Kirby and the Forgotten Land – plattformshoppande i bästa Nintendo-stil

Testat spel: Kirby and the Forgotten Land
Pris: 539 kronor hos Amazon Sverige

Spännande berättelser, avancerade kontroller och taktiskt detaljpill i all ära, men något jag alltid varit svag för är spel som är snabba och enkla att komma igång med. Trycka på start och börja hoppa, inga krusiduller.

Speciellt plattformspel är som bäst när de följer det receptet, men alltför ofta inleds äventyret med spaltvis med trist text och sega övningsbanor. Jag tittar speciellt på Nintendo, som snabbt svarar med att lobba en rosa boll i mitt ansikte – vilket är precis vad jag behövde.

Rosa boll med extra dimensioner

När den runda rosa hjälten Kirby ger sig ut på nya äventyr gör Nintendo och Hal Laboratory nämligen det mesta rätt. Efter en kortare introsekvens kastas jag direkt in i en sockersöt och färgsprakande värld, nu i full 3D för första gången i Kirby-sammanhang.

Även om det, likt Super Mario 3D World, handlar om begränsade sammanlänkande områden, gör den extra dimensionen mycket för både strider och utforskande. Speciellt det sistnämnda imponerar med många småkluriga passager, finurligt plattformshoppande och lagom gömda hemligheter. Striderna är inte mycket sämre, med smidig kontroll och den lika klassiska som roliga finessen att äta upp motståndarna för att ta deras krafter.

Oavsett vad som ska göras är allt självklart och välfungerande. Det finns inga tempoförstörande sekvenser som förklarar vad som händer - eftersom det helt enkelt inte behövs.

Modest svårighetsgrad

En annan Kirby-klassiker, som inte är fullt lika positiv, är den låga svårighetsgraden. Att äventyra och plattformshoppa med Kirby brukar alltid vara mysigt och behagligt, men också ganska slätstruket. Bana efter bana kan rulla förbi utan att göra något större intryck.

Lyckligtvis undviker Kirby and the Forgotten Land den fällan till viss del. På den normala svårighetsgraden (det finns också en lägre) kräver till exempel bosstrider och speciella utmaningsbanor hyggligt med uppmärksamhet och skicklighet för att klara av. Det är aldrig svårt, men inte heller överdrivet enkelt.

Ta’t lugnt, ta en trappa

Något vi däremot i efterhand kommer att minnas med glädje är den nya gimmicken som Kirby kommer dragandes med. Efter garnnystan, mecha-robotar och tuschpennor, kan Kirby denna gång äta upp större föremål såsom bilar, dryckesautomater eller stora koner. Eller äta upp och äta upp, han kan suga upp dem i sin jättemun och på så sätt få både ny kroppsform och unika förmågor.

Egentligen är finessen väldigt låst; det är endast utvalda föremål som kan sugas in och det är ofta ett krav att göra så för att ta sig vidare i äventyret. Står det en jättering, glödlampa eller trappa och blinkar bredvid vägen framåt ska den ätas och användas. Men vad gör avsaknaden av valfrihet när det är så förbaskat kul att härja runt som en deformerad Kirby.

Samtliga förvandlingar ändrar spelandet en hel del och både spelglädjen och variationen får en skjuts när jag gasar runt i bästa Ahlgrens bilar-stil, glidflyger genom luften eller susar över vattnet som ett båtsegel. Likt resten av spelet är det också direkt självklart vad som kan och ska göras i den nya formen – inga sega förklaringar här heller.

Spela mini eller utmana dig själv

På variationskontot får också Waddles Deesarnas lilla by snällt ställa sig. Genom att leta upp dessa filurer på de vanliga banorna låses fler och fler funktioner och sidosysslor upp på hemmaplan. Dels ett par enkla men ack så roliga minispel, dels ett inredningsbart hus åt Kirby – och inte minst en smedja som kan uppgradera de attacker Kirby kan glufsa i sig på slagfältet.

Ett annat lyckat inslag är de fristående utmaningarna som hittas på världskartan. Det är simpla, minutlånga skapelser som inte ser så mycket ut för världen, men flera av dem är riktigt kluriga och roliga.

Ett sockersött färgfyrverkeri

Men det är inte roliga gimmicks eller smart bandesign som först fångar min uppmärksamhet när jag knatar runt i Kirbys mysiga värld - det är grafiken. De olika världarna bjuder på vitt skilda miljöer som alla är förhållandevis detaljerade och fulla med liv. Oavsett om jag guidar Kirby genom gallerior, nöjesfält, sjöar eller gröna kullar ser allt tipptopp ut.

Tills jag pluggar in Switchen för att spela på tv:n. Upplösningen går visserligen upp från 720p till 1080p, men på en stor oled-tv syns alla de grafiska genvägar HAL Laboratory tvingats ta. Bilden är märkligt suddig med flera flimriga kanter i miljöerna, medan bilduppdateringen hackar till en aning titt som tätt. Lägg därtill att föremål och fiender en liten bit bort renderas med få animationer för att spara på kräm, något som syns extra tydligt på en tv.

Nu är jag kanske överdrivet gnällig, för spelet ser bra ut oavsett skärm, men visst är det trist att kraften inte finns där för att världarna ska kunna målas upp utan uppenbara kompromisser.

Färgglatt, mysigt, lättsmält – det är Kirby!

Å andra sidan är det en av få kompromisser i Kirby and the Forgotten Land. Att det här är Kirbys 3D-debut är inget som märks på ett negativt sätt; istället är det svårt att inte bli imponerad över hur väl kärnan av Kirby-serien har följt med till den nya dimensionen.

Faktum är att kärnan kanske är lite väl intakt, då mycket känns lite väl välbekant. Jag lallar genom färgglada och smart designade banor, äter fiender och tar deras förmågor, förvandlar Kirby till trappor och segel – och tar honom till målpinnen utan större ansträngning. Det är kul, varierat och, lite väl, smärtfritt.

Kirby and the Forgotten Land

Testat: Mars 2022
Genre: Äventyr
Utvecklare: HAL Laboratory
Utgivare: Nintendo
Plattform: Nintendo Switch
Storlek: 5,7 GB
Pris: 539 kronor hos Amazon Sverige