Sonic Frontiers – ett fumligt steg i rätt riktning

Testat spel: Sonic Frontiers (PS5)
Pris: Kostar 449 kronor hos Amazon

Ska vi vara ärliga såg de första klippen av Sonic Frontiers allt annat än lovande ut. Vår intressemätare åkte inte direkt i topp av den stora, tomma, grådaskiga världen som den blå igelkotten hamnat i. Ett intryck som följer med när vi nu inleder äventyret.

Ett tidigt aprilskämt?

Sonics vänner är försvunna! Försvunna i Cyberspace! Vi måste samla Chaos-stenarna för att rädda dem, eller var det medaljer och hjärtan som behövdes? Och Dr Eggman och den mystiska Sage gör något. Plus Kocos, de är också viktiga av någon anledning.

Förlåt Sonic, vi försökte verkligen, men den här story-soppan är överinvecklad nonsens av värsta sort. Berättelsen är inte rakt av dålig, men mellansekvenserna är alltför många och utdragna för att vi ska orka engagera oss.

Äventyrets startområdet gör inte saken bättre. Den gråa, märkligt verklighetstrogna öppna världen är fylld med till synes slumpartat utslängda ramper, fartplattor och hinder. Det hela påminner mest om ett misslyckat hemmabygge i något Trackmania-spel.

Vår skepticism växer sig allt starkare när vi tittar på världskartan som är överfylld av otydliga ikoner. Efter ett tag i alla fall. Kartans innehåll fylls nämligen inte i av utforskande, utan av att klara utspridda microuppdrag – något som gör den virriga världen än mer svårnavigerad.

Gröna kullar och svängig musik

Men plötsligt händer det. När vi tillfälligt lämnar den regntunga startzonen för att besöka en regelrätt Sonic-bana vänder allt. Vi möts av färgglad grafik och peppig musik, som tillsammans med smart bandesign och lagom reflexbaserade hinder skapar helt rätt inramning och känsla. Det här är Sonic när han är som bäst.

Varje bana har ett flertal mål att klara: samla ringar, samla specialmynt, slå en tid, kom i mål. Uppgifterna behöver inte utföras samtidigt, vilket gör att vi uppmuntras utforska varje nivås många alternativa rutter. Eftersom vardera bana endast är någon enstaka minut lång lockas vi också att spela om dem flera gånger i jakt på rekordtider och ringar.

Tyvärr är det här två av spelets stora problem visar sitt fula tryne: kontrollen och kameran. När vi avviker en liten bit från den tänkta vägen, för att till exempel lättare ta ett mynt eller spana efter dolda rutter, händer det ofta att kameran får spader. Höger blir vänster på styrspaken och vår kära kotte promenerar plötsligt rakt ut för ett stup och dör. Då är det extra tur att banorna vanligtvis är korta.

Det blir bättre och bättre dag för dag

Den öppna världen blir också bättre ju mer vi utforskar och låser upp. Först och främst är det inte tal om någon fri värld, utan fem stora zoner som blir tillgängliga en efter en. Uppdelningen av specifika zoner istället för en helt sammanhållen värld ser vi emellertid inte som något direkt negativt, snarare det motsatta. De zoner (utom en) som kommer efter startområdet bjuder också på en roligare inramning.

Oavsett zon är det likartade uppgifter som ska utföras. I huvudsak är det en förvirrad samlarmani i storform som står på schemat. Det ska samlas kugghjul och nycklar, det ska samlas hjärtan och medaljer, det ska samlas mynt och ringar. Och Kocos såklart. Sen kan vi fiska också i ett märkligt underhållande minispel.

Förvirringen till trots är det faktiskt ganska kul att samla saker. Vi susar fram mellan studsplattor, loopar och fartplattor, hittar samlarföremål, hemligheter och löser minisysslor på löpande band. Det blir snabbt tydligt hur väl alla rails, loopar, fartplattor och hinder är utplacerade. Mestadels i alla fall.

Nu har du haft kul nog
Titt som tätt råkar vi nämligen springa på till exempel en fartplatta, och kastas plötsligt in i en mer eller mindre automatisk bergochdalbana som dumpar av oss åt helt fel håll. Speciellt den tredje zonen är en kavalkad av detta problem. Här är designmissarna så absurt många och frustrerande att hela området borde spärras av och ”under uppbyggnad”-skyltar sättas upp. Lyckligtvis blir det bättre i de två avslutande zonerna.

Något annat Sonic Frontiers misslyckas med är bosstriderna. Dels flera av de minibossar som ska besegras för att låsa upp de roliga ”Sonic-banorna”, dels de huvudbossar som måste övervinnas för att resan ska bära av till en ny zon. Här blir det sorgligt uppenbart att kontrollen inte håller måttet, samtidigt som kameran är mer intresserad av coola vyer än att visa vad som händer.

Utöver de ogenomtänkta bosstriderna slår också buggar hårt mot spelupplevelsen. Vi ramlar genom marken, vi fastnar i omgivningen, våra slag träffar inte fiender, kameran tvärvänder plötsligt för att visa en fiende - medan vi flyger ut för ett stup. Att grafiken, sin enkelhet till trots, lider stort av föremål som dyker upp ett par meter framför Sonic gör inte saken bättre. Det ställer sällan till allvarligare problem, men ack så mycket irritation.

Så mycket rätt, så många fel

Sonic Frontiers är fyllt till brädden med undermåliga inslag som gör sitt bästa för att vi ska glömma hur kul spelet faktiskt är till och från. För i sina bästa stunder är det här igelkottens bästa 3D-äventyr hittills.

De regelrätta banorna är korta, men överlag väldesignade och riktigt roliga att ränna igenom flera gånger för att klara alla mål och slå tidsrekord. Att springa runt i de stora fria zonerna är också mestadels kul, särskilt när det härliga flytet infinner sig och vi samlar föremål på löpande band.

Men så har vi bosstriderna, kameran, grafik-problemen, mellansekvenserna, minispelen och buggarna. Det är som en surhetsminister står bredvid oss och trycker på en spelförstörande knapp om vi har för kul.

Om du är ett Sonic-fan, och därmed har förlåtande i ditt dna, kan vi ändå rekommendera Sonic Frontiers – inte minst till det relativt låga priset. Det finns mycket att tycka om, vilket gör det extra tråkigt att stora och små problem ständigt stör spelglädjen.

Sonic Frontiers

Testat: November 2022
Genre: Plattform/äventyr
Utvecklare: Team Sonic
Utgivare: Sega
Plattform: Playstation 4, Playstation 5, Xbox One, Xbox Series S/X, Nintendo Switch, pc
Testat på: Playstation 5
Storlek: 25 GB
Pris: Kostar 449 kronor hos Amazon