Nu är det åter dags att knyta på sig krigskängorna och bege sig 1940-talet. De allierades invasion av det ockuperade Frankrike ligger i startgroparna och den stenhårde amerikanske prickskytten Hardy McCheekface ska mjuka upp tyskarnas försvar, snacka med motståndsrörelser på gruffig amerikanska – och stoppa tyskarnas planer på ett nytt supervapen. 

Betyg 3,5 av 5

Omdöme

Med seriens femte del lyckas Sniper Elite träffa mitt i prick. Nästan i alla fall. För den som letar, eller leker Rambo, går lite väl många skavanker att finna. Men spela lugnt och försiktig och du belönas med imponerande nivåer som ger stora möjligheter att tackla varje uppdrag på vitt skilda sätt. Det här är motsatsen till alla överdrivet actionstinna skjutspel, och det är precis vad vi längtat efter.

Positivt

  • Stora, varierade banor
  • Välfungerande samarbetsläge
  • En spelvärld som dryper av stämning

Negativt

  • Till och från beter sig fienden riktigt märkligt
  • En hel del mindre buggar
  • Taffliga mellansekvenser

Krypa skjuta eller kuta skjuta

Jag krälar fram längs ett dike, går hukad genom högt gräs. Smyger försiktigt fram mot en patrullerande vakt, slår honom medvetslös och gömmer kroppen. Sakta men säkert har jag tagit mig genom den franska landsbygden och nått fram till den slottsliknande herrgården där flera högrankade nazister har ett möte.

Sniper Elite 5 öppet fält och en radar som ska förstöras

Jag fortsätter att navigera i tysthet runt den storslagna trädgården, klättrar upp för några vinrankor och in genom ett fönster. Jag hamnar mitt i ett rum med ett halvt dussin officerare med bistra miner och hakkors på armen. Ingen har sett mig än. Jag tar fram mitt ljuddämpade vapen och smyger upp på en liten upphöjd balkong med en perfekt vy över hela salen. Poff, poff, puff, poff. Alla döda, uppdrag slutfört – nu ska jag bara hitta ut.

Då inser jag att en vakt sett det hela. Han springer ut ur rummet, snabbt mot närmaste larmsystem. Och jag kan inte stoppa honom. Larmet ljuder och högvis med soldater rusar mot min position. Järnkorsspikar tänker jag och försöker hitta en utgång. Jag springer genom långa hallar och tar skydd i små rum. Fiendesoldaterna blir fler och fler, men min k-pist slår ut dem snabbt. Tills de blir för många. Och för närgångna. Kameran börjar trilskas, siktet likaså. Game Over. Det är tur att spelet har ett generöst sparsystem.

Sniper elite en kyrka klädd med hakkors

Du skall icke dräpa – så mycket

När jag spelar Sniper Elite 5 smyger Metal Gear Solid 5 och framför allt Hitman 3 in i mina tankar. Nu är visserligen Rebellions äventyr varken lika fritt eller finslipat som de nämnda storspelen, men i gengäld är spelvärlden vackrare och actionmomenten bättre, i alla fall så länge fienden håller sig på någon meters avstånd som minimum.

Samtidigt går det att ha invändningar mot att en stor del av äventyret, som trots allt bär namnet Sniper Elite, handlar om att smyga i trånga miljöer och ta ut fiender i närstrid. Visst finns det ganska gott tillfällen då prickskyttegeväret talar bäst, men när vakt efter vakt plötsligt faller ihop går till slut larmet – och en busslast extra arga tyskar anländer.

Å andra sidan behöver inte varje fiende oskadliggöras. Att planera en rutt och leta svaga punkter i fiendens försvar är en bättre, och roligare, taktik än att meja ner soldat efter soldat. Det går att spela efter devisen fullt ös medvetslös, och det är ack så underhållande att knäppa nazister på avstånd, men det är tydligt att äventyret gör sig bäst i försiktighetens tecken.

Sniper elite 5 mitt i prick

Krigsromantik på detaljnivå

En fördel med att lugnt och metodiskt arbeta sig igenom varje nivå är att det blir lättare att uppskatta all tid som lagts på att skapa spelvärlden. Banorna är i och för sig mindre till ytan jämte seriens tredje och fjärde del, men allt är mer genomtänkt denna gång. Variationen och detaljrikedomen imponerar och varje område verkar vara baserat på en riktig plats; allt känns inrett och uppbyggt på ett trovärdigt sätt.

Varje bana innehåller dessutom en hel del gömda föremål, både i form av vapen och hemliga underrättelser – där det senare kan låsa upp ett par bonusuppdrag på den aktuella banan. På så sätt blir spelvärlden än mer levande.

Sniper elite 5 fina detaljer

Spela flera, skratta mera

Det finns helt enkelt mycket att tycka om i Sniper Elite 5, och då har jag inte ens nämnt spelets starkaste kort – samarbetsläget. Oavsett uppdrag och oavsett hur långt du kommit i uppdraget går det att bjuda in en vän att strida tillsammans med. Och oj vad roligt det är.

Eftersom det finns gott om alternativa rutter till banans slutmål, och hemliga sidouppgifter att upptäcka, glänser verkligen äventyret i co-op. Det är inte tal om några begränsade ”du gå höger, jag vänster”-alternativ vid fasta punkter, utan här finns stora möjligheter att tänka taktiskt och spåna fram den bästa vägen framåt. Eller sämsta, för den delen. Det går att avancera tillsammans mot slutmålet, likaså kan en spelare stanna en bit bort och till exempel speja efter fiender att undvika – eller helt sonika skjuta dem.

Faktum är att det känns märkligt tomt att spela Sniper Elite 5 ensam efter att ha spelat det i samarbetsläget. Min hjärna vandrar ofta iväg till hur jag hade tagit mig an ett mål om en annan spelare hade stått vid min sida. Det är inte menat som någon kritik; istället imponeras jag över hur Rebellion lyckats knåpa ihop en värld och uppdrag som så okonstlat passar utmärkt för både ensamma och två spelare.

Sniper elite 5 inne i ett slott

Uppkopplade efterrätter

Vid sidan av det eminenta samarbetsläget finns tre ytterligare alternativ för onlinepangande: ett överlevandsläge där upp till fyra personer ska försvara en bas mot vågor av datorstyrda fiender, klassiska dödsmatcher mot andra spelare – och ett invasionsläge. Som ni säkert förstår är det sistnämnda klart mest intressant.

I invasionsläget går det att invadera andra spelares kampanj, eller riskera att själv bli invaderad. Att ha en mänsklig motspelare på slagfältet höjer nerven många snäpp; ett snöpligt dödsfall kan inträffa precis vart som helst. Även precis innan ett uppdrag är avklarat, något som så klart framkallar en uttegnutta irritation och kanske något inte så fint ord.

När jag spelade kampanjens banor första gången hade jag därför den funktionen avstängd. När det var dags för ett återbesök på avklarade banor för att lattja med alternativa taktiker, aktiverade jag däremot invasionsläget och plötsligt blev reprisen av uppdraget än mer nervpirrande än den första omgången.

sniper elite 4 mitt i siktet

Många rätt, få fel

Med Sniper Elite 5 har Rebellion förbättrat sin spelserie ytterligare ett snäpp. Valmöjligheterna i hur uppdragen utförs imponerar och oavsett hur jag spelar är spelkänslan på topp. Eller ja, så länge jag inte spelar det som Call of Duty i alla fall – då fallerar spelupplevelsen snabbt.

Men om jag avancerar genom slagfältet hyggligt försiktigt, undviker eldstrider på nära håll och ser till att inte bli jagad av halva Wehrmacht samtidigt, bjuder Sniper Elite 5 på en virtuell andravärldskrigsupplevelse i toppklass – speciellt i samarbetsläget.


Sniper Elite 5

Testat: Maj 2022
Genre: Action
Utvecklare: Rebellion
Utgivare: 505 Games
Plattform: Playstation 5, Playstation 4, Xbox Series X/S, Xbox One, pc
Testat på: Playstation 5
Storlek: 68,9 GB

Betyg 3,5 av 5