Dead Space Remake – en skräckklassiker får nytt liv

Testat spel: Dead Space Remake
Pris: Från 689 kronor via Prisjakt (PS5)

Dead Space Remake inleds, precis som originalet, med en stillsam resa mot den jättelika planetskördaren USG Ishimura. Ett kryptiskt nödanrop följt av radiotystnad har, eftersom ingen sett Alien eller Event Horizon, lett till att ett reparatörsteam skickas dit för att undersöka vad som hänt och laga kommunikationsutrustningen. Ett rutinuppdrag, lite rörläggar-pussel a lá Pipe Mania i rymden?

Rymd, möt skräck

Nej, så klart inte. En misslyckad landning senare är teamet strandsatta på den till synes öde rymdfarkosten. Att något allvarligt hänt ombord blir genast uppenbart och det dröjer inte länge innan ingenjören Isaac Clarke måste kämpa sig genom ett skepp som håller på att slitas itu – och vidriga monster som försöker göra detsamma med honom. Att mystiska viskningar och bisarra syner hemsöker resan genom de förvridna metallkorridorerna gör inte saken bättre.

Att jag längtat efter att åter få besöka USG Ishimura kan därför verka märkligt. Men som ett fan av rymdskräck har Dead Space varit en stor favorit sedan originalet skrämde slag på spelvärlden. Att göra en remake kan dock vara vanskligt, inte minst när originalstudion är nedstängd. Det är också en knivig avvägning med vad som kan ändras utan att fansen blir arga.

Gammalt blir till nytt

Lyckligtvis finns det inte mycket att oroa sig för på den fronten. Dead Space är en genomtänkt remake där mycket känns precis som det gjorde 2008, spetsat med sprillans ny grafik och spelkänsla. Den största förbättringen hittas så klart i grafiken; alla nya detaljerna i de blodiga och slitna passager som samsas med glada informationsskyltar och blinkande neonlampor, lyfter stämningen från en redan hög nivå.

Det jag gillar mest är nyheterna som tillkommit. Dels i form av en mer fyllig story som binder ihop hela serien bättre, dels karaktärer som fått mer att säga och göra. Inte minst huvudpersonen Isaac som nu kan prata. Dessutom har hela USG Ishimura byggts ut på ett smart sätt som både gör henne mer trovärdig – och som lyfter variationen. Särskilt de helt omgjorda gravitationslösa zonerna, som nu kan flygas runt i helt fritt, är en höjdpunkt.

I lägenheten kan alla höra dig skrika

I grunden är dock det mesta som förr. I Isaacs skor försöker jag navigera rätt genom mörka korridorer i jakt på rätt föremål eller plats, samtidigt som ett stort antal så kallade nekromorfer måste skjutas och stampas till små, små bitar. Det är nervpirrande, jobbigt, vidrigt – och alldeles underbart. Det blir ett frekvent skifte mellan nervöst utforskande och blytunga men precisionskrävande strider.

När någon enstaka fiende kommer fumlande är det lätt att känna sig odödlig med en vapenarsenal som växer sig allt starkare under spelets gång. Då kan jag i lugn och ro sikta in på monstrens krokiga lemmar och slunga kraftiga salvor mot dem tills de bryts av. Men när två-tre monster anfaller samtidigt, eller överraskar mig bakifrån, blir det lätta svårt och skott efter skott går mot fel mål. Då är det skönt att stampa ihjäl fienderna ett par gånger extra, när de väl fallit.

Samtidigt som jag verkligen gillar striderna, är de paradoxalt nog också äventyrets kanske svagaste punkt. Nerverna blir aldrig mer spända än precis innan fienderna rusar mot dig; när allt bara är ett oförutsägbart mörker av snabba rörelser i periferin och metalliska oljud.

Skräck på topp, skräck på bott

Men det är inte bara i striderna som den täta skräckkänslan ibland tappar fästet kring min ryggrad. Vissa av de moment som är inlagda för att skrämma faller exempelvis rätt platt eftersom de är så absurt osannolika, eller försöker vara så överdrivet chockfyllda att det är svårt att hålla sig för skratt. Lyckligtvis är skräckkänslan vanligtvis på topp, men det gör också att de mindre bra sekvenserna verkligen sticker ut.

På tal om överdrivna scener ska det sägas att det finns gott om brutalt och blodigt våld i närbild, inte minst de gånger döden knackar Isaac i skallbenet. Då är det positivt att EA Motive lagt in flera inställningar som kan blurra eller skala ner dessa scener. Perfekt för kräsmagade spelare. På tal om inställningar måste också de goda tillgänglighetsalternativen få ett plus i kanten.

Nygammal kärlek på rätt sätt

Även om Visceral Games, originalstudion bakom Dead Space, inte längre existerar för EA Motive deras arv vidare med stor vördnad. Grunderna från originalet känns igen väl, medan tidigare förbisedda delar broderats ut och ger både storyn och spelmekaniken mer bredd. Sedan får såklart hela skräckupplevelsen ett stort lyft av en högre audiovisuell nivå.

Det går att klaga på att denna remake är väl trogen originalet, att vissa delar känns aningen föråldrade och vissa skräckmoment faller platt. Men när resultatet är en bättre version av det kanske bästa rymdskräckspelet någonsin är det svårt att vara negativ. Dead Space Remake är ett måste för fans av rymdskräck, oavsett om du spelat originalet eller inte.

Dead Space Remake

Testat: Januari 2023
Genre: Action/skräck
Utvecklare: EA Motive
Utgivare: EA
Plattform: Playstation 5, Xbox Series X/S, pc
Storlek: 31 GB
Pris: Från 689 kronor via Prisjakt (PS5)