Två nationer, ett oändligt krig, unga soldater som oavbrutet skickas till slagfält som snarare liknar massgravar. Men varför slåss de, och är det inte lite suspekt att stora maskiner måste fyllas med energi från fallna fiender? Att något inte står rätt till blir snabbt uppenbart, och det är bara början på det långa äventyr som väntar.

Betyg 4,5 av 5

Omdöme

Med det tredje spelet i Xenoblade-sagan överträffar Monolith Soft sig själva och levererar ett av de bästa japanska rollspelen någonsin, oavsett format. Även om äventyret tyngs av en del onödig utfyllnad, tillkrånglade finesser och teknik som ibland blir för mycket för Switchen – är det svårt att inte fångas in totalt av den spännande och rörande resan.

Positivt

  • Karaktärerna, storyn, musiken!
  • Djupt, flexibelt och underhållande stridssystem
  • Perfekt för både fans och nykomlingar till serien

Negativt

  • Rivstarten gör det lätt att gå vilse bland alla begrepp och funktioner
  • Ett lite väl stort och innehållsfyllt äventyr
  • Switchen går ibland på knäna när den försöker måla upp spelvärlden

Xenoblade chronicles slåss mot jätterobot

En oändlig historia

Sex unga soldater står på varsin sida av ett stenigt fält. Det enda de kan tänka på är att ha ihjäl varandra, för det är vad de gör. Deras viktigaste uppgift i livet. Ett faktum som snart kommer att ändras abrupt och få hela deras världsbild att rasa samman – och göra vänner till fiender och vice versa.

Där många japanska rollspel har en ovana att inleda med en startsträcka lång som ett normallångt spel, introduceras vi i Xenoblade Chronicles 3 relativt snabbt till både ramhandlingen, huvudkaraktärerna och många spelmekaniker. Inslag som sedan fortsätter att växa, och imponera, under det långa äventyrets gång.

Xenoblade 3 mellansekvens

En värld värd namnet

Aionios, världen där äventyret utspelas, är en ovanligt spretig plats som ändå lyckas kännas enhetlig. Magi samsas med teknik, jättelika maskiner står sida vid sida med medeltida städer och postapokalyptiska områden. Mellan de befolkade platserna väntar någorlunda stora slätter fyllda med djur, monster, fiendesoldater – samt sidouppdrag och en nästan absurd mängd föremål att plocka upp.

Tack vare allt liv och variationen blir det sällan trist att knata runt i områdena, strida och utforska varje vrå. Möjligheten att när som helst kunna snabbresa till specifika, tidigare besökta, platser gör det också lättare att ta en omväg för att undersöka något spännande en bra bit bort.

Xenoblade chronicles strid

Ta allt på menyn...

När det vankas strid påminner Xenoblade Chronicles 3 en del om ett onlinerollspel, där det när som helst går att ta kontroll över valfri hjälte. Karaktärerna rör sig fritt på slagfältet och vi måste ofta ompositionera oss för att de olika attackerna ska åstadkomma så mycket skada som möjligt.

De sex hjältarna kan, helt fritt, tilldelas en klass och utrustas därefter. Inte helt otippat rekommenderas emellertid en blandad uppsättning med försvarare, helare och anfallare varmt. Försvararen tar stryk, helaren fyller hälsomätare och anfallare gör skada. Tack och lov sköter sig de datorstyrda karaktärerna bra, så det går att i huvudsak fokusera på en av rollerna.

En bit in i resan går det också att låsa upp nya klasser och kombinera dessa. Likaså kan normala attacker, specialattacker, kombinationsattacker, accessoarer, juveler och klassegenskaper anpassas för att skräddarsy varje karaktär efter din spelstil.

Allt väl så långt.

Xenoblade chronicles colony commander

...och lägg till lite till

Sedan skruvas stridssystemen till än mer med ouroboros, själslänkar, specialklasser, kedjeattacker, avbrutna anfall, aggrobågar med mycket annat. Som inte det vore nog kan det mesta dessutom höjas i nivå och anpassas. Även om vi gillar striderna och funktioner runtom, hade vi inte varit jätteledsna om vissa finesser tonats den en del. Om inte annat för att slippa gå vilse i menyerna hela tiden.

Samtidigt måste det sägas att stridssystemet är en av höjdpunkterna i Xenoblade Chronicles 3, just tack vare de stora taktiska möjligheterna. Själva striderna är inte heller lika förvirrande som det kan låta, även om det lätt blir oerhört rörigt när många fiender bestämmer sig för att gå med i slagsmålet.

Xenoblade chronicles vänner eller fiender

En flämtande maskin

Det är inte bara de mekaniska bestarna i äventyret som flämtar när de får stryk, även vår Nintendo Switch får kämpa märkbart för att visa upp den stora världen. Konsolens fläkt – och batteriet i bärbart läge – får jobba som aldrig förr.

Att Nintendos konsol inte alltid mäktar med den förhållandevis tunga grafiken märks främst i detaljer som poppar upp från ingenstans och en del mindre strul med bilduppdateringen. I mellansekvenser kan det också bli lite märkligt när upplösningen skiftar kraftigt beroende på hur många karaktärer som visas på skärmen. Skarpt, suddigt, skarpt, suddigt – beroende på kameravinkel.

Men det är smärre problem som är lätta att se förbi. Xenoblade Chronicles 3 är det vackraste 3D-rollspelet på Nintendo Switch, och ställer liknande äventyr som Shin Megami Tensei V, Braverly Default II och inte minst Xenoblade Chronicles 2 i skamvrån. Det är nästan så vi tror att Xenoblade Chronicles 3-kassetten innehåller extra ett grafikchip – som på den gamla Super Nintendo-tiden.

Det enda smolket i bägaren är att utmärkt grafik för Switch inte ens är i samma klass som vad en Playstation 4 kan visa upp. I bärbart format fungerar det, men på en stor tv är det svårare att blunda för hur föråldrade vissa delar av miljöerna är.

Xenoblade chronicles Noah och Mio

Tidsätare av rang

Ett stort, vackert och spännande äventyr ackompanjerat av härlig musik, bra röstskådespeleri och djupa spel- och stridssystem. Är Xenoblade Chronicles 3 det ultimata japanska rollspelet? Njaea, är svaret. För även om vi uppskattar många delar i Monoliths senaste äventyr, blir det också lite för mycket av mycket.

Mellansekvenser som drar ut på tiden, uppdrag som är märkbar utfyllnad i ett redan långt spel, och ett stridssystem som föraktfullt skrattar åt ”mindre är mer”. Samtidigt känns det delvis fel att klaga när de delarna varken är tråkiga eller dåliga. Däremot blir spelandet onödigt repetitivt och långdraget av att återbesöka redan utforskade områden, eller harva runt i menyer för att hitta rätt funktion.

Huvudperson i glöd

Ett måste för rpg-fantaster

Är det ett stort och spelförstörande problem? Långt ifrån. Xenoblade Chronicles 3 är ett alldeles utmärkt äventyr som passar både seriens fans och de som inte rört de två första spelen. Till skillnad från många andra japanska rollspel slipper vi en trög startsträcka och styltiga strider, och får istället ett äventyr som håller oss fast från den första till sista minuten.

Nu önskar vi bara att Monoliths nästa titel målas upp av något starkare än en Nintendo Switch.


Xenoblade Chronicles 3

Testat: Augusti 2022
Genre: RPG
Utvecklare: Monolith Soft
Utgivare: Nintendo
Plattform: Nintendo Switch
Storlek: 13,8GB

Betyg 4,5 av 5