds i ett nutida Tokyo, där vi i rollen som en namnlös elev ska ta oss hem från skolan – något är lättare sagt än gjort då en rad lika mystiska som brutala attacker drabbat Tokyo. Promenaden hem går så klart inte alls som tänkt, och efter en olycka landar vi i en framtida post-apokalyptisktstad där demoner regerar – och hjälper oss. Men vad vill de, och vad har egentligen hänt?

Efter den rafflande starten går handlingen på tomgång i lite väl många timmar, och ligger även därefter mer i bakgrunden jämfört med andra japanska rollspel. Under resans gång bygger emellertid händelser och konversationer sakta men säkert upp till en storslagen konflikt mellan kaos och ordning – änglar och demoner. Men ingenting är tydligt svart eller vitt, och det är spelarens beslut som avgör hur konflikten utvecklas.

Shin Megami Tensei V

Nyfiken i en strut råkar kanske illa ut

Spelvärlden vi ställs inför är halvöppen på samma sätt som till exempel Nier Automata. Den är i huvudsak linjär, men innehåller gott om sidovägar som ofta kräver en gnutta hjärnaktivitet och plattformshoppande för att nå. På sidospåren väntar pratglada demoner som ger en bakgrund till världens lilla apokalyps, sidouppdrag med en ovanligt existentiell ton, eller nyttiga föremål av något slag. Belöningar som gör att vi hela tiden lockas att utforska varje skrymsle.

Upptäckarglädjen får dock en redig törn av de fiender som lurar överallt. I grunden ger de en härlig nerv och gör att vi aldrig kan känna oss säkra, inte minst när jättelika demoner klampar i vår tänkta väg. Problemen ligger mycket i den bökiga och alltför närgångna kameran som gör att vi titt som tätt blir överrumplade av fiender vi inte alls såg. När en sådan fiende i värsta fall kan äta upp halva vår grupp i en handvändning, blir vi sura citroner.

Shin Megami Tensei V

Läcker design, strulig teknik

Tyvärr tar upplevelsen en smäll av den klena prestandan i Nintendo Switch. Upplösningen ligger hela tiden en märkbar bit under 1080p respektive 720p, vilket gör att allt ser jobbigt suddigt ut. Det sticker speciellt i ögonen på en stor tv-skärm jämfört med handhållet spelande. Att bilduppdateringen svajar betänkligt medan vi utforskar världen gör inte saken bättre, även om vi är glada att slippa de riktigt stora hacken.

Det kanske mest tråkiga med den låga upplösningen är att de många lika bisarrt som läckert designade demonerna inte riktigt kommer till sin rätt. Många av dem känns igen från till exempel Persona 5 på Playstation 4, men i denna återträff har de förlorat en hel del detaljer sedan sist.

Det ska ändå sägas att spelets utmärkta design passar Switch prestanda. Varken karaktärer eller miljöer blir särskilt svårtydda, något som till exempel Xenoblade Chronicles och Braverly Default II har problem med. Att snabbt kunna starta upp spelet i handhållet läge för att spöa några fiender och leta hemligheter, är också något som bara Nintendos hybridkonsol kan göra. Men vi kan inte förneka att det är svårt att se förbi de tekniska bristerna.

Shin Megami Tensei V

Inget vanligt japanskt rollspel

Det är inte lätt att samla alla intryck från Shin Megami Tensi V. Till en början kan det kännas som ett typiskt japanskt rollspel; en vardaglig huvudperson som plötsligt dras in i ett äventyr på liv och död, ett stridssystem av klassiska mått där fienderna snällt står och väntar till det är deras tur att bråka. Där slutar emellertid de flesta likheter med de typiska japanska rollspelen.

I stället för långa konversationer, många dramatiska sekvenser och glittriga statsbesök är spelets ledstjärnor ett djupt stridssystem och nervpirrande utforskande av en raserad värld. En, om än ovanligt segstartad, berättelse finns hela tiden i bakgrunden, för oss vidare och nystas upp till en storslagen konflikt – men någon klassisk rollspelshistoria är det inte.

Vi saknar mer genomarbetade, eller synligare rättare sagt, huvudkaraktärer och en handling som greppar tag i oss från start. Men tack vare ett utmärkt stridssystem, härliga demoner och en spännande värld är det lätt att tycka om Shin Megami Tensei V. Tills vi dör och får spela om över en timme sedan den senaste sparplatsen – ännu en gång.


Shin Megami Tensei V

Testat: November 2021
Genre: Rollspel
Utvecklare: Atlus
Utgivare: Nintendo
Plattform: Nintendo Switch
PrisFrån 529 kronor på Prisjakt.se

Betyg: 4 av 5