Testat spel: The Last of Us: Part I (PS5)
Pris: 649 kronor hos Amazon Sverige (Release 2022-09-02)

För nio år sedan pausade Sonys stjärnstudio Naughty Dog den matiné-osande Uncharted-serien, för att istället ge oss ett ödesmättat post-apokalyptiskt äventyr som följer Joel och Ellie på en resa lika vemodig som skrämmande. En resa vi nu får återuppleva med helt omgjord grafik och ett antal andra mindre förbättringar.

Betyg 4 av 5

Omdöme

När The Last of Us hittar till Playstation 5 har grafiken fått en kärleksfull helrenovering. I övrigt är mycket som förr, även om en rad mindre förbättringar gör mycket för upplevelsen. Det finns fortfarande inslag som skvallrar om att spelets rötter härstammar från gammal teknik, men det är inget som hindrar The Last of Us: Part 1 från att beröra, skrämma och engagera lika mycket nu som då.

Positivt

  • En trogen remake av ett fantastiskt äventyr
  • Förfinad kontroll lyfter striderna
  • Den förbättrade grafiken ger extra tyngd åt berättelsen

Negativt

  • En trogen remake av ett nio år gammalt spel
  • Miljöerna är märkbart begränsade
  • Vissa mindre grafiska missar

Joel och Sarah

En fallen civilisation

Sällan har ett spel gripit tag i oss så totalt från den första minuten som The Last of Us. En inledning så intensiv och hjärtskärande att den berör lika mycket varje gång, oavsett hur många gånger vi tar oss igenom den. Även om The Last of Us imponerar på de flesta punkter, är handlingen den starkaste stjärnan. Vi ska därför försöka undvika spoilers här, trots spelets ålder.

Det första regelrätta kapitlet i The Last of Us sätter sin anfang 20 år efter den starka inledningen. Världen har fallit samman och de få människor som överlevt lever antingen i hårt övervakade samhällen, märkbart slitna av den tid som gått, eller som laglösa plundrare, som bor i ruinerna av den gamla världen.

En fallen värld som känns trovärdig och fruktansvärd på samma gång. Överallt finns spår av den civilisation som varit. Både innan smittan, men också hur människor klarat sig efteråt. Eller ett tag efteråt, i alla fall. Vi blir beroende av att supa in alla detaljer i omgivningen, läsa efterlämnade lappar och lägga ett pussel över vad som hänt – att återuppleva de överlevandes kast mellan förvirring, hopp och förtvivlan.

Joel och Ellie

Joel och Ellie

Det är i denna värld Joel och Ellie möts. En bitter medelålders man, hemsökt av demoner från de år som gått, och en 14-årig tjej som aldrig satt sin fot i en normal värld. Tillsammans ska de försöka överleva en resa genom ett förfallet samhälle där det mesta vill ha dem döda. Militärer, plundrare – och inte minst döda människor som muterats till blodtörstiga, ljudkänsliga monster.

Men det som utmärker The Last of Us är de många lugna partier som varvas med action- och skräckfyllda delar. Partier där Ellie, Joel och personer de möter får prata om vad som hänt och vad som händer. Små händelser, stora händelser, deras gamla liv – eller bara småpratet när vi tar oss framåt på resan. Trots att dialogerna är intakta från 2013, är de så naturliga och välspelade att större delen av dagens spel får stå i skamvrån.

Överlag är hela resan ypperligt presenterad och ingen del känns långdragen eller malplacerad. Likaså är tempot perfekt avvägt, där enkla pussel och utforskande varvas med skjutande, smygande och ren skräck. Inte ens den mästerliga uppföljaren når samma nivå på vissa punkter.

Joel plaskar i vatten

Från remaster till remake

Allt ovan är emellertid redan tillgängligt på Playstation 5, via Playstation 4-remaster av The Last of Us som lanserades ett år efter originalspelet. En åtta år gammal remaster som kostar en spottstyver i dagsläget – så varför lägga ut minst 600-700 kronor på detta?

Den stora nyheten i The Last of Us: Part 1 är grafiken. Både miljöer till karaktärer är mödosamt helrenoverade, utan att känslan och stilen från originalet gått förlorad. Tidigare tomma bänkar, skåp och korridorer är nu fyllda med föremål, medan gamla kopierade utfyllnadsrum har fått mer anpassade utseenden. Alla nya detaljer gör världen än mer inbjudande, levande – och skrämmande.

De sprillans nya karaktärsmodellerna märks mest i mellansekvenserna, så klart. Ellie, Joel och alla de möter på sin resa känns nästan mänskliga på riktigt, med unika kroppsrörelser, minspel, ansiktsrynkor och ärr. Det här är på en egen nivå och det som i originalspelet imponerade stort känns plötsligt plastigt och stelt. I vissa scener är det till och med lätt att missta karaktärerna för regelrätta skådespelare.

Tess och Joel

Många bäckar små
I övrigt innehåller The Last of Us: Part I en hel rad mer eller mindre stora förbättringar som var för sig kanske inte imponerar, men ger en mer finslipad helhet tillsammans. Till exempel ser effekter som eld och vatten oerhört mycket bättre ut. Likaså är kontrollen klart smidigare och vapenkänslan bättre, vilket behövs då också fiendens intelligenskvot fyllts på.

Ett annat välkommet inslag är möjligheten att anpassa till exempel spelarens hälsa, fiendernas aggressivitet och uppmärksamhet och antalet användbara resurser som går att hitta. Perfekt för alla som tycker vissa delar är för lätta eller svåra. Ett stort antal tillgänglighetsfunktioner har också adderats.

Strid mot klickers

Gammalt i nytt

Men trots stora förbättringar i kontroll och framför allt grafiken känns inte The Last of Us: Part 1 som ett regelrätt Playstation 5-spel. En stor anledning till det är att miljöerna i grunden uppbyggda som förr. Byggnader, korridorer, dörrar och krockade bilar ser ut som de ska och står där de ska stå. Till och med de förklädda laddningssekvenserna är kvar, som att dra upp jalusier med en kedja eller banka upp en dörr.

Perfekt för puritanerna, men det innebär också att områdena bygger på begränsningarna i Playstation 3. Det märks främst i att miljöerna är relativt små med begränsade möjligheter att ta sig framåt. Här är vägen framåt, där ska du gå – där är fienderna och så ska de dö. Även om begränsningarna inte direkt sänker spelupplevelsen, är det är svårt att skaka av sig hur mycket mer dynamiska actionmomenten i The Last of Us: Part II är.

Spring mot bion

40 är det nya 60

Avslutningsvis vill vi också passa på att lyfta på hatten för Sony som börjat få en vana att inkludera ett grafikalternativ som visar 40 bilder per sekund i sina spel. Läget är enbart tillgängligt på skärmar som klarar 120Hz, och är en sorts blandning av grafik och prestandaalternativ. Dessa brukar annars vara låsta på 30 respektive 60 bilder per sekund.

I "mellanläget" är grafiska effekter och upplösning mer eller mindre desamma som i kvalitetsläget, medan flytet i bilden och den minskade fördröjningen i kontrollen ligger närmare prestandaläget. Det här är första gången ett sådant grafikläget finns med från dag ett – och vi hoppas att det är början på en trend.

Övergivet hus

En trogen remake, på gott och ont
När eftertexterna till The Last Us åter rullar framför våra ögon kan vi konstatera ett par saker. Dels att äventyrets grunder knappt åldrats en dag på de nio år som gått, dels att berättelsen fortfarande berör mer än det mesta annat i spelväg. Vi kan också konstatera att de förbättringar som gjorts gör stor skillnad för spelupplevelsen, men att den också begränsas av gammal teknik.

Något annat vi kan konstatera är att The Last of Us: Part 1 är det bästa sättet att uppleva en av spelhistoriens starkaste stjärnor. Har du inte tagit dig an Joel och Ellies resa förut är det dags nu, likaså om du är ett fan av originalspelet och vill återuppliva gamla minnen. Om du däremot bara har en Playstation 4, eller helt enkelt vill spara på slantarna, är den åtta år gamla remastern till Playstation 4 fortfarande ett bra alternativ.


The Last Us: Part I

Testat: Augusti 2022
Genre: Action
Utvecklare: Naughty Dog
Utgivare: Sony
Plattform: Playstation 5
Storlek: 70 GB
Pris: 649 kronor hos Amazon Sverige (Release 2022-09-02)

Betyg: 4 av 5